Återgången till matriarkat

Mot bakgrund av Mustafa Omars inval i den socialdemokratiska partistyrelsen analyserar jag den rådande toleransfundamentalismen som ett uttryck för ett omedvetet moderskomplex och återgång till matriarkat.

Man häpnar. Det känns som om man inte är i takt med tiden, och inte kan begripa vad som pågår. Det här har att göra med, tror jag, att samhället genomgår en förändring från ett patriarkaliskt till ett matriarkaliskt perspektiv. En "moderlig och omhändertagande" anda genomsyrar samhället. De matriarkaliska kulturerna, såsom den minoiska på Kreta, uppstod när naturen gav riklig skörd och livet var problemfritt. Man kunde då fortleva i trygghet i modersgudinnans famn. Den matriarkaliska regress som nu sker är kopplat till det materiella överflödet under de senaste decennierna, som har skapat grunden till välfärdssamhället, i vilket staten visar ett oerhört intresse för människors fysiska välmåga, precis såsom en god moder förväntas göra.

Vad som sker är att människor genomgår en psykologisk regress. Dom anammar den arketypiska moderns mentalitet och börjar tänka som den idealiska daghemsfröken. Mustafa Omar är en busig pojke, men mamma älskar honom lika mycket som alla andra barnen. Det matriarkaliska samhället är "inkluderande" eftersom vi alla är såsom barn i samhällets stora förskola. Det förutsätter en allmän omedvetenhet, dvs. livets och samhällets problem måste förträngas till det omedvetna, eftersom barnen inte skall behöva exponeras för tillvarons konfliktfylldhet. Det är ju det rätta förhållningssättet när det gäller verkliga förskolebarn.

"Skillnader" skall utraderas ur människors medvetande, eftersom insikten om skillnader utökar medvetandet. Skillnader och motsatser är ju vad som ligger bakom vuxenlivets konfliktfylldhet. Det anses inte finnas några egentliga skillnader mellan könen, mellan folkgrupper, mellan muslimer och kristna, osv. Vissa av barnen är bara mer busiga än dom andra. Mamma eller förskolefröken är snarare mer förtjust i den busige pojken än dom mer tillbakadragna. Genom att människor förblir omedvetna om motsatsspelet i livet så förblir dom naiva såsom barn. Barn är ju förtjusande. Men problemet är att den infantila modersberoende människan i vuxenlivet blir oförmögen att möta livets problem och inte ens ser de mörka molnen som hotar vid horisonten. Den minoiska kulturen drabbades hårt när Moder Natur visade sin mörka sida. När fastlandsgrekerna landsteg så stod minoerna handfallna. Männen hade blivit feminiserade och kunde inte försvara sig.

Det matriarkaliska medvetandet innebär att det finns två förhållningssätt: inkludering och dess motsats, nämligen exkludering. Antingen lever man i omedvetenhet med Modern, eller så drabbas man av exkommunikation. I alla historiska matriarkaliska samhällen har utstötning dödlig konsekvens. I primitiva samhällen så dör den drabbade snart av sig själv, i och med att livsviljan försvinner.

Det socialdemokratiska partiet inkluderar Mustafa Omar, precis som en god moder skulle göra. Det finns nämligen ingen egentlig islamistisk ideologi, ej heller någon egentlig antisemitism (det förnekas ju som bekant). Det är ju bara busiga barns idéer. Allt som finns är moderns inkluderande godhet som övervinner allt, och som förenar de busiga barnen med de snälla barnen. Det tycks som om den omedvetna matriarkaliska ideologin undantränger tidigare begrepp som hade patriarkalisk prägel, nämligen rättvisa (i egentlig mening) och sanning, osv. Sanningen har naturligtvis ingen betydelse enligt den matriarkaliska ideologin eftersom sanningen är "konstruerad". Det är en "struktur" som syftar till att få människor att tro att det finns skillnader så att en konfliktyta uppstår. Sanningen fungerar nämligen som ett gift. Den förstör den omedvetna illusionen när den lyfter människor ur omedvetenhet. Därför måste alla sanningar "dekonstrueras".

För att förstå det mycket märkliga faktum att socialdemokratin är inkluderande både gentemot antisemitismen och islamismen, trots att det går stick i stäv med tidigare ideal, så tror jag att man måste analysera fenomenet såsom matriarkalisk regress, förstärkt av postmodernt tänkande, feminism och multikulturalism. Kvinnors utökade inflytande spelar också roll. Dels så omfattar dom oftast dessa postmoderna ideologier, men dessutom så besitter många mammor och "förskolefröknar" idag maktpositioner, såsom en riksdagsplats, exempelvis.

Därmed pekar jag på en möjlig skillnad i kvinnligt och manligt tänkande, vilket som bekant är förbjudet enligt den matriarkaliska principen. Eftersom medelsvensson idag har modersarketypen aktiverad i sitt omedvetna så känner han indignation, eftersom idéer om skillnader bryter sönder den omedvetna helheten där alla är en och en är alla, i daghemmets trygga hägn. Det är konträrt mot Moderns inkluderande budskap där ett begrepp om individuella skillnader och olika begåvning hos individer är uteslutet. Alla människor är lika duktiga. Alla kulturer är lika värdefulla. Alla religioner är lika bra. Det är allt man behöver veta. Det är också vad de flesta människor tycker, trots att det inte finns någon som helst överensstämmelse med verkligheten. Det är häpnadsväckande att människor, inklusive riksdagspolitiker, kan fortsätta att tänka såsom oskyldiga barn, när dom ständigt drabbas av problemen i verkligheten.

Jag syftar inte så mycket på en medveten ideologi (postmodernismen, feminismen, osv. är inte förnuftsenliga) utan folk lider alltmer av ett moderskomplex. Det är som en omedveten kult av en modersgudinna. Men projektionen bärs i det här fallet av staten. Ett kollektivt moderskomplex får människor att tänka att hela jordens befolkning borde få sin välfärd tryggad. Våra europeiska välfärdssamhällen bör omfatta hela mänskligheten. Det är deras "mänskliga rättighet" att ta del av vår välfärd. Det här är de "mänskliga rättigheterna" enligt modersgudinnan. Det skiljer sig avsevärt från den traditionella formuleringen enligt vilken individens rättigheter skall skyddas, dvs. de demokratiska rättigheterna, egendomsskydd, osv.

Det är inte alls lika viktigt längre. Vi kommer allt oftare se avsteg från de traditionella normerna. Exempelvis, "rättvisa" betyder något helt annat idag. Det anses "rättvist" att stora grupper av friska och starka människor skall kunna bygga ett komplett liv helt ovanpå samhället och skaffa många barn på andras bekostnad. Men enligt ett traditionellt synsätt är det djupt orättvist att vissa skall kunna bygga familj och få allting betalt utan att ha skaffat sig egen försörjning. Orden har bytt innebörd.

Individens traditionella rättigheter spelar idag mindre roll eftersom individualitet kommer sig av frigörelse från det omedvetna moderskomplexet. Individen är fiende till modersgudinnan. Det märks i samhället genom att motviljan mot den självständigt tänkande individen blir alltmer fanatisk. Bakom den allomfattande toleransen döljs en intolerans gentemot individen, dvs. människan som representerar sig själv och som inte är identisk med ett kollektiv. Det höjs allt oftare röster för bestraffning och åsiktskontroll. Enligt den omedvetna matriarkaliska normen, som härrör från ett omedvetet komplex, är det idealt om alla människor är som omedvetna och aningslösa barn. Barnen skall i skolan lära sig vad "rättvisa", "jämlikhet", och "mänskliga rättigheter" är. Men alla begreppen är omtolkade enligt matriarkalisk norm.

Samhället uppfattas orealistiskt som ett outtömligt ymnighetshorn, trots att ekonomers kalkyler allt oftare visar att det inte kan hålla. Men modersberoendet är ytterligt starkt. Folk känner mycket starkare tilltro till den varma känslan inombords än ekonomers utredningar. Det finns ju ingen objektiv sanning ändå enligt postmodernt tänkande. Det är märkligt att folk fortsätter att låna pengar och skuldsätta sig för livet. Den kollektiva aningslösheten riskerar få allvarliga följder, eftersom samhällsordningen snabbt kan bryta samman. Man behöver bara tänka på exemplet Grekland, som ju balanserar vid avgrunden, med fascismens mörka moln vid horisonten. Men lever man i modersgudinnans lustgård så förblir man obekymrad.

(Anm. Jag karakteriserar traditionell västerländsk kultur, speciellt efter renässansen och individens födelse, såsom patriarkalisk. Jämförselsevis, den muslimska kulturen benämner jag patricentrisk. Det innebär att den feminina principen samt kvinnorna undertrycks respektive förtrycks genom mansvälde och doktrinära principer, för att kompensera ett modersberoende, som är starkt även i detta fallet.)

-Teofrastus
(del 1 av 2)

(forts.) Svenska män beter sig idag som om dom fått någon slags virusinfektion i hjärnan, så att dom fullkomligt förändras i sin inställning och börjar skänka bort sitt land till kulturfrämmande folkslag, går med på att försörja dem och betala skattepengar för att dom skall kunna ägna sig åt subversiv verksamhet i rashetsande organisationer som ägnar sig åt att smutskasta svenskarna såsom folkgrupp.

I tidigare epoker skulle man inte kunnat tänka sig något sådant. Det var självklart att ens land och ens fädernesgård skulle gå i arv till ens egna efterkommande, och man förväntades bygga vidare på den egna civilisationen, inklusive våran kristna tradition och vårt normativa system. Om våra förfäder hade vetat att vi skulle skänka bort Sverige till muselmaner så skulle dom ha blivit förtvivlade. En fundamental instinkt hos alla levande varelser är att satsa på den egna avkomman och, i människans fall, på ens egna övertygelser. Förutan detta hade evolutionen inte kunnat fortgå, och civilisation ej kunnat utvecklas. Som svensk vill man inte skänka sin fädernesgård till exempelvis en afrikansk familj, även om man fullkomligt saknar rasistiska begrepp. Man vill ju att gården skall ärvas av ens egna barn. Har man inga barn så får den gå till brorsönerna, exempelvis.

Regressen beror främst på en psykologisk process, menar jag. Det är tydligt att människor lyckats med att förtränga grundläggande instinkter, vilket lett till instinktuell atrofi. Det bådar inte gott. Det betyder nämligen att motsatsen finns konstellerad i det omedvetna, som blivit bemängd med arkaisk instinkt och fascistoida idébilder. Toleransfundamentalismen i vår tid döljer en mörk skugga i form av den brutala fascismen. Det är två sidor av samma mynt. De som är politiskt korrekta idag hade varit det också i Hitlers Tyskland.

Hitlerepoken upphör aldrig att fascinera eftersom den representerar skuggsidan av vår postmodernistiska epok. Vi ser ju hur det går i Grekland. När samhället börjar knaka i fogarna så träder skuggsidan fram i form av fascismen ("Gyllene Gryning"). Då ersätts likhetstänkandet med kategoriska och förenklade föreställningar, som är precis lika tanklösa. Men det är samma slags människor. Tidigare var dom tanklöst anhängare av toleransfundamentalismen, feminismen, och likhetstänkandet, där inga gränser av något slag finns mellan människor. När krisen inträffar övermannas dom av sin egen skugga och blir anhängare av fascismen. Den arkaiska instinktuella och fascistoida skuggan tar åter över. Ett mångtusenårigt avancerat lager av civilisation riskerar svepas bort lika enkelt som skedde i 30-talets Tyskland.

Det är psykologiska faktorer som styr skeendet, även om det på ytan ser ut som om männen har förgiftats av hormoner eller har fått in ett virus i hjärnan som gjort dem instinktssvaga.

-Teofrastus

Tack! Oerhört insiktsfullt skrivet. Inte minst den biten som rör (ny)fascismens framväxt, bl.a. i Grekland. Men så blir det väl, när vi - via skattesedeln - kan köpa vårt välstånd, och leva i en falsk trygghet. Den dag när verkligheten gör sig gällande, så slår det fullkomligt runt, och de främmande kulturer man tidigare öppnat sina armar för, görs nu till syndabockar.

Instämmer i det mesta. Välbyggd analys. Har länge funderat på frågor kring matriarkat själv men jag har ännu inte formulerat en helbyggd tes på samma sätt som du gjort här. Det matriarkala samhället som nu vuxit fram är på många sätt förtryckande. Men det är ett lömskt ideologiskt förtryck som på så vis ter sig annorlunda än direkta kategorier (som även dem kan upplevas som förtryck) i patriarkala motsvarigheter.

Men jag skulle personligen se övergången till fascismen som naturlig överreaktion på tidigare extrema samhällsklimat. Då gullandet slutligen äventyrat samhällets överlevnad vänder sig naturligtvis många till militarism och klassiskt patriarkala principer där rättvisa återtar en mer ursprunglig betydelse och styrka (även det ordets betydelse återjusteras) återigen blir en beundransvärd egenskap.

Samhällen har ju en tendens att kunna gå från en extrempunkt till en annan, ofta då i revolt emot det som var precis innan.

Ja.... Jag är kvinna men bor inte normalt i Sverige och är egentligen inte svensk. Men nyligen så bodde jag ett år i Sverige där jag arbetade som konsult inom en mansdominerat yrke.

Det var en otroligt förvirrande upplevelse. Jag insåg att jag plötsligt tillhörde det starkare könet. Ovanlig känska! Det kändes coolt och roligt men samtidigt väldigt underligt. Jag kunde inte relatera till män och kvinnor på samma sätt som normalt. Jag upplevde männen som kantiga och väldigt långt från gentleman-idealet. Jag hade extremt svårt att förlika mig med situationen. Männen i Sverige är extremt avmaskuliniserade. Men ändå är svenska män både långa, starka och smarta i allmänhet. Hur har det kunnat bli så?

Något som jag reagerade otroligt på var att många av mina manliga kollegor lämnade jobbet vid 3:30 tiden för att hämta barnen på dagis. Ibland kunde dagis ringa dem och kräva att de kom mitt på dagen pga något problem med barnet.

ALLA, ja ALLA över 35 var skilda. När man pratade om familjer var det en massa olika barn och konstellationer inblandade. Varför är det så omöjligt att bara bita ihop och se till att det funkar? Nej, det är slit och släng med resultatet att alla är lite "trasiga" och lever i familjen v 2.0 , 2.1 eller 3.0....
Stackars ungar!

Jag hade väldigt svårt att relatera till de här amazonkvinnorna som var så otroligt säkra på sig själva och sin ledarskapsroll. Medan kvinnorna jobbade hårt så kändes det som att männen delvis resignerat och slöade.

Är Sverige ett föregångsland, ett tecken på vad som skall komma i hela världen, eller ett extremt undantag som försöker sig på ett experiment som är dömt att förr eller senare falla?

Mitt år i Sverige skakade verkligen om mig men det gav mig mer självförtroende.
Matriarkatet stämmer! Den här tuffa ledarskapskvinnan är inte ett ideal som passar alla kvinnor.

Tack för svaren. Vi ser ju att förskolefröknarna i Stockholms Arbetarekommun har tillåtits regera det socialdemokratiska partiet och välja personer som överensstämmer med feminismens hemliga ideal, nämligen en manstyp mer lik Hugo Chávez, som står i bjär kontrast till den instinktssvage svenske mannen. Det är nämligen de feministiska amazonkvinnornas hemliga önskan, att bli regerade av en man som sätter pli på kvinnligheten och som vill agera kraftfullt, såsom exempelvis att flyga JAS-plan för att bomba Israel.

Det betraktas nämligen som fullkomligt hanterbart. Poängen är att när pojken är stygg och säger att vi ska flyga flygplan och släppa bomber, då säger förskolefröken: "Vi ska väl vara snälla mot varandra och inte vara elaka!" "Jaa!", svarar barnen i kör. Toleransfundamentalismen, enligt det matriarkaliska paradigmet, innebär ju att man tolererar intolerans. Men det är ju att skjuta sig själv i foten. På det sättet lyckas de toleranta människorna med konststycket att vara intoleranta via en ställföreträdare (via proxy). Toleransen förvandlas därmed till sin egen motsats. Arbetarekommunens ordförande Veronica Palm gjorde ett uttalande i överensstämmelse med denna logik. Hon var upprörd över att svenskarna har visat sig så oerhört intoleranta i och med att de inte vill tolerera intoleransen. En "busig pojke" är ju dessutom det som feministiska kvinnor efterlyser i kontaktannonserna på Internet.

Fenomenet är välkänt från kultur- och religionshistorien. Den inkluderande och allomfattande modersgudinnan har nämligen alltid en eller flera manliga följeslagare vid sin sida, som representerar en mörk och destruktiv maskulin kraft. Han kallas för "Moderns fallus" i psykologisk och religionshistorisk litteratur. Modersgudinnan själv kallas ofta för "den falliske Modern", eftersom hon har tillgång till den förstörande maskulina kraften via sin falliske företrädare. Han är en "busig pojke", dvs. en trickster, enligt religionshistorisk terminologi. Därmed blir modersgudinnan sin egen motsats. Hon är skapande men också förstörande, dvs. ambivalent, precis som naturen.

Hugo Chávez, president i Venezuela mellan 1999 till sin död 2013, var just en sådan trickster. Han var en företrädare för modersgudinnan, eftersom han ville upprätta det socialistiska modersparadiset. Jämförelsevis, under den matriarkaliska era som föregick Horus' epok i det gamla Egypten var Set kung såsom representant för Modern, dvs. i egenskap av Moderns fallus. Horus besegrade honom efter lång strid, varefter solguden Horus blev kung i Egypten. Därmed inleddes den patriarkaliska eran. Men Set strävar alltid efter att återta makten och återupprätta matriarkatet. De feministiska kvinnorna dyrkar i hemlighet denne slags man, som är "maskuloid" snarare än balanserat manlig.

Ett bra exempel på fenomenet är tänkandet hos extremfeministen Ayn Rand (1905–1982). Hon hittade på "Objektivismen", en materialistisk filosofi som upphöjer egoismen till den högsta principen. Det är en tänkare i den egyptiske guden Sets anda. Hon uttryckte beundran för den flerfaldige mördaren William Hickman (1908-1928) och tyckte att maktfullkomliga, sexistiska män var attraktiva (cf. The Journals of Ayn Rand, Peikoff/Harriman). Hennes tänkande är ett uttryck för en "maskuloid" neuros och kan sägas vara feminismens skuggsida. Feminister och vänsterfolk har den maskuloida Objektivismen som sin nemesis, ungefär som Sherlock Holmes alltid förföljs av sin skugga, Dr. Moriarty. Även samhällsdebatten följer denna princip.

Det är så som motsatsspelet fungerar. Motsatserna genererar varandra. Modersgudinnan när sin egen motsats vid sin barm, i form av den modersbundne Set. Allt oftare ser vi hur etniskt svenska kvinnor sätter på sig de hucklen som islamisterna anbefaller. Islamismen vill upprätta kalifatet som är en islamisk statsform. Det innebär, i likhet med det socialistiska paradiset, ett starkt reglerat samhälle där individualiteten är undertryckt och alla människor har en kollektiv identitet. Likheterna är slående, men i kalifatet vajar den gröna flaggan, medan den röda flaggan hissas i den socialistiska staten. I den här samhällsformen kompenseras modersbundenheten hos mannen genom yttre kontroll, dvs. det är ett matriarkat under guden Sets regim. När individens ego är svagt utvecklat så befinner sig detsamma under det omedvetnas, dvs. modersgudinnans, inflytande. Istället för inre kontroll måste därför yttre kontroll tillämpas, dvs. extern kontroll-lokus ersätter den modersbundne individens svaga självkontroll, som ju uppfyller idealet genom att vara som ett förskolebarn.

Det går att hävda att den patriarkaliska demokratiska samhällsformen är opassande för många av de inflyttade etniska grupperna. Dom skulle sannolikt må mycket bättre i ett samhälle där man tillämpar yttre kontroll, inklusive tankekontroll, såsom i den islamiska statsformen. Det exemplifieras av att socialdemokratiska företrädare nu tvingas konstatera att den muslimska gruppens värderingar och sätt att tänka inte står i överensstämmelse med socialdemokratins värderingar. Ekvationen går inte ihop om man tar in ordföranden för Islamiska Förbundet in i socialdemokraternas partistyrelse.

Stora grupper av människor, som är radikalt annorlunda funtade, rotar sig nu i Sverige. Men dom kommer inte att kunna skapa ett samhälle som står i överensstämmelse med den egna medfödda naturen, med mindre än att det uppstår muslimska enklaver i Sverige. Det blir nu alltmer uppenbart att människor fungerar olika. Vi kan inte klandra människor för att dom vantrivs under solgudens regim, och vill tillbaka till den matriarkaliska epoken under Set. Men samtidigt kan vi i Västvärlden inte acceptera den smygande återgången till matriarkat. Det fungerar inte med feminister och muslimer på ledande poster i ett demokratiskt samhälle. Den senaste katastrofen inom socialdemokratin har belyst problemet.

-Teofrastus

Den språkligt kunnige ser omedelbart kopplingen mellan materialismen och matriarkatet, ty materialism stammar etymologiskt från materia, vilket i sin tur härrör från mater: moder. Materialismen är till sin natur kvinnlig. Teofrastus tar upp ett av de kanske mest intressanta temata ur analysen av samtiden. Jag tänkte ta mig friheten att utveckla tanken ur ett bredare religionshistoriskt och mytologiskt perspektiv.

När Maria Sveland et consortes stormar ”jämställdisten” Pär Ströms politiska möte och överräcker en teckning med ett kastrerat manligt könsorgan, ansluter hon sig omedvetet till en mångtusenårig mytologisk urbild. Vi tar t.ex. en utav urbilderna ur den grekiska mytologin: Gaia (moder jord) och Uranos (himlen) har förenat sig och resultatet är 12 barn (titaner). Uranos håller emellertid barnen fängslade i underjorden, utom räckhåll för Gaia, och ingen av barnen och inte heller Gaia vågar sätta sig upp mot Uranos på grund av dennes manliga styrka. I olika versioner konspirerar Gaia med sin yngste son Kronos att störta Uranos som alltets härkare; i vissa versioner är det Gaia själv som kastrerar Uranos, och i vissa versioner är det Kronos som genomför handlingen i falsk förvissning om att Uranos inte är hans egentlige fader (Jf. här t.ex. August Strindbergs Fadren, eller Sofokles Kung Oidipus eller begreppet ”fadersmord”) för att Gaia (moder jord) skall bli alltets härskarinna och barnen fria från fadern/himlens förtryck. Sveland, i detta fallet, tar på sig rollen som modergudinna och ser Ström som representanten för den himmelska eller olympiska kraften, och kan enbart "befria" de under patriarkatet förtryckta barnen/samhällsmedborgarna, genom att bildligt utsätta Ström för en kastrering.

De flesta polyteistiska religionerna genomsyras av en dynamik mellan de mörka ktoniska krafterna (jorden) och de solära eller olympiska krafterna, där den förra representeras som kvinnlig och de senare som manliga. De ktoniska krafterna kretsar kring det materialistiska; den kvinnliga fruktbarheten, det materiella överflödet. Det solära/olympiska emellertid kretsar kring det onåbara. Jorden, maten, drycken, värmen, tryggheten är alla konkreta objekt att ta på, omslutas av, göras en del av en själv. Men varken solen eller olympen är nåbar; de vittnar om viljan att transcendera, gå utöver, det omedelbara. Envar som förnekade den kvinnliga tryggheten till förmån för transcendensen kunde bli en halvgud eller ett helgon. I de monoteistiska religionerna är således himlen och gud otvetydligt manliga, medan församlingen, ummah, synagogan är kvinnliga sfärer.

Även i filosofin är detta åskådligt. Platon beskriver en metafysik där materien (mater, minns ni?) enbart är en representation av formen, eller idén. Återigen har vi uppdelningen materien, de kvinnliga konkreta; form och idé, det onåbara idealet, manligt. Manligheten är essensen, kvinnligheten accidensen, det tillfälliga och av jorden bundna.

I detta avseende vill jag inte tillskriva dagens matriarkala samhällsinriktning en ny och sentida uppkomst, utan snarare en utveckling som över de senaste tvåhundra åren växt exponentiellt. Liksom grekernas olymp var manlig, var vikingarnas strävan mot horisonten manlig. Liksom germanernas strävan efter nya marker, den till synes eviga vandringen genom de europeiska urskogarna under folkvandringstiden, var manliga, var också den nordeuropeiska kristendomen under medeltiden manlig. Strävan mot det himmelska i bygget av gotiska katedraler, under en tid när det materiella välståndet var obefintligt, är kanske är ett utav de främsta exemplet på samhällelig anda i förnekelse av den kvinnliga sfären.

Det är först bildandet av nationer, och upplysningsidéernas intåg, som omintetgör det manliga samhällsbygget. Nation, av latinets natio, att födas, hänsyftar en tanke om att de som tillhör samma nation tillhör samma andliga moder. Vi ser detta i hur vi talar om nationer och hur vi gestaltar dem: moder Ryssland, moder Svea eller republiken Frankrikes Marianne. Det är också här tankarna om frihet, jämlikhet och broderskap/systerskap tar fart: kvinnliga idéer baserade på materiell trygghet. Det är här den ärkematerialistiska och ärkemateriarkala socialismen har sitt ursprung. Socialismen likställer historiens mål, det klasslösa samhället, med historiens ursprung, urkommunismen. Igen privat egendom, jämlikhet, jämställdhet, sexuell frigjordhet inklusive en positiv inställning till homosexualitet och andra sexuella parafilier. Vi ser här hur intimt förknippade socialismen, feminismen och poststrukturalismen är: feminismen är den ideologiska representanten för modergudinnan; socialismen modergudinnans fallus; poststrukturalismen modergudinnans attribut.

Den litauisk-amerikanska arkeologen Marija Gimbautas teorier är ett bra exempel. Hon menar att Europa beboddes av en materiarkal kultur, mycket lik urkommunismen: man levde i fred och frihet, dyrkade gudinnor, levde i materiellt överflöd och ägnade sig åt sexuellt utsvävande. Från stäpperna i öster kom sedan de indo-europeiska pateriarkala inkräktarna och omintetgjorde det gamla Europas kultur. Indo-européerna beskrivs som den mest patriarkala kulturen som existerat. Här ser vi också roten till den heliga treenigheten feminismen-socialismen-poststrukturalismens fanatiska hat gentemot den västerländska, indo-europeiska kulturen. Vitheten, d.v.s. den kulturella representanten för den manliga (solära, himmelska, olympiska) sfären, måste utrotas säger feministen, ivrigt påhejad av socialister och poststrukturalister, för att materiarkatet och urkommunismen skall kunna återuppstå.

Som en liten skuggsida på det här fenomenet verkar ju då vara samällsnarcissismen; om män formade tidigare generationer till att bli självuppoffrande osjälviska maskiner orienterade kring att bygga upp ett samhälle har matriarkatet bytt riktning på det där det istället är kvinnor som formar nästkommande generationer.

Där de istället för att bli anabola uppbyggande individer de fungerar som by-proxy representationer och personifieringar av deras fåfänga som - till skillnad från tidigare män - de suger näringen ur civilisationen för att förhöja sig själva på omvärldens bekostnad.

Rätt så lustigt att den 'patriarkala' - manliga - avbildningen på inviden gör den anabol; dvs uppbyggande - där den matriarkala kvinnliga avbildningen på individen gör den katabol och bryter ner 'kroppen'.

Där då symboliskt sett katabol aktivitet är ena sidan av myntet och förknippat med maskulinitet; aggressivitet och aktivitet - anabol aktivitet har förknippats med kvinnlighet och uppbyggande: men själva avbildningen på människor som invidivider blir raka motsatsen där människor i ett matriarkat beter sig katabolt och nedbrytande.

Som en liten märklig symbolik, där då våran 'organism' som är svenska samhället har gått över till att bryta ned sig själv från att ha tidigare ha byggt upp sig.

http://cdn.overclock.net/d/d8/900x90...ke-a-sir-l.png

Anachronismos, det är intressanta tankar, men jag kan inte hålla med om att upplysningstiden och begrepp som "Frihet, jämlikhet, broderskap" har feminina och materialistiska kvaliteter. Dom är ju tvärtom himlastormande idealistiska. Det socialistiska tänkandet kom ju senare. "Equality of opportunity" (allas rätt till lika möjligheter) var själva grundprincipen för det amerikanska nationen och begreppet ingick även i franska revolutionens deklaration av mänskliga rättigheter. Principen är grundläggande för de moderna demokratiska staterna.

Men numera ansluter sig folk till den kommunistiska principen om att alla har rätt att få sina materiella behov tillfredsställda. Det handlar inte längre om att alla ska ha samma möjligheter att bygga sig ett gott liv. Istället skall alla ha rätt till ett materiellt gott liv. Det här är kommunismens grundprincip: "av envar efter hans förmåga, åt envar efter hans behov". Det anses känneteckna ett "rättvist samhälle", men det leder ju i själva verket till väldiga orättvisor. Svenskarna slösar idag bort sin tid och livsenergi till förmån för människor som inte förtjänar det. Våra värderingsmönster har fått en alltmer matriarkalisk prägel, och orden betyder något annat än dom gjorde under upplysningstiden.

När det gäller mytens Kronus-Saturnus och hans maktövertagande från Uranus, så tror jag det på något sätt symboliserar medvetandets och civilisationens födelse. Men den matriarkaliska ordning han företrädde kunde inte mäta sig med den yngre himmelsguden Jupiters mer avancerade civilisation (motsvarande Horus' epok i Egypten). Det här är en mytologisk verklighet som beskriver ett evigt skeende i människans kollektiva omedvetna, som kommer upp till ytan i samhällsskeendena. Så det är knappast så starkt förknippat med gångna historiska epoker (bronsålderns övergång till järnålder, o.dyl.). Vi ser ju exempelvis i dagens samhälle hur Horus och Set åter drabbar samman i bildlig mening.

Enligt min mening är medeltiden en epok då den feminina principen gavs visst utrymme. Det förekom bl.a. en kult av jungfru Maria. Människorna var inordnade under kyrkan som uppfattades som en moder (Mater Ecclesia). Medeltiden är inte ensidigt maskulin. Den innehåller både riddare och jungfrur. Kvinnor kunde ha maktpositioner. Under en period på 930-talet var majoriteten av härskarna i de västeuropeiska kungadömena kvinnliga. Det är fortfarande världsrekord. På många sätt representerar medeltiden civilisationens höjdpunkt. Materialismen kunde hållas i schack genom att man tillät en projektion av dess feminina gudomliga princip. Modersgudinnan är alltså en ande, precis som himmelsguden, även om materien är för alltid förknippad med gudinnan. Men dom är inte identiska. Det är pga. att dom har blivit identiska som den här materialistiska regressen har inträffat. M.a.o., det saknas en medvetenhet om den feminina principens andliga och gudomliga aspekt. Därmed har den fallit från sin gudomliga status och blivit fjättrad i materien. Det har gett upphov till konsumismen, statusjakten, och till feminismens och socialismens idéer, som bara handlar om materiella ting, såsom makt, pengar och status.

-Teofrastus

Sagan vilken bra tråd! Tack alla som deltagit.

Snezhinka - kan du berätta lite mer om dina upplevelser? Intressant med dina iakttagelser.

Enastående analyser.

Matriarkatets uppkomst
Det är som nämnts det materialistiska välståndet som möjliggjort denna förslappning, dekadens och tolerans vi ser idag. Problemet som uppstått är att det inte finns några riktiga män kvar i det svenska samhället längre - vår nedlagda militär är bara en av många reflexioner av detta. Män hade gjort något åt horderna av mörkerfolk som i detta nu bara ökar i antal för varje dag som går.

Något annat som kan noteras är att många män (särskilt bland de yngre generationerna) har en självupptagenhet/narcissism som normalt bara återfinns hos tonårstjejer. Tror knappast att min farfar brydde sig om han hade magrutor eller inte - eller vad andra personer tyckte om honom för den delen. En väldigt bra artikel i ämnet "Everyone a harlot".

Själv tror jag att det främst är socialdemokratin som ligger bakom feminiseringen av samhället. Där staten blir modern. Målet (som socialdemokratin har övergivet sedan länge) var en gång i tiden ett klasslöst samhället. Detta betydde att adel, grevar, kung och andra viktiga mäktiga män som var för kung och fosterland fick ge vika så sakteligen för vekare män av enbart opportunistisk karaktär.

Horus återkomst - Matriarkatets fall
Bankväsendet, bostadsmarknaden osv. är bubblor som kommer att spricka, eller åtminstone nå någon form av peak (glöm inte peak-oil också). Detta i kombination med att Sverige är väldigt dåligt rustat och nästintill oförberett på dåliga tider bådar gott för en framtida patriarkalisk militärstyrning av landet.

Resurserna är ändliga. Materialismen (matriarkatet och mammonsdyrkan av liberalerna) kommer att få sitt slut.

Jag instämmer i princip i att det kravlösa postmoderna galenskapssamhället inklusive förslappning, dekadens och "tolerans" har möjliggjorts av en allt större materiellt överflöd skapat av en högt driven automatisering.

När det blir ont om resurser och den multikultivurmande journalisten eller genuspedagogen inte har något att stoppa i grytan så kommer strax mer sunda idéer att uppenbara sig i deras degenererade hjärnor.

Imponerande för texter forumdeltagarna har skrivit i denna tråden både beträffande analys och omfattning.