2013-04-28, 16:11
#1
För att lägga korten på bordet: jag är nationalist. Jag är dock intresserad av att höra vänsterns syn på ämnet, snarare än att deltaga i någon pajkastning.
Något som återkommer i vänsterns retorik, både i debatter och litteratur, är att nationalism är något borgare och kapitalister använder för att splittra arbetarklassen, och på så vis behålla sin egen makt. Vad jag aldrig förstått är resonemanget bakom detta.
Att splittring är dåligt förstår jag, men hur ett homogent samhälle skulle vara mer splittrat förstår jag inte. Jag förstår att marxismens slutmål är en värld som fungerar utan gränser, men om man ska krossa kapitalismen måste det ju ske här i vår tid utifrån hur världen faktiskt ser ut idag. Jag förstår också att en internationell rörelse kommer behövas för att man ska lyckas, men samarbete försvåras om man är ett mångkulturellt land, eftersom det blir svårt att pussla ihop med alla folkslag som finns representerade - armenier som inte gillar Turkiet, tjetjener som inte gillar Ryssland, palestinier som vägrar samarbeta med Israel och så vidare.
Därtill är ju dagens bankimperier och multinationella företag tämligen glada i internationella marknader, frihandel där varor skickas runt hela planeten, arbetskraftsinvandring och fri rörlighet, att samma storfilmer och popartister blåses upp över hela världen, med mera. Nationalismen kräver att affärer i högre grad görs enbart på nationell nivå, vilket skulle innebära ett enormt inkomsttapp för de som sitter allra högst upp. Nationalismen är snarare en fiende som de och vänstern har gemensam.
I diskussioner brukar jag snabbt kontra med argument som de ovan, och tyvärr brukar ämnet snabbt segla iväg innan jag får klarhet i hur vänsterdebattören kom fram till sin ståndpunkt. Inte heller i den vänsterlitteratur jag läst, företrädelsevis "postmarxism", freudo-marxism och liknande 1900-talsvänster, har detta någonsin förklarats - istället har man raskt hänvisat till det som ett väletablerat, obestridligt faktum.
Så, kan ni förklara för mig - tänk er en motsträvig nybörjare - på vilket sätt den internationella finanseliten tjänar på att det finns nationalstater? Varför skulle den stödja nationalismen, när den istället kan utnyttja vänstern i frågor som rör internationalism, för att sedan dumpa vänstern när arbetet är utfört?
Något som återkommer i vänsterns retorik, både i debatter och litteratur, är att nationalism är något borgare och kapitalister använder för att splittra arbetarklassen, och på så vis behålla sin egen makt. Vad jag aldrig förstått är resonemanget bakom detta.
Att splittring är dåligt förstår jag, men hur ett homogent samhälle skulle vara mer splittrat förstår jag inte. Jag förstår att marxismens slutmål är en värld som fungerar utan gränser, men om man ska krossa kapitalismen måste det ju ske här i vår tid utifrån hur världen faktiskt ser ut idag. Jag förstår också att en internationell rörelse kommer behövas för att man ska lyckas, men samarbete försvåras om man är ett mångkulturellt land, eftersom det blir svårt att pussla ihop med alla folkslag som finns representerade - armenier som inte gillar Turkiet, tjetjener som inte gillar Ryssland, palestinier som vägrar samarbeta med Israel och så vidare.
Därtill är ju dagens bankimperier och multinationella företag tämligen glada i internationella marknader, frihandel där varor skickas runt hela planeten, arbetskraftsinvandring och fri rörlighet, att samma storfilmer och popartister blåses upp över hela världen, med mera. Nationalismen kräver att affärer i högre grad görs enbart på nationell nivå, vilket skulle innebära ett enormt inkomsttapp för de som sitter allra högst upp. Nationalismen är snarare en fiende som de och vänstern har gemensam.
I diskussioner brukar jag snabbt kontra med argument som de ovan, och tyvärr brukar ämnet snabbt segla iväg innan jag får klarhet i hur vänsterdebattören kom fram till sin ståndpunkt. Inte heller i den vänsterlitteratur jag läst, företrädelsevis "postmarxism", freudo-marxism och liknande 1900-talsvänster, har detta någonsin förklarats - istället har man raskt hänvisat till det som ett väletablerat, obestridligt faktum.
Så, kan ni förklara för mig - tänk er en motsträvig nybörjare - på vilket sätt den internationella finanseliten tjänar på att det finns nationalstater? Varför skulle den stödja nationalismen, när den istället kan utnyttja vänstern i frågor som rör internationalism, för att sedan dumpa vänstern när arbetet är utfört?