Citat:
Ursprungligen postat av Silver.Swe.
Då jag fått noll respons i den klistrade tråden om genusvetenskap så testar jag ämnet här på egna ben.
Har haft en långt pågående diskussion med en väninna om genusvetenskap. Har rabblat upp diverse forskning som pekar på skillnader mellan respektive köns hjärnor så som t.ex. att skillnaden mellan antalet vita och gråa hjärnceller samt mannens större hjärnvolym gör att mannen har mer anlag för analytiskt tänkande och kvinnan mer språklig och emotionellt dito m.m. etc.
Dock så dementerar hon alla mina argument och all källhänvisning med att åberopa "hjärnans plasticitet ". Hon menar på att all genusforskning vi gör på människors hjärnor är bortkastad då hjärnan har en förmåga att anpassas efter sina förhållanden. Det vill säga att även om vi kan bevisa alla dessa skillnader mellan könen så är det inget annat än determinism i ett patriarkat.
Jag motargumenterar henne med att det vore en statisk osannolikhet att en majoritet av all genusforskning skulle påvisa samma sak om hjärnans plasticitet vore av den omfattningen hon antyder. D.v.s. hon menar på att patriarkatet har gjort att kvinnor tvingas in i en roll som mer emotionella (så som forskning visar) varpå hjärnan formas och blir därefter (hjärnans plasticitet), och vice varse att män formats att bli mer analytiska. Om våra hjärnor skulle kunna formas, rent fysiskt, så enkelt i den omfattningen hon menar så skulle vi ju dels kunna (1) se denna spridning som ett mönster, världen över och (2) inte kunna få någon enad forskning - detta då samhällena ser olika ut världen över. Om man även kan se ett mönster i förändring i hjärnan (pga hjärnans plasticitet) så borde man väl även kunna antyda vad utgångsläget är?
Min väninna är akademiskt påläst så jag kommer inte mycket längre i diskussionen med henne, hon dementerar alla mina argument med "hjärnans plasticitet" som hon blivit lärd på SU (studerar till soss-kärring). Så vad gäller? Stämmer det hon säger? Tacksam för svar!
(Jag är medveten om att jag inte utvecklar mina argument i vad skillnaderna är mellan män och kvinnor, men fokuset ligger på hennes motargument.)
Several studies have been conducted on situations where a child was either raised believing that they were of opposite sex, or in conditions where the sex was changed using medical operations at young age. One study looked a female infants that suffered from adrenal hyperplasia, and who had excess male hormone release, but were thought to be females and raised as such by their parents. These girls expressed higher than normal male-like behavior.[21][22] Another study looked at 18 male infants with a genetic disorder where their genitals are disformed so that their parents believed them to be girls. At adult age only one of these attempted to adapt a female role and express female behavioral patterns, but she was in psychiatric care because of gender-roles issues, all the others being stereotypically male.[23] In a third study, 14 male children born with cloacal exstrophy and reassigned female at birth by gender change operations were looked at. Upon follow-up between the ages of 5 to 12, 8 of them identified as boys, and all of the subjects had at least moderately male-typical attitudes and interests.[24] <-- observera att dessa barn även fått kvinnliga hormoner vilket är ganska mycket mer än bara "socialisering" och ändå blir de som pojkar. Detta indikerar att något händer redan innan de föds (mer testosteron som foster som påverkar hjärnans sammansättning).
Om det hon säger stämmer hade dessa saker inte uppstått. Vidare citera jag mig själv:
När man tittar på all den forskning som gjorts gällande föräldrars och dagispersonals påverkan på barnen visar forskningen från de senaste 40 åren, från mängder av länder, att deras inflytande i princip är 0 % på hur barnens personlighet utvecklas. Detta har man nämligen kunnat kontrollera med 3 oberoende källor (tvillingstudier, syskonstudier och adoptionsstudier) som alla visar samma resultat.
Vidare vet vi även nu att:
1. Homosexuella pojkar leker typiskt flickaktigt trots att de behandlas som pojkar
2. Pojkar som opererats om till flickor när de var små leker ändå typiskt pojkaktigt trots att omgivningen behandlar dem som flickor
3. Barn med Turners syndrom beter sig olika beroende på om den kommer från fadern (predisponerad för flicka) eller modern (antingen pojke eller flicka).
4. Flickor som påverkats av testosteron i magen beter sig typisk pojkaktigt
5. Man ser skillnader på pojkar och flickors hjärnor redan på fosterstadiet
6. Skillnader i preferenser finns redan vid 1 dags ålder
7. Skillnaden i preferens för leksaker är ännu tydligare vid 9 månaders ålder
Detta är alltså 7 olika sätt att se att beteendet är långt ifrån bara socialt inlärt eftersom man i dessa fall inte kan se någon skillnad utifrån och inte heller kan behandla dem olika.
Se gärna Likestillingsparadokset Part 2:
http://www.youtube.com/watch?v=uadbHfC8UPY