2013-04-13, 15:53
#1
SD har länge anklagats för att vara ett enfrågeparti. I takt med tidens gång och väljartillströmningen så har detta blivit allt svårare och partiet har även breddat sitt program.
Jag misstänker att SDs framgångar delvis beror på en försenad "konservativ" reaktion mot de galna teorier som varit förhärskande sedan 68 och även mot moderaternas ideologiska svek i framförallt värdefrågor som var en logisk följd av den politiska kursändringen samt den efterföljande marschen mot mittfåran.
Speciellt bland mina jämnåriga (18-28 åringar) upplever jag en "konservativ" återuppståndelse. Anledningen till jag skriver konservativ inom citationstecken beror på att dessa personer ofta är ovilliga att kalla sig konservativa. Konservatismen har tagit stryk under lång tid och effekterna av svartmålningarna lever kvar.
Vad är det då som jag upplever att jag allt oftare hör från mina jämnåriga?
Främst är man trött på "flummandet".
Man har upplevt en lång kaotisk skolgång som ligger färsk i minnet. Man kanske var själv en av de stökigare eleverna som då upplevde miljön som gynnsam. När man tittar tillbaka på sina skolår så inser man att ökad dos av disciplin och fokus på elevens egna ansvar hade enbart varit av godo.
Man är även trött på flummandet inom områden som lagstiftning, kriminalvårdspolitiken, polismyndigheten och försvaret.
Man är trött på vurmandet för materialism, konsumtionshetsen och penningvinstens dominans över ideologin inom politik.
Man är kritisk mot finanssystemet, bankernas dominans inom den detsamma, ständigt återkommande bail-outs från politikerna osv.
Man är mer och mer kritisk mot den ökande sexualiseringen av samhället i stort och framförallt mot ett promiskuöst leverne där tillfälliga sexuella kontakter med främlingar är både en norm och en livsstil. Detta gäller båda könen. Man i samband med detta blivit mer kritisk mot rådande abortpolitik. Stödet för fri abort i Sverige är även bland mina jämnåriga överväldigande men vissa saker börjar ifrågasättas.
Möjligen börjar vissa tycka att ingreppet kan utföras lite väl långt in i graviditeten med tanke på att man kan rädda allt fler och allt tidigare födda spädbarn. Uppgifterna om att barn med Downs syndrom aborteras i sådan grad och det knappt föds några barn med Downs syndrom i Danmark längre eller att vissa personer aborterar samtliga foster av ett visst kön upprör allt fler.
Nationalismen har växt sig starkare. Man är mer ovillig att skicka över massiva summor i U-landsbistånd som ofta hamnar i lokala maktdynastiers ägo. Man är kritisk mot EU-projektet och deltagande i främmande konflikter.
Man är samtidigt trött på socialistiskt slöseri med skattepengar, de höga statliga kostnader som byråkratismen medför och höga skattenivåer generellt. Samtidigt vill man bevara en gemensamt finansierad välfärd och är emot delar av alliansens individualistiska och egoistiska synsätt. Man vill helt enkelt bli försäkrad om att ens skattepengar hamnar hos verkliga och tacksamma behövande snarare än listiga fifflare.
Så för att sammanfatta
1. Vilka gemensamma åsikter anser ni att sd väljare ofta delar undantaget invandring och integration?
2. Ser ni några tecken på en sorts "konservativ" reaktion bland unge (men även personer som omvänts av en ny tidsanda eller "zeitgeist") mot både socialisterna flummande sedan 68 och liberalernas kallhjärtade fokus på egoistisk individualism och personlig rikedom?
PS Kadhammar ser uppenbarligen gott om konservativa på universiteten. Frågan är dock om dessa omfamnar alliansen i samma omfattning som förut eller söker andra alternativ.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle12479040.ab
Jag misstänker att SDs framgångar delvis beror på en försenad "konservativ" reaktion mot de galna teorier som varit förhärskande sedan 68 och även mot moderaternas ideologiska svek i framförallt värdefrågor som var en logisk följd av den politiska kursändringen samt den efterföljande marschen mot mittfåran.
Speciellt bland mina jämnåriga (18-28 åringar) upplever jag en "konservativ" återuppståndelse. Anledningen till jag skriver konservativ inom citationstecken beror på att dessa personer ofta är ovilliga att kalla sig konservativa. Konservatismen har tagit stryk under lång tid och effekterna av svartmålningarna lever kvar.
Vad är det då som jag upplever att jag allt oftare hör från mina jämnåriga?
Främst är man trött på "flummandet".
Man har upplevt en lång kaotisk skolgång som ligger färsk i minnet. Man kanske var själv en av de stökigare eleverna som då upplevde miljön som gynnsam. När man tittar tillbaka på sina skolår så inser man att ökad dos av disciplin och fokus på elevens egna ansvar hade enbart varit av godo.
Man är även trött på flummandet inom områden som lagstiftning, kriminalvårdspolitiken, polismyndigheten och försvaret.
Man är trött på vurmandet för materialism, konsumtionshetsen och penningvinstens dominans över ideologin inom politik.
Man är kritisk mot finanssystemet, bankernas dominans inom den detsamma, ständigt återkommande bail-outs från politikerna osv.
Man är mer och mer kritisk mot den ökande sexualiseringen av samhället i stort och framförallt mot ett promiskuöst leverne där tillfälliga sexuella kontakter med främlingar är både en norm och en livsstil. Detta gäller båda könen. Man i samband med detta blivit mer kritisk mot rådande abortpolitik. Stödet för fri abort i Sverige är även bland mina jämnåriga överväldigande men vissa saker börjar ifrågasättas.
Möjligen börjar vissa tycka att ingreppet kan utföras lite väl långt in i graviditeten med tanke på att man kan rädda allt fler och allt tidigare födda spädbarn. Uppgifterna om att barn med Downs syndrom aborteras i sådan grad och det knappt föds några barn med Downs syndrom i Danmark längre eller att vissa personer aborterar samtliga foster av ett visst kön upprör allt fler.
Nationalismen har växt sig starkare. Man är mer ovillig att skicka över massiva summor i U-landsbistånd som ofta hamnar i lokala maktdynastiers ägo. Man är kritisk mot EU-projektet och deltagande i främmande konflikter.
Man är samtidigt trött på socialistiskt slöseri med skattepengar, de höga statliga kostnader som byråkratismen medför och höga skattenivåer generellt. Samtidigt vill man bevara en gemensamt finansierad välfärd och är emot delar av alliansens individualistiska och egoistiska synsätt. Man vill helt enkelt bli försäkrad om att ens skattepengar hamnar hos verkliga och tacksamma behövande snarare än listiga fifflare.
Så för att sammanfatta
1. Vilka gemensamma åsikter anser ni att sd väljare ofta delar undantaget invandring och integration?
2. Ser ni några tecken på en sorts "konservativ" reaktion bland unge (men även personer som omvänts av en ny tidsanda eller "zeitgeist") mot både socialisterna flummande sedan 68 och liberalernas kallhjärtade fokus på egoistisk individualism och personlig rikedom?
PS Kadhammar ser uppenbarligen gott om konservativa på universiteten. Frågan är dock om dessa omfamnar alliansen i samma omfattning som förut eller söker andra alternativ.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle12479040.ab