Edward Blomska?

Jag förutsätter nästan att hur Edward Blom talar är någon form av sociolekt. Men det är isf en varietet jag inte hört hos någon annan.

För mig låter det som en gravt stereotyp akademisk svenska, men det kan väl inte vara så att karl'n aktivt förställer sig?

Kontenta: Är det frågan om en specifik varietet (geografisk? socio-kulturell? you name it)? Har ni exempel på andra talare av denna "Edward Blomska?"

Fredrik Lindström har lite samma överdrivna översittartugg.

Han säger att han har slipat fram den själv. Har är ifrån Sthlm, var kommer jag inte ihåg.

Nja, inte så överdrivet. Och så slinker det in lite sörmlänskt emellanåt hos Lindström.

Du har nog rätt, tror dock att båda två medvetet har lagt till med det här i en strävan efter att just låta lite mer åt akademiker/översittar hållet. Har en äldre familjemedlem som när jag var yngre brukade säga " Jag dricker vitt vin, kör en vit Cadillac och bor på Lidingö" på exakt samma sätt som Edward. Om det ligger någon som helst verklighetsförankring i att man skulle ha sagt så i de finare delarna av Stockholm förr vet jag inte.

Edit: Kanske ska förklara att släktingen menade detta som någon sorts ironi. Hon var inte från Lidingö.

Hör absolut ingen likhet mellan Lindström och Bloms dialekter, förutom det uppenbara att det båda är någon form av stockholmsdialekt. Edvard Bloms stöniga dialekt har jag faktiskt bara hört från just honom. Det är ju också därför som F&F har med honom i alla sina produktioner, eftersom han är en ganska unik figur.

Kan inte Carl-Jan Blomqvist vara av nån liknande sort? Gåslever-ätande, livsnjutande godsägartyper av nåt slag?

Han och Carl-Jan Grankvist sitter på något översittarpladder och spelar några slags rollfigurer som är lite förmer och ska verka fina, propra och adliga, och dricka eau de shit viner med frikaserad kalvkaskader inrullade i chekakontreout ost lagrad i 75 år i otroligt mörker i djupaste hälsokällan i småland. Till det duger inte vanliga potatisar utan det ska vara hasselbackspotatis som är special doppade i olivolja från grekland, naturligtvis den dyraste för den är bäst.

Och till efterrätt så äter dom flamberad umbugumbufrukt odlad i amazonas yttersta kanter och flygs in med helikopter (skall ätas med silvergaffel), serveras med en nötig fontableau likör som är 134 år gammal och endast gjordes i två exemplar och får icke avnjutas om du inte bär slips och svarta polerade italienska finskor och har lite babykrull i nacken.

Vi får heller icke glömma förrätten, en snitt med så klaaaaart en pilgrimsmussla på som är brässerad i ett så jävla vitt mousserande vin att gommen vänds ut och in och skriker " REA PÅ TRÄSKOR I MÅRBACKA", sedan fräst i färska odlade tryffelsvampar som växt mellan tårna på Carl-Jan sedan barnsben, lite persilja och saffran på så smakar det säkert inget bättre, men det låter fint.


Otroligt löjligt.

Så ja dom har ett säreget tal och ännu värre ett säreget sätt som är näst intill äckligt feminint, märkvärdiga låtsasfigurer.

Dom två i en gayrulle skulle sälja slut snabbare än en margarinklick försvinner i en smältugn.

Ok. Men den finns där. Absolut har FF med honom just för att han är en unik figur. Dialekten/sociolekten tillsammans med att Edward ser ut som en gravid pingvin i för korta byxor gör honom otroligt underhållande att titta på.


Ja där har vi två som lagt till med den typen av prat. Däremot tycker jag att när det gäller Carl-Jan så är han lite mer i sitt rätta element, och är mer lyxnjutare i själen. Jag kan inte låta bli att skratta åt Edward som prataar så fisförnämt att man tror att han ska tappa andan, men så står han och pratar om pizza eller bacon-whiskey.

Du ser. Just det blir så intressant. Blom talar precis som folk som (överdrivet) imiterar upper class svenska.

Lindström kommer från Eskilstuna. Och det hörs om du spetsar öronen. Däremot att han själv erkänner att han aktivt försökt träna bort det och det faktum att Bloms stockholmska (?) också är en mälardalsvarietet, gör missförståndet förklarligt.

Jo precis och man tycker att det borde härröra någonstans ifrån i grunden. Kom precis på ett annat exempel, hade en tjej för några år sedan som hade en mormor som pratade som Edward, inte lika påbrett men nästan. Kärringen själv var av uppfattningen att hon var lite finare och bättre än allmänheten, och det märktes. Hennes avlidne man var en stor VD av något slag och kärringen var väl van med att kallas fru osv.

Det man undrar då är om hon själv lagt på sig med sociolekten för att skilja sig från mängden eller om det var praxis att prata så i finare kretsar.


Edit: Kan tillägga att hon när jag lärde känna henne bodde i Rissne.