Satan är en "affärside" och har alltid styrt jorden.

Jag tycker inte Satan som affärsidé känns som en skruvad tankegång alls, snarare att TS är en djup och insiktsfull människa, eventuellt begagnande kemiska hjälpmedel. Satanism är som sagt inte djävulsdyrkan i den bemärkelse många tror. Det är djävulsdyrkan om "djävulen" byts ut mot "det som upplevs som åtråvärt i jordelivet", dvs makt, pengar, kvinnor, popularitet, njutning etc. etc. Jag har gått till psykiatrin. Jag tror att psykiatrin är som alla de människor som avvisat mig eller alla de människor jag kommit på tvärs med, inklusive mina föräldrar, dvs. de är en del av jordelivet och som sådant är det enda positiva med det när jag kan se igenom lögnen. Ungefär som i begreppet paradigm.

.......

Tja så fort du börjar med att tycka det är insiktsfullt att via droger kläcka ur sig saker tappar du all förankring med verkligheten och trovärdighet, särkilt när du i en annan tråd sa att du slutat med mediciner.

Allt det du beskriver som "djävulen" är naturligt i människans liv, om det är för mycket av det är det destruktivt, vilket det kan vara också om man har för lite av det, se asketiska sekter.

Se igenom vilken lögn?

Intressant tråd. Jag har själv tänkt i dessa banor. Jag tror inte att TS pratar om självklarheter, eller att TS flummar ut, utan snarare att detta är djupa saker men som många inte tycker är det för att de har allt det här mitt framför näsan dagarna i ända. Eller så är det bara så att TS och jag kanske ligger på samma frekvens så att säga, talar samma språk/är lika flummiga.

Jag tänkte faktiskt senast igår på detta. Jag tänkte dels på hur chefer ofta är samma män som får alla brudar. Sen tänkte jag på definitionen av satanist, vilket inte har ett dugg att göra med satansdyrkan i den bemärkelse de flesta tror. Jag tänkte då att det faktiskt verkar som chefer är satanister i hög grad, liksom män som är populära bland kvinnor. Jag tänkte sedan på att alla människor som är drivna och väldigt måna om att sträva uppåt i samhället osv. ofta är ytliga och verkar ofta vara mindre intresserade av filosofiska ämnen, djupa saker, andlighet och annat "flum". Jag tänkte på hur jag själv nästan uteslutande är intresserad av djupa saker och flummiga saker, och hur jag själv samtidigt är ganska missanpassad till jordelivet. Det verkar onekligen finnas ett samband mellan att vara driven/uppåtsträvande/populär/"vara något"/ha status etc. och att vara satanist/allmänt hårt förknippad med det världsliga (Satans verk) och motsatsen att vara missanpassad/impopulär/låg status etc. och att vara djup/flummig/andlig etc.

Nej att vara satanist har inget med hurvida man är intresserad av jordiska saker eller inte. Finns gott om satanister som har en negativ syn på materian.

wikipedia

Jag tycker inte Satan som affärsidé känns som en skruvad tankegång alls, snarare att TS är en djup och insiktsfull människa, eventuellt begagnande kemiska hjälpmedel. Satanism är som sagt inte djävulsdyrkan i den bemärkelse många tror. Det är djävulsdyrkan om "djävulen" byts ut mot "det som upplevs som åtråvärt i jordelivet", dvs makt, pengar, kvinnor, popularitet, njutning etc. etc. Jag har gått till psykiatrin. Jag tror att psykiatrin är som alla de människor som avvisat mig eller alla de människor jag kommit på tvärs med, inklusive mina föräldrar, dvs. de är en del av jordelivet och som sådant är det enda positiva med det när jag kan se igenom lögnen. Ungefär som i begreppet paradigm.

Diagnoserna är den nuvarande paradigmens yttringar på att försöka förklara avvikelser utifrån den egna paradigmen. Men diagnoserna förklarar inte ett skvatt, och psykiatrin hjälper inte ett skvatt. Det enda psykiatrin kan vara till nytta för är i framtiden, när en annan paradigm råder, så kan människorna läsa om psykiatrin av idag och lära sig om samhället, människorna och dess kunskap/världsbild/människosyn. Som jag sa, det är en välsignelse att vara missanpassad. Jag tycker numera bara synd om alla människor som smälter in väl i samhället/mänskligheten. Jag skulle inte vilja byta plats med dessa.

Om man ska se Satan som egot & girigheten krävs det inte mycket intelligens för att inse att världen vi lever i styrs av "honom". Vi är alla slavar under pengar ifall vi vill leva någorlunda "civiliserat".

Men sen är det en annan fråga att ha en inre drivkraft att bli så bra som möjligt med det liv och de egenskaper du fått som gåva. Jag tycker en bra måttstock kan vara att göra saker som känns rätt eller hjälper andra människor istället för att göra saker för att få i något i gengäld.

Snälla visa vettiga bevis (dvs. sådana bevis som går att disskutera på rent akademisk nivå och inte en massa lösa kopplingar.) på att satanism som vi känner idag faktiskt existerade före 1900-talet i sådana fall och att det helt enkelt inte handlar om vanlig ren egoism när folk skor sig på andra.
Ja i LaVey-satanism så är invidualismen viktig medans den inom kaos-gnostisk satanism inte är lika viktig (och innan folk väljer att kasta skit på mig för att jag inte acceptera att det är skillnad på satanism och djävulsdyrkan så använder jag mig bara av Per Faxnelds defenition dvs. ”Satanism är ett system där Satan hyllas i framskjuten position. Med framskjuten position avses att Satan är den ende eller den främste bland gudar eller gestalter som hyllas.”)

Joda, det har säkert funnits irrationella (obs; endast som motsats till rationella) satanistiska rörelser genom tiderna och de finns säkert än idag. Det finns säkert också de som bara tycker att det är lite ballt och kryddar livet lite.

Men poängen kvarstår.