Karl XII - 1700-talets Pol Pot?

Var det inte Karl XII som var ute i vid Poltava och misslyckades katastrofalt? Vad fan gjorde han därute om han bara försvarade sverige gränser?

Han invaderade ryssland. Anfall är bäst försvar brukar det heta.
dock så var ryssen numerärt överlägsna och det hela slutade i att den svenska armen förintades , det var inte många som kom hem.

Det är det men inte omöjliga anfall, landets klimat och ryssarnas taktik avgjorde fälttåget till stor del inte ryssarnas militära styrka.

Att storma förskansade trupper som har ett starkt artellri och som har fri sikt är inte så lyckat..

Han hade inte så mycket till val. Ryssen hade lyckats locka in den svenska hären i någon sorts katt-och-råtta-lek där svensken blev svagare och svagare ju längre tiden gick på grund av det knapra försörjningsläget. Hade man inte kommit till slagfältet vid Poltava hade den svenska hären blivit ännu mer tilltygad någon annanstans.

/feldgrau

Vad förväntar man sig om

* Man är 15 år när man blir kung
* Man är 18 år när man blir attackerad av ALLA runt omkring oss

Sedan kan man ju säga att Kalle dussin var lysande taktiker men katastrof som strateg (varför springer man annars runt i Polen i 8 år utan att uppnå något bestående).

Sedan fick han ju hjälp på traven av bra mycket tur i vissa slag och att hans far byggt upp ett lysane krigsmaskineri

Ja, så kan man se det, men Ryssland är oerhört stort att inte få till ett avgörande slag och fortsätta in i det fientliga landet längre och längre var väl en sorts "gambling" med höga odds?

Var det inte Stenbock som skulle komma med proviant och förstärkning från "estland riktningen"?

Svenska armén var nog den bäst tränade och organiserade (inkl. taktik) år 1700 detta som du säger tack vare Karl den XI, kommer ihåg att det har beskrivits av nån historiker att mobiliseringen 1700 imponerade med en i detalj uppgjord planering för varenda knekt och utskeppningshamn allt detta genomfördes med ett lugn och kunnande som imponerar än i dag.

Karl den XII tryckte bara på knappen.

Har nu läst boken och antar att ni andra som skrivit i tråden också har gjort det.

Boken var helt ok, varken mer eller mindre kan man kräva av Ernest Brunner. Intressant om man vill få en lite personligare bild av Karl XII. Det framgår ju ganska tydligt att han enligt Ernest Brunner var tjurig och maktgalen, något som säkert stämmer.

Bokens historiska värde är väl inte att förakta men jag gillar inte att Brunner helt struntat i källhänvisningar. Om han nu har suttit och sökt arkiv som han hävdar borde han ha angett var han hittat sin fakta. Han och Herman Lindqvist kan ju lika gärna ha hittat på allt över ett par flaskor rödvin.

Retar mig dessutom på att han struntar i att tolka Karl XII utifrån sin tid och tolkar honom från "vår" tid. Det är helt fel att göra det.

Dessutom tycker jag att slutet är helt fel, Karl XII skulle ha fallit för en svensk kula. Det tror jag inte alls.

Vad tycker ni som läst boken?

Karl XII var skadad i foten och spenderade slaget vid Poltava liggandes på en bår. Det var Rehnskiöld som förde befälet, men planen var densamma som i alla andra slag under stora nordiska kriget d v s anfall. Skillnaden var att vid Poltava funkade det inte. Svenskarna förlorade överraskningsmomentet och det ryska artilleriet sköt dem bokstavligt talat i småbitar.


De svenska krigsplanerarna hade kommit fram till att man inte kunde föra ett försvarskrig. Det blev helt enkelt för dyrt för ett litet och ganska fattigt land som Sverige, och både Kalmarkriget och skånska kriget hade nästan slutat med katastrof.

Så planen var istället att i händelse av krig omedelbart skeppa den svenska huvudarmén över Östersjön för att föra över kriget till motståndaren. Och det funkade. Vid krigsutbrottet 1700 så landsteg svenskarna omedelbart på Själland, och danskarna slogs ut. Därefter skeppades armén över till Baltikum där ryssarna och sedan sachsarna besegrades vid Narva och Düna.

Resultatet blev tyvärr ingen fred, utan fälttåget fortsatte först i Polen och sedan i Ryssland. Men det var knappast den svenska krigsplanens fel. Sett till det taskiga utgångsläget så gick det ganska bra, speciellt jämfört med tidigare krig.


Nej, det var Lewenhaupt. Hans kår hanns upp av ryssarna vid Lesna och tvingades överge nästan all utrustning, men Lewenhaupt och en del av soldaterna lyckades ändå ta sig fram till huvudarmén. Lewenhaupt förde senare befäl över infanteriet vid Poltava.

Stenbock var kvar därhemma och räddade Skåne åt Sverige när han vann slaget vid Helsingborg. Det slutade dock illa när hans armé fortsatte över till Tyskland.

Stenbocks nederlag berodde (som vanligt) på att vår flotta fick stryk i ett sjöslag av danskarna och allt underhåll gick till botten.

Ack ja. Flottan var Sveriges eviga akilleshäl i krigen mot juten.

En kul detalj är att om man läser en dansk historia om det skånska kriget så får man intrycket att det mest bestod av sjöslag (som danskarna vann), medan man i en svensk historia får intrycket att mest bara bestod av slag till lands (som svenskarna vann). Sanningen ligger väl någonstans mittemellan, som det brukar heta... :)

Jag tycker det är ganska fegt att komma viftande ett antal hundra år senare och försöka döma ut någon i efterhand. Dessutom så är sex segrar på sju slag inte att förakta. Hade Sverige faktiskt vunnit slaget vid Poltava så hade kritikerna nog varit betydligt mer lågmälda.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII