Hur känns det att va ett ostron?

Som rubriken lyder = Hur känns det att vara ett ostron egentligen? måste veta.. har de ens känslor? vad för slags känslor isåfall? de har ju för fan inte ens ögon eller öron


ursäkta mig om tråden hamnat fel, ber om ursäkt då, var lite osäker.

tänk dig att vara en snorloska, alltså riktigt gött!

jaha se där då har vi ännu ett i- lands problem att lösa/ta oss igenom idag med.

Vilket problem skulle det vara menar du? att tråden kan ha hamnat fel? ett "i-landsproblem" brukar man kalla saker vi i väst kan gnälla över som tex att mobilladdaren är för kort.

En gammal bekant till mig rökte en gång salvia (inte den sorten vi har i mataffären, utan en man hallucinerar av vid rökning) och blev - som han uttryckte det - "ett med en vägg". Han sade till mig att han "tänkt sådana tankar väggar tänker". Vad menade han med det undrade jag, men han kunde inte svara på min fråga då det tydligen inte gick att förklara med vårt språk.

På ett djupare plan är detta förstås ett reellt problem; hur är det att vara ett annat medvetande, ett med färre eller andra sinnen? Hur förklara du färg för någon som aldrig sett? Det går inte med hjälp av språket. Jag har själv undrat hur mina katter tänker men det är, tror jag, ett olösligt problem; vi kan inte tränga utanför oss själva och in i andra upplevelsevärldar. Så det blir nog svårt för dig att få veta, även om man med hjälp av liknelser kanske kan närma sig problemet.

Eller så ser du till att vara omgiven av ostron och testar "salvia-metoden" - kanske blir du då "ett med ett ostron" och kan tänka "sådana tankar ostron tänker". Kanske värt ett försök?

Att veta hur det känns att vara ett ostron är nog bortom vetenskapen att besvara. I bästa fall (i teorin) skulle vi kunna förstå hur det känns för en människa att "vara" ett ostron, vilket inte skulle vara på samma sätt som ett ostron upplever det.

Intressant fråga dock.

Som någon annan också nämnde, droger som LSD, DMT och Salvia m.m kanske ger en fingervisning på hur det eventuellt känns att inte vara sig själv, människa, något levande, vara ALLT, Gud, eller för den delen överhuvudtaget inte existera. Dock så är det nog troligare att den riktiga upplevelsen (om det ens finns en sån) är helt annorlunda än den vi upplever när vi t ex cp-höga på Salvia "är" i många miljarder år ett pulserande svarthål som förvränger tid och rum i multiversums ytterkanter. En del hippies menar dock att den upplevelsen är densamma som den "riktiga upplevelsen". Själv är jag aningen mer tveksam, även om upplevelsen är jävligt mäktig och känns riktig, i varje fall under tiden den pågår.

Jag skulle lätt offra ett år av mitt människoliv om jag fick va en molusk i havets mörka botten i ett år istället.

Nå? Gav du upp din dröm?