Vad är en spjuver?

Efter lite smågooglande hittar jag att Sven Ekbo ska ha skrivit en artikel vid namn "Korta ordstudier" i Nysvenska studier 68, 1988, om bl.a. spjuver. Kanske är det den som är skiljelinjen.

Tack. Det är väl rimligt att det är så man menar. Men någon form av list tycker jag måste ha funnits med i ordets betydelse redan från början. SAOB skriver:


Det verkar konstigt att spoven genom sitt beteende skulle ha inspirerat till ett nytt ord om det enda man tog fasta på i beteendet var allmän skurkaktighet, som ju i sig inte behöver ha med smygande, knep eller dylikt att göra. SASO:s förklaring är lite förvirrande eftersom den saknar detta led. Din gör det dock inte, så ingen skugga över dig.

Notationen med apostrofer betyder just »betydelse«. Det hade alltså varit tautologi att skriva ut »äldre betydelse«.

Ordboksredaktörer är notoriskt sippa. Detta för att ingen skugga ska falla på redax. Så kan det bli en annan sorts skugga.

En tautologi som i alla fall jag gladeligen skulle acceptera för den större tydlighetens skull.

Vad skulle de i detta fall ha gjort för att de var sippa?

Jag har alltid trott att spjuver betyder att man är skojfrisk, snuskig humor och väldigt ofta kommer med besserwisser-kommentarer på allt.
Blev kallad för spjuver minst ett dussin gånger när jag gick i högstadiet. Lärare kunde ofta påpeka att jag var en spjuver. Jag var inte speciellt snuskig av mig men jag kunde väll komma med snorkiga kommentarer eller peka ut när läraren sa eller gjorde fel. Kommer ihåg att en präst sa ofta "haha, utanw. Du är en riktig spjuver!" och liknande. Har alltid frågat vad dom menar och har aldrig fått ett riktigt svar. Ovanligt ord numera.

Ett led var ju överhoppat mellan spjuver och spov. Den spjuvern är ju tvungen att visa sina fina vita teckningar på vingarna i en akt som kan benämnas så odramatiskt som lek. Nu kan spoven vara en spjuver även i sitt näringssök genom befinna sig där det vankas – något ätbart ryggradslöst.

Men är det alltså spovens parningslek du vill utgå från nu? Tidigare har du ju skrivit "Om ordbokens etymologi är riktig, att ordet »spjuver« anknyter till spovens sätt att röra sig i jakt på smådjur". Visserligen var det här med näringssöket din egen slutsats, men du kan ju inte plötsligt byta den mot parningsspel därför att du nu vill göra en poäng om att ordboksredaktörer är sippa. (Var har du förresten fått det ifrån? Det stämmer säkert att man förr uteslöt könsord, men knappast i någon större utsträckning i dag.)

Spovens stalkande gång är nära densamma vid näringssök och i frieriets inledning. Det är inte det att jag ändrat mig, utan snarare fått en kompletterande infallsvinkel med filmen och spovspelet in spe och fait accompli.

Ett av de mera slående exemplen på sipperi bland språkvetare har jag nämnt. I Tage Erlanders dagböcker har han skrivit om meningsmotståndare som koftor och koftiga. Sveriges främsta språkforskare gick bet på att associera de noteringar till »kofetta« (rikssvenska »kofitta«). Sippt så det förslår, att inte förstå.

Några aningslösa har till och med refererat till sig själv som »kulturkoftor«. Med nyckeln i hand är det förvisso inte särskilt sippt.

http://sv.wiktionary.org/wiki/kulturkofta

Nu tror jag ju att du skriver som du gör delvis för att skämta till det hela en smula, om än möjligen inte fullt spjuveraktigt, men eftersom vi trots allt även diskuterar rimliga etymologier vill jag påpeka att smygande på maskar och insekter borde vara raka motsatsen till spelande, som ju verkligen är menat att upptäckas av den det spelas för. Att båda dessa aspekter skulle ha varit invävda från början om nu spovetymologin är riktig förefaller därför högst osannolikt.


Jag kommer ihåg detta. Det har jag diskuterat tidigare med en namne till dig. Anledningen till att man inte nappat på teorin är enligt mitt förmenande inte sipphet, utan att den är för långsökt. Jag konstaterar att inte bara jag utan även Hamilkar sällar sig till de sippa och oförstående, ett blundande för livets realiteter som torde vara ännu mer skadligt bland biologer än bland humanister.

Hur som helst var Tage Erlander en spjuver. Han gillrade med lockande ATP-villkor som höll folket troget i många år. Folket är också en samling spjuvrar, som går och blir äldre än Tage nånsin kunde drömma om.
??

Själv kallar jag mig teknolog och har någon formell behörighet i det gebisset.