Återgången till matriarkat

(Jag vet inte hur man skall klassificera mitt tänkande, men jag är definitivt inte freudian. Jag är en självständigt tänkande individ, framförallt påverkad av djuppsykologi och religionshistoria.) Enligt mina definitioner exemplifierar Hitlerepoken en regress till ett förpatriarkaliskt stadium. Hitler är ytterligare ett exempel på den här maskuloida figuren som kallas Modersfallusen i litteraturen (Róheim, etc.). Hitler eftersträvade samma slags perfekta kontrollsamhälle som islamister och kommunister vill förverkliga. Goebbels gjorde iakttagelsen att kommunisterna hade mycket gemensamt med nationalsocialisterna, och framställde detta för Hitler, som blev förskräckt. Hitler insåg ju att kapitalisterna riskerade bli skrämda iväg.

Men dom här ideologierna representerar bara olika vägar till samma mål. Tittar man djupare så inser man att det innebär samma sak, nämligen ett utraderande av individen samt den stora Moderns återkomst såsom Magna Mater Germania. Att man kallar Hitlerepoken för patriarkalisk är kanske naturligt, men jag använder hellre termen "patricentrisk", som innebär att det är ett fördolt matriarkat, eftersom människor är identiska med kollektivet såsom modersekvivalent. Men det innebär att den utvecklade feminina principen (Eros) blir undertryckt. Den Stora Modern är arkaisk.

Att det innebar en psykologisk regress som stora delar av befolkningen inte kunde utstå utan neurotiska konsekvenser framgår av läkarutlåtandena från den tiden. Starka och i grunden friska män uppsökte doktorn med magproblem, ett fenomen som tydligen hade epidemiska proportioner. Det här var alltså ariska elitmänniskor som förväntades vara starka och perfekta, men dom visade sig ändå svaga. Det omedvetna revolterade, vilket ledde till psykosomatiska symptom. Våran västerländska psykiska ekonomi tycks inte tolerera en regress till en arkaisk kollektiv psykologi eftersom vi har blivit danade av en avancerad patriarkalisk kristen civilisation. Däremot tror jag att vissa andra folkslag på jorden skulle kunna anpassas till en sådan regim, medan dom tycks ha uppenbara anpassningssvårigheter i vår kristna demokratiska kultur. Det är omöjligt för merparten individer inom vissa etniska grupper att förstå hur vi västeuropéer tänker och fungerar.

Den pågående återgången till matriarkat, som delvis innebär en anpassning till invandrade folkslag, kan möjligen ge en delförklaring till att etniska svenskar mår allt sämre psykiskt, som framgår av läkemedelskonsumtionen. Det finns en stark inre motvilja mot kollektivismen som ideal. Individen vill överleva, men möter allt större motstånd i samhället. Exempelvis, att klä sig det minsta individuellt är ju omöjligt i Sverige, med mindre än att man blir mobbad. Jämförelsevis, engelsmännen har fortfarande större tolerans för individualitet. De subsahariska folkslagen reagerar mycket starkt mot personer som uppfattas som avvikare, dvs. som står ut från mängden. I Sverige tycks det direkta fördömandet bli allt vanligare, och mobbning som fenomen ökar. Det här är en nödvändig konsekvens av kollektivistiska rörelser, som feminismen och multikulturalismen, som har skapats under inflytande av postmodernistisk filosofi.

Ytterligare en gemensam faktor är antisemitismen som florerar inom kommunismen, nazismen, islamismen, samt även bland multikulturalister och feminister. Varför har alla kollektivistiska ideologier utnämnt juden till ärkefiende? Min teori är att 'juden' bland kollektivistiska människor blir till symbol för 'individ' eller 'avvikare', vilket kan förklara förföljelserna dom utsätts för. Individen såsom fenomen är ju bannlyst i en kollektivistisk värld. Han är ju den som går sin egen väg. Av historiska anledningar tycks juden ha fått bära rollen som symbol för den förhatliga individen som bryter sönder den kollektivistiska helheten.

-Teofrastus

Det där med att antisemetismen florerar bland diverse kollektivistiska ideologier är falskt. Det borde du som kan uttrycka dig så fint samtidigt som du radar upp historiska betingelser veta. Jag finner detta vara fel forum för att diskutera den judiska historien men för sakens skull ska jag ändå ge en kortare version av min syn på en mycket komplicerad historia.

Någonstans av någon anledning, befogad eller ej blev juden förföljd. Han förföljdes över hela Europa, fram och tillbaka. Dennes rätt att ta hederligt arbete var begränsad vilket tvingade honom till att bli ohederlig; någon form av manipulator. Vare sig det är ockrare, advokat, rådgivare, bankir,mm.
Den absoluta majoriteten tog dock ändå hederligt arbete när det gick men det är sällan den absoluta majoriteten betyder något, tyvärr.

Juden har till följd av det förtryck som han utsatts för och det förtryck som han började utsätta andra för gått ihop och sökt värme hos andra judar. Just på grund av den starka solidaritet och kärlek till varandra som judarna visade så lyckades de som grupp växa sig oproprortioneligt starka inom vissa sektorer. Samtidigt var fortfarande den absoluta majoriteten av dem urfattiga och svaga.

Den absoluta majoriteten var en del av och rivande i den socialistiska och kommunistiska kampen.
De var den klass som hade mest att vinna på den. Samtidigt var det den minoritet av rika och mäktiga judar som ådrog sig sig allt mer kritik. Denna kom främst ifrån inhemska industrialister som själva var kapabla och giriga män och ibland kvinnor men saknade den solidaritet som dessa judar åtnjöt bland de sina. Därför föll de efter. Det var dessa som finansierade Hitler.
De fanns också i USA och i Storbritannien. Henry Ford var en av dem.

I övrigt var Italien under Mussolini förmodligen en mindre hatiskt plats mot både judar och andra än exempelvis USA och Francos Spanien tog emot många tusentals.
Juden har dock blivit en syndabock men det är främst för att de som man egentligen ska hanskas med skyddar sig så mycket bättre och är inte en kollektiv måltavla som vilken jude som helst är. Därmed är den inhemske manipulatorn mycket svårare att indentifiera och bekämpa samtidigt som denne ej är lika effektiv.



Det om judarna.


Jag känner i allmänhet att du endast ser det du vill se. Amerika var under en lång period både ett invandrartätt land och ett friskt land. Idag är piller och psykolog norm i den övre medelklassen som har råd för dem.

Ryssland likaså. Friskt under Sovjet perioden med färre självmord. Idag med ett explosivt droganvändande och pillerförbrukning som slår det mesta och trots eller tack vare det toppar landet självmordsstatisiken.

Jag tar upp dessa två länder då en är en kapitalistisk ekonomi, en socialistiskt.
Med allt annat som det innebär samt att Ryssland är relativt homogent.

Du kan inte plocka ur asken här och var och lämna och ignorera de bitar som blir kvar.

Intressant att du nämner engelsmännen och klädsel. I Sverige har vi inga skoluniformer just för att "barn ska få klä sig som de vill". I Storbritannien har de det just för att man inte ska bli mobbad för ens klass eller stil. Sen vet jag inte hur mobbningen är i övrigt eller om engelsmän klär sig mer originellt än svenskar på gatan men det är återigen ett exempel på din bristfälliga analys av relativt korrekt observerad fakta.




_________

Angående den idéhistoriska analysen:

Har jag uppfattat det korrekt att du särkiljer modersgudinnan / fadersguden (matriarkatet/patriarkatet) från eros respektive logos. Någonstans verkar du inte kunna bestämma dig för detta och blandar dessa två begrepp. Det verkar som om du vill förknippa patriarkalismen med dessa båda som enligt de flesta är positiva ideal samtidigt som du vill få det till att allt som har med modersidealet är dåligt och gammaldags. Det är inte riktigt så modern idéhistoria definierar begreppen. (Vad menas förresten med modersfallusen? Oedipus?).

Jag skulle vila dra till med att jesus ju stod för en väldigt omhändertagande idébild och nazister och nyhedningar vill ofta få det till att detta är ett judiskt påhitt men visst skiljer sig västerländsk civilization idag från det Jesus förespråkade.

Jodå, så fort en kollektiv ideologi, såsom nazismen, kontrollerar människors medvetande så tycks antisemitismen dyka upp. För det första, antisemitismen är utbredd inom politisk islam:
http://www.youtube.com/watch?v=SVxwuBZgL1k

Antisemitismen är också betydande inom feminismen:

"The History and Psychological Roots of Anti-Semitism Among Feminists.
Their Gradual Palestinianization and Stalinization"
http://www.phyllis-chesler.com/847/f...-anti-semitism

När det gäller antisemitismen inom kommunismen:

"Antisemitism in the Soviet Union"
http://en.wikipedia.org/wiki/Antisem...e_Soviet_Union

Multikulturalismen har också, i en paradoxal vändning, producerat antisemitism. Robert Wistrich säger:

"Among other things, the Sassoon conference dealt with the paradox of
multicultural openness and acceptance of "the Other" from the
perspective of the antisemitic obsession. "There is something distorted
in present day multiculturalism, which is so fashionable not only in
North America, but also in Europe and in other parts of the world," says
Professor Wistrich. "It is remarkable that open Western societies
embracing pluralist values, which are supposed to be good for Jews -
have in effect produced in the past thirty years some virulent new
strains of antisemitism. Partly this grows out of an almost demented
glorification of the Palestinians, which has nothing to do with reality.
But the 'pluralist' attitude has also been problematic since it tends to
marginalize Jews in the West as part of the oppressive ruling elites. On
the other hand, Muslim immigrants in Europe today are seen as victims;
they are therefore always right and should be appeased. The Jews are no
longer perceived as victims. They are rich, powerful, exploitative, and
aggressive. This is not merely untrue but also an antisemitic
stereotype."

One of the conference sessions dealt with feminism. Here, too, the
gender struggle for equality was supposed to transcend nationalities and
borders - but Jewish feminists have in recent decades found themselves
in a very defensive and sometimes inferior position because of their
origin and the question of Israel. At the same time, Professor Wistrich
points out that many of the pioneer voices of criticism with the
Arab/Muslim world are women."
http://sicsa.huji.ac.il/multiculti.htm

-Teofrastus

Jesus var ju en hårding med sina vredesutbrott och utskällningar. Han kallar t.o.m. sin närmaste man för "satan" och ber sin mor och bröder att fara åt helvete (när han är hemma hos Maria). Han är mannen med oxpiskan som rensar tempelgården (en area större än en fotbollsplan) från månglarna, och välter omkull deras bord. Han säger: "Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender" (Matt 10).

Så varifrån den här idén om Jesus såsom en mild trygghetsivrare har kommit ifrån, det vet jag ej. Det stämmer ju inte alls med evangelierna. Han visar ju själv dödsförakt och säger att han övervunnit världen. Eftersom han manar till efterföljelse, så är ju idealet knappast att vara såsom en modern materialistisk moralrelativist, som bara tänker på fysisk säkerhet. Kärleksbudskapet kopplas idag samman med att skänka pengar och ge människor ett liv i materiell välmåga. Men ingenstans i evangelierna reduceras kärleksbudskapet till materiella termer. Det här är ett modernt påfund.

När det gäller termer såsom modersgudinnan och fadersguden så skall dom uppfattas som symboler. Symboler använder man när det inte går att framställa innehållet endast i intellektuella termer, dvs. innehållet överskrider intellektet. Vi är ju rationalistiska konceptualister idag, så det finns alltid en förväntan att vi skall kunna framställa allting i nästan matematiska termer. Men intellektet är inte den enda funktionen i det mänskliga psyket. Vi har också andra funktioner som hjälper oss att förstå, där känslan och intuitionen har stor betydelse.

Det är riktigt att Modersfallusen kan kopplas samman med Oidipus. Den narcissistiske och aggressive mannen är i själva verket modersbunden, dvs. han har en oidipal problematik. Det förstärker min tes att vad som felaktigt kallas patriarkala samhällen i själva verket bedriver en hemlig moderskult. Dom är i själva verket patricentriska matriarkat. Motorcykelgängmedlemmen, med dödskallar och blanka nitar på skinnjackan, har ofta en misstänkt god relation till mamma. Han kan inte leva utan mammas hemlagade köttbullar. Det här fenomenet finner vi också i hederskulturerna, där modern är idealiserad, trots att hon hålls i fångenskap. Denna trygghetslängtan förklarar varför Sverige, det materiella trygghetsparadiset, är extra populärt hos människor från den fallisk-narcissistiska kulturkretsen. Muslimska familjer sätter ofta upp det arabiska tecknet för "Trygghet" på väggen. Det är i själva verket en hemlig trygghetskult.

Man kan ibland möta en man härrörande från Levanten på promenad med sin fru och sitt barn. Han har 5 nummer för stora skor på sig och går utåt med fötterna som Charlie Chaplin, och försöker imitera en stolt erigerad penis. När man passerar så spänner han blicken i en på ett hårt och aggressivt sätt, eftersom han egentligen är väldigt rädd. Benägenheten att känna sig kränkt är tecken på ett känsligt, dvs. svagt ego. Det är alltså en kompensation. Hans fru och barn går och hukar, och tittar ner i marken. Det här är den oidipale mannen som är fullkomligt fixerad vid fysisk trygghet hos "mamma". Taggarna utåt är alltså ett svaghetstecken. Aggressivitet är alltid tecken på inneboende rädsla.

I vår kultur betraktas det här som en personlighetsstörning (NPD), men i den fallisk-narcissistiska kulturkretsen är den här sortens man upphöjd till ideal. Dom är satta på piedistal. Även stora delar av den etniskt svenska kvinnligheten beundrar sådana män. Men när det är omöjligt för en icke-narcissistisk svensk man att förhålla sig till narcissismen, så blir han avfärdad som rasist. Förenklat är alltså rasism (eller rasistiska strukturer) oviljan och oförmågan hos etniska svenskar att sänka sig till vad vi upplever som ett asocialt och fullkomligt egennyttigt och klanfokuserat beteende, dvs. en inställning som är oförenlig med vår demokratiska och jämställda kultur. Eftersom långt ifrån alla individer i dessa kulturer är oidipalt funtade så finns det en stark inre spänning i samhället, som förstärks av den pågående kvinnliga frigörelsen. Vi kan ju jämföra företrädarna för Islamiska Förbundet med deras kritiker inom islam, där de senare ofta framstår som civiliserade i västerländsk mening. Hur det är med den saken återstår dock att se.

-Teofrastus

Hej igen.

Jag tror nog att jag får kasta in handduken!
Jag har presenterat en del historisk fakta som jag står fast vid samt kritiserat en del av dina analyser. Kritik som du delvis valt att ej besvara.

Däremot ger du själv svar på tal vad gäller många olika saker och jag har definitivt lärt mig något nytt på vägen hit. Vilket tyvärr är allt för ovanligt på Flashback.

Jag känner att jag inte har kunskaperna att fullt ut förstå dig eller presentera några ytterligare argument vad gäller den idéhistoriska debatten men jag hoppas ändå att du tar med dig något.

Jag som kollektivist är varken antisemit eller allt för positivt inställd till multikulturalism (som egentligen är ett derivat av en individualiseringen) så jag känner inte alls igen mig i dina referenser och ser samma spår historiskt, som sagt. Vad som är normen är relativt.

Hoppas att någon annan med större kunskaper kan bistå med lite mer krut eller utvecklande medhåll.




PS: Däremot är du definitivt freudian

Om jag har undvikit att bemöta vissa argument så beror det på mina begränsningar, framförallt ifråga om tid och energi. Jag har inte tillgång till en fix och färdig tankemetod, som anhängarna av -ismer har, som ger alla svar automatiskt, som en algoritm i en dator. Så jag är definitivt inte freudian, eftersom det är en reduktionistisk åskådning. Jag måste tänka och resonera, och det är ansträngande. Det behöver inte socialisterna, feministerna, multikulturalisterna, eller postmodernisterna göra. Dom bara matar in en frågeställning, och ut kommer ett fixt och färdigt svar, eftersom dom tillämpar en modell, liknande hur man använder en metod för att lösa en andragradsekvation. Det är också väldigt matriarkaliskt, eftersom den intellektuella ideologin blir till ett modersliv i vilket dom kan vila i trygghet med svaret på alla frågor.

Det finns ingen anledning att överge en tråd. Jag kanske återkommer om en månad med genmälen på dina motargument.
-Teofrastus

Imponerande resonemang och formuleringsförmåga Grymt- mer av sånt här

Ja visst är det oklokt att låsa in sig i olika -ismer! Jag menar inte att du endast är och alltid förblir en freudian. Bara att du är en anhängare av dennes idéer. Ingen håller sedan med om allt. Men någonstans måste man kunna definiera vad någon är för något. I alla fall i runda slängor

Nej, jag är inte generellt en anhängare av Freuds idéer. Bara för att jag resonerar kring det omedvetna så betyder det inte att jag är freudian. Att människan har ett instinkts- och känsloliv är heller inget freudianskt påfund. Men Freud var den som först insåg den oidipala problematikens betydelse, och på den punkten ansluter jag mej. En stor del av detta är nämligen vetenskapliga fakta, och när det gäller sådana fakta, såsom att rymden expanderar, så kan man bara acceptera dem.
/T.

Så många ord men ändå så lite klarsyn. Juden har i alla tider dragit på sig motvilja och "förföljelse" genom sitt eget beteende.

Juden är den avgörande faktorn bakom det du tycks kritisera i det moderna samhället. Juden är den drivande kraften bakom skapandet av det matriarkala samhället.

Jag misstänker att ditt försvarande av judar härrör från någon slags kristen förvirring. Snacket om "kollektivism" känns också igen från den groteska judinnan Ayn Rands litteratur och propaganda.

Konstigt att jag aldrig har sett några såna män från levanten trots att jag måste ha sett hundratusentals MENA-blattar vid det här laget.

Så kallad antisemitism är så gott som alltid bara en helt naturlig reaktion hos olika värdfolk mot judarnas aktiviteter. Det är en berättigad reaktion mot fräck exploatering, kriminalitet och subversion av värdsamhället. Antisemitism är självförsvar. Nationalsocialismen i Tyskland var en motreaktion mot den judiska kommunismen och judarnas härjningar i Tyskland under Weimartiden. Nationalsocialismen var en tysk självförsvars- och befrielserörelse. Antisemitism har alltså ingenting med "kollektivism" i sig att göra.

Antipati mot judar inom islam har delvis historiska och religiösa orsaker men härstammar idag till allra största delen från judarnas ockupation av Palestina och judarnas beteende i Mellanöstern och runtom i världen sedan dess. Kristendomen har historiskt varit mycket mer fientlig mot judar än islam. Judar var ofta allierade med muslimer i kampen mot kristna under tidigare epoker.

Att prata om antisemitism inom feminismen och kommunismen är mest bara knäppt eftersom feminismen och kommunismen är nästan helt och hållet judiska skapelser och fenomen. För övrigt så innehöll även sionismen en del "antisemitiska" inslag.