Fonetiskt tecken för brett "L"?

Ja, som synes av rubriken famlar jag i mörkret efter ett fonetiskt tecken för det breda "L" ("älll", med smällande tunga mot slutet) som sörmlänningar och diverse annat inavlat ("inav-ällll-at") folk har för (o)vana att använda. Jag vill ha tips på ett tecken, eller en kombination av tecken, som man kan använda i ord som "klädkammare" ("k-äälll-dkammare"), "klipp" ("k-äälll-ipp"), "klokt" ("k-äällll-okt"), "klockan" (k-äälll-ockan") etc. Jag är inte alls nöjd med "äälll", eftersom det smällande ljudet i slutet av lätet inte alls framgår av detta sätt att skriva det på. Jag vill ha ett tecken, eller en kombination av tecken, som är både lättfattligt och nedsättande/hånfullt. Tips?

Det "riktiga" fonetiska tecknet för det ljudet är ɽ. Men om du har för vana att kommunicera med folk som inte läst 30 hp fonetik kanske det är bättre att välja ett annat.

Jämför diskussioner av tjockt l-ljud: https://www.flashback.org/sok/"tjockt+l"?f=88

IPA: http://en.wikipedia.org/wiki/Retroflex_flap

Tangentbord för IPA: http://www2.ling.su.se/fon/IPA-brux.htm#se

Jag tror som Herr Spocko att den gemene sörmlänningen inte förstår sig på feonetisk skrift eller referenser till retroflex flapp. En variant som jag ser används i andra referenser är att fetmarkera bosktaven. Ett annat alternativ som jag snubblade över är att sätta två l ist för ett för att på så vis markera "tjockheten". Det kanske dock skapar mer förvirring än förtydliganden.

En variant är att använda det polska "strukna" l:et - ł. Visserligen betecknar det för de flesta polska talare inte något l-ljud alls idag, utan ett [w], och visserligen är det skillnad på velart l, som bokstaven ursprungligen betecknade, och ett kakuminalt l, men det torde ändå vara ganska tydligt att den bokstaven markerar nån sorts konstifikt l, och det finns inte mycket annat att välja på än det kakuminala l:et. Så, till exempel kłäkammare. kłipp, kłokt etc.

Tackar ödmjukast för tipsen. Jag gillar Hamiłkars idé skarpt.