Arbetsrätt - Muntlig anställning?

Kortfattat: Sambo, socionom, har erbjudits och muntilgen fått ett vikariat som handläggare på tre månader under sommaren. Start inom kort, ca 1 vecka. Nu har ett bättre erbjudande dykt upp, ett års vikariat med mer stimulerande arbetsuppgifter.

Frågan är; Hur uppbunden är hon i praktiken av att muntiligen tackat ja till muntilgt framställd anställning? Förstår att hon i teorin är bunden av det muntilga avtalet.

Är intresserad både av svar från juridiskt bevandrade och från personer som varit i liknande situationer, gärna inom offentlig sektor.

Att bryta mot avtalet om anställning under sommaren är ju ett kontraktsbrott och detta kan leda till skadeståndsansvar om denna arbetsgivare kan påvisa en ekonomisk skada. Det går dock att välja detta alternativ om man är beredd att betala.

De flesta skulle nog förstå din sambos situation om hon ringer upp arbetsgivaren och berättar att hon fått ett längre vikariat och därför vill välja detta istället. Det känns föga troligt att en offentlig arbetsgivare skulle reagera på annat sätt än att möjligen bli lite stött.

Tack för svaret.
Jag är dock redan medveten om det teoretiska, juridiska läget.
Mitt intresse ligger mer i den praktiska risk hon tar.

En jurist jag talat med menade att i praktiken kommer inget annat hända än att arbetsgivaren snällt får hitta någon annan som utför arbetet. Så det jag egentligen söker är medhåll eller kritik ang denna tes. Dessutom borde bevismöjligheterna vara svåra då inga papper finns skrivna, men detta är bara min lekmannauppfattning.

Edit:
semikolon; Jag är själv inne på samma linje, men kände att jag vill höra mig för vad "worst case" skulle kunna vara.

Jag har nog redogjort för det värsta tänkbara scenariot medan semikolon har redogjort för det mest sannolika scenariot. Sannolikheten att detta tas till domstol ser jag som föga trovärdigt. Eftersom det är muntligt avtal är det, som du mycket riktigt påpekar, svårt att bevisa något.

I värsta fall kommer skadestånd att utkrävas. Eftersom den som kräver skadestånd måste begränsa sina skador kan ersättning maximalt utgå för kostnaden med att rekrytera en ny person.

Instämmer.

Jag ser det som helt uteslutet att något skadestånd kan bli aktuellt, den optionen finns helt enkelt inte i fallet du beskriver.

Ta fallet att en arbetsgivare gått via en headhunter (rekryterare) och betalat för att hitta en person med väldigt speciell kompetens (exempelvis en tekniker med väldigt ovanliga kunskaper). Kostnaden för att hitta en sådan person, eller en person på hög koncernnivå kan vara tiotusenals kronor. I ett sådant läge är det förstås inte tillrådligt att bryta ett anställningsavtal innan man börjat. Men även där ser jag det osannolikt att man som arbetsgivare skulle kräva skadestånd. Besväret och framförallt risken för badwill gör att det inte är värt att väcka skadeståndsanspråk.

Jag tackar ödmjukast för utecklingarna. Känner nu att jag har mykcet mer på fötterna.

Trevlig helg på er, grabbar.

Du frågar om offentlig sektor. Detta nedan gäller för anställda i statlig verksamhet underställd regeringen. (ALFA kap11 §2) Men samma skrivning gäller troligtvis för fler sektorer inom den offentliga sfären.

En anställning som varar högst tre månader har en uppsägningstid om 8 dagar. Din sambo kan alltså påbörja sin anställning och omedelbart säga upp sig, eller t.o.m. säga upp sig innan hon tillträtt. Under dessa förhållanden borde arbetsgivaren släppa henne på en gång, det kostar mer för dem att han henne där i åtta dagar än det hon kommer att bidra med i form av arbete.

Din sambo har då torrt om fötterna, inget skadestånd kan utkrävas.