Varför är feminismen så oerhört provocerande?

Nej, jag menar överlag.
En misshandel är en misshandel, oavsett vem som slår.

Då måste man dock skilja på uppgifterna som de två könen är mest lämpade för. Såväl de fysiska som psykiska skillnaderna kan vara direkt avgörande. Det är alltså inte fråga om vad små pojkarna och flickorna drömmer om att få göra utan vad de är lämpade för. Det hindrar naturligtvis inte att t.ex. vissa kvinnor kan kvalificera sig som stridsflygare men frekvensen sådana kvinnor kommer av konstitutionella skäl alltid att vara låg. Tyvärr är det "mediahororna" som för personliga/politiska syften utnyttjar begreppet "feminism". Gudrun Schyman är ett typexempel. Hennes framtid i offentlightens ljus står och faller med att Fi lyckas etablera sig som riksdagsparti.

I bägge avseendena ovan styrs feminismens företrädare av direkta missuppfattningar som utgår från att män och kvinnor skulle vara lika och därför ha samma förutsättningar. I själva verket är skillnaderna såpass stora, att mycket av det som feministerna betraktar som kvinnodiskriminering enkelt kan förklaras som variation i lämplighet. För att undvika en "never ending story" finns ingen anledning att här exemplifiera yrkeskategorier.

Frågan är ju dock hur intressant det är, hur många yrken finns det idag som män klarar av mycket bättre än kvinnor? Och hur stora är skillnaderna mellan könen jämfört med de inom könen?

har jag sagt något annat?

I feminismdebatten talar man ofta om kvinnor som blir misshandlade av sina män. och jag tolkade ditt inlägg som om du menade att män i lika stor utsträckning blir slaga av sina kvinnor, och om så nu är fallet så är detta en ytterst intressant aspekt i debatten.

Det är faktiskt så att man utsätts för parrelaterat våld i större utsträckning än kvinnor. Det är däremot männen som står för det grova våldet, medan kvinnorna nöjer sig med att slå litegrann hela tiden.
Orkar inte leta upp källa just nu, återkommer senare.

Vad fan, är du grälsjuk?
Jag skriver ett utförligt svar om vad jag menar och direkt börjar vi tjafsa som ett gift par... "Men du sade minsann att..."


Jag menar helt enkelt att män oftare blir misshandlade än kvinnor, alltså finns det fler manliga offer än kvinnliga. Varför ni ska begränsa det till att man måste bli slagen av sin partner kan jag inte riktigt greppa?
Spelar det nån större roll vem som skickade en till akuten?

Jasmina,
Jag menar inte att män ska anstränga sig för att bli biologiska kvinnor, vore väl onödigt?
Menar bara att de är minst lika kapabla till att ta hand om sina egna barn.
Får väl hoppas att de inte blir självmordsbenägna av en sådan sak..

Tillräckligt stora för att signifikant skilja lämplighetsgraden för män och kvinnor i en rad yrken. Narurligtvis främst inom den icke-offentliga delen av samhället!

Varför provoceras just du av feminismen?

Som nämnt tidigare så finns det så många förgreningar och avarter inom "feminismen" att det är väldigt svårt (och föga givande) att försöka ge en svepande generalisreing som täcker allt från Göran Persson, 15-åriga marxist-leninister i stålhättor som vill leka revolution, till frihetliga akademiker som för "kampen för jämlikhet" via pennan och intellektet.
De förgreningar av feminismen som jag provoceras av är de som är direkt sexistiska eller som bara går ut på att "ta från männen (oavsett vem det är) och ge till oss själva (så länge det är en "kamrat" inom "rörelsen"). Det ÄR provocerande att höra på personer spy galla och förakt över alla och envar. Till och med över andra kvinnor, när dessa är "medlöpare" eller bara "okunniga om sin situation". Dvs inte håller med om de extrema åsikter som presenteras.
Jag skulle gärna säga att jag inte lät mig provoceras av personer som kommer med uppenbar rappakalja, men det blir provocerande när uttalandena får stå oemotsagda eller okritiskt tas emot som sanningar av den breda massan.


Håller du inte med om deras sýn på samhället?

Det blir samma sak här. Jag delar många "feministers" syn på hur det fungerar i samhället och i samspelet mellan könen. Liksom jag går i rak kollisionskurs med andra feministers "analys" eller lösa tyckande om hur saker och ting är.


Känner du, som man, att dina privilegier hotas?

Inte en sekund! Tvärt om, så ser jag fram emot den dagen då vi får en mer komplett jämlikhet både i Sverige och världen över. Då båda könen delar samma ansvar och åtaganden, och inte bara går och fiskar efter de påstådda förmåner som det andra könet sägs besitta.
De senaste gångerna som någon kommit dragandes med privilegie-diskussionen så har det hänvisats till den här tråden:
http://forum.flashback.info/scandina...d.php?t=198070
Jag väntar fortfarande med spänning efter att få reda på vilka privilegier jag besitter som jag har blivit tilldelad på grund av mitt kön. Och jag delar så gladeligen med mig av dem i sådana fall, liksom jag hoppas få ta del av de kvinnliga privilegier som finns, om de finns.


Stör du dig på den feministiska jargongen?

Det som kan vara väldigt störande är den lätt patroniserande attityd som många lägger sig till med. "Å herre gud, du har ju inte förstått någonting av vad som sker i samhället!".
Eller dessa ständiga:
"Du har ju inte med feministisk analys i det du säger/tänker/påstår"
"Jo, jag har mycket väl tänkt igenom det hela på en helt jämlik och jämställd basis."
"Det kan du inte ha gjort. Den feministiska analysen visar att ..."
Plötsligt har analyserande ur en feministisk synvinkel blivit en fast tumstock - oföränderlig och fast, applicerbar på alla tillfällen via karbonpapper. Vad är det för sorts analys då, frågar jag mig.

Så - ja, jag stör mig på pitbull-feminsterna som lärt sig ett lass med tomma fraser och använder sig av ord som låter bra men saknar innehåll i de sammanhang de använder dem. Det självutnämnda tolkningsföreträdet är även det en otrevlig del av jargongen. Håller man inte med i exakt varenda ord som sägs så är man antingen okunnig, för dum i huvudet för att första så kloka resonemang, eller en del av det förtryckande patriarkatet som försvara sina privilegier med näbbar och klor och vill hålla kvinnorna kvar i sina bojor.
Det är svårt att ha en givande diskussion med sådana start-förutsättningar.


Är det det faktum att många ledande feminister är vänstervridna som är jobbigt?

Är det jobbigt att äta något äckligt toppat av något som smakar illa? Är det tråkigt att få en räkning med en extra förseningsavgift? Det kan vara en ren fröjd att diskutera med en feminist med vänstersympatier. Liksom det kan vara lika stimulerande som att pissa taggtråd att hålla en konversation med en feminist med konservativa sympatier. Det jag oftast tröttnar på att få nedtryckt i halsen är kollektivist-tjatet. Feministen kan vara allt från miljömedveten (ett kollektiv) vindsurfare (ett till kollektiv), medan jag -onda man- alltid till syvende och sist är i första hand en representant för kollektivet män.
Så länge jag har en snopp dinglandes mellan benen har jag enligt det tankesättet mer likheter med könsstympande Ayatollor än mina kvinnliga kollegor (som har liknande fritidsintressen, bakgrunder och lön som jag själv).
Så det jobbiga ligger antagligen i den binära indelningen i kvinna - man, hona - hane. Jag skulle uppriktigt sagt inte förvånas om jag plötsligt blev ställd inför konstaterandet att jag har mer gemensamt med panda-hannar än med grannfrun. Hane som hane, liksom. De är alla med i samma världsomspännande kollektiv med enda syfte att trycka ned kvinnorna.

Eh... nej? Jag förstår inte hur någon kan tro att ett enda särfall kan förändra debatten överhuvudtaget. Reimer var en person. Jag känner en annan person som är MTF-transvestit. Alltså är alla män kvinnor som hamnat i fel kropp. Logik?

Håller du inte med om deras sýn på samhället?

Dom är för många. Feminism är världens mest missförstådda term. Jag gillar vissa skribenter i bang. Dom har tänkt en bit och verkar ha en del innanför pannbenet. Tydligt utpräglade elit-feminister som Moa Elf-Karlen undviker jag per automatik.

* Känner du, som man, att dina privilegier hotas?

Absolut inte. Det ska mycket till innan Schyman lyckas lura i Bush att talibanerna finns i Sverige. När jaktflygen kommer, då kommer jag känna mig hotad av att bli sprängd i bitar. Ser du en illa dold poäng här?

* Stör du dig på den feministiska jargongen?

Ja, när jag tycker att dom ha fel och när generaliseringarna inte blir sakligt uppbyggda. Jag är man och måste ju få ha rätt att bjäbba till om dom påstår saker om män rent allmänt som känns verklighetsfrämmande.
Någon jag inte stör mig på är Joanna Rytel. Hon är inte många steg ifrån nu att bli stand-up komiker. Hon gör ju iallafall en kul grej av det hela.

* Är det det faktum att många ledande feminister är vänstervridna som är jobbigt?

Ja! När dom bildar en politisk organisation blir jag fly förbannad. Dessutom lyser partiprogrammet med sin frånvaro. Jag hoppas dom inte bildade parti som ett jävla statement. Politik är nämligen viktiga grejer. Även kvinnliga borgare ska ha rätt att vara feminister! Dessutom blir debatten oseriös och gynnar inte en enda vettig kvinna i hela landet!