Konservatism och psykologi

Häromdan hade jag ett lång samtal med en god vän som pluggar psykologprogrammet. Hon är knappast själv politisk intresserad, men eftersom jag frågade om de övriga studenternas partisympatier, så gjorde hon sitt bästa för att redogöra hur psykologstudenterna låg till politiskt. Inte helt oväntat fick jag svaret att nästan alla som tydligt uttryckt en politisk åsikt stod på en rödgröna sidan, med en tydlig betoning på grönt. Ett par vänsterorienterade center/folkpartister fanns också.

Som sagt, inte oväntat, men det gjorde mig ändå fundersam. Den psykiska ohälsan bland barn- och unga verkar vara högre än någonsin, liksom konsumtionen av mediciner och droger, för att inte tala om alla självmordsförsök. Och konstigt är det ju inte. Ständigt blir vi matade med kommersialismens propaganda i form av reklam som trycks upp i våra ansikten vart vi än går. Konsumtionen av billiga prylar verkar vara livets ända mening, och den materiella lyckan är klart överordnad det andliga. Vi följer slaviskt skräpserier och dokusåpor på teve, liksom allt det som händer på internet. Värderadikala organisationer som RFSU hetsar unga att så tidigt som möjligt skaffa sig flera sexpartners, utan att ta ansvar för vad det kan innebära. Den biten som handlar om äkta kärlek lämnas utanför. Den politiskt stödda multikulturalismen krossar allt vad nation och kulturarv heter, och gör oss till rotlösa individer.

Det är just då, som konservatismen mer än någonsin tidigare, behövs. När ord som ansvar, medmänsklighet, arv, dygd, sparsamhet, måttfullhet, flit, familj, fädernesland, och tradition allt mer förlorar sin betydelse, finns det ingen annan filosofisk-politisk åskådning som erkänner människans begränsningar och ofullkomlighet. Jag vill inte påstå att de miljöpartistiska (eller borgerliga) psykologstudenterna inte ser problematiken med denna ständiga stress, konsumtion, och materialism, det gör de säkert och ska ha all heder för. Men vad de tycks missa är betydelsen av de små lokala gemenskaperna inom nationen, där människor känner solidaritet och kan identifiera sig med varandra, eftersom de tillhör samma kultur och har samma historia. Den trygghet som kommer genom familjen, och som statens institutioner aldrig kan ersätta. Nej, miljöpartister och socialister håller stenhårt fast vid multikulturalismens förträfflighet, och verkar på fullaste allvar tro att vi kommer få ett stabilt samhälle med den som ledstjärna (gärna kombinerat med genusvetenskap, kvoteringar, och annat som passar deras världsbild).

Socialisterna säger sig vara emot överkonsumtion och penningförgudning, trots att de själva utgår från en samhällsanalys som helt igenom är materialistisk. Därför har den ideologin ingen trovärdighet, plus att den är helt igenom utopisk.

Så därför kan man fråga sig: Varför har inte de konservativa värdena fått större genomslag inom psykologin? Kan det vara för att Sverige är så genomsocialiserat, eller ser det lika dant ut på andra platser i världen? Jag vet ärligt talat inte.

Intressant. Läser själv psykologi och känner inte igen mig i beskrivning. Finner det snarare vara blandad kompott, med en viss övervikt av moderater/latteliberaler såsom jag tänker mig att det generellt ser ut på typiska karriärsutbildningar.

Däremot när jag läste filosofi var det löjligt rött i klassrummen.

Har man den typen av 'rent sinne' (eller vad man ska kalla det) som konservativa har är inte det speciellt kompatibelt med vad man "lär" sig i psykologi.

Alltså ser man att det finns en viss brist i tolkningen av omvärlden som post-modernistiskt baserade -ismer vill utgå ifrån; där det helt enkelt inte fungerar med socialism eller liberalism av rent praktiskta orsaker där världen inte är riktigt kompatibel med vad icke-konservativa -ismer vill påstå ser man antagligen rätt så snabbt att psykologi är rent humbug och flum.

Jag kan berätta att oavsett vilken titel eller hur länge de har jobbat inom området är psykologer ungefär lika korrumperade i sin världssyn och hur människor fungerar som genus-forskare eller marxister - psykologi på det sättet som själva akademin vill lära det till är totalt skitsnack. Alla människor i detta land som stoltserar med att de är utbildade och arbetar inom psykologi är vandrande skämt.

Människor som arbetar inom psykologi är ett skämt - även fast de 'kan' bota människor genom att koda om deras beteende med terapi är hela området 'en höna av en fjäder' där allt är förgiftad av politisk korrekthet och ideologiers uppfattning om människor, där man inte törs trippa in på att t ex de flesta människor är pack som i grunden är djur som kan ha avlats dåligt och därför har ett mentalt fel eller att socialiseringen som samhället innebär inte fungerar med hur människor i grunden fungerar.

Läser man allt i psykologi, som är teorems designade för att formulera förklaringar i klass med horoskop för att gå runt det uppenbara; de lever inte upp till första paragraferna i mänskliga rättigheterna; blir man desto mindre klartänkt och förstående för hur människor naturligt sett fungerar än om man inte gjort det.

Går man inte på ett psykhem där det ligger folk inlagda för de är sjuka; det är ingen av psykologerna som direkt verkar se kopplingen mellan vad människor äter och i vilket fysiskt skick de är och hur det påverkar dem psykiskt; istället ger de dem medicin när det egentligen handlar om folk som inte kan ta hand om sig rent fysiskt och de blir för klena psykiskt pga detta.

Att det skulle handla om simpel svaghet; det blir för simpelt för psykologer - istället ska de tillämpa psykodynamik och bokstavsdiagnoser där man 'botar' problemet genom medicin istället för att bara objektivt och logiskt bedömma situationen framför sig. Höna av en fjäder, om man läser vad psykologer skriver är det som ett eget logiskt språk i stil med matematik; men själva värderna (termerna inom psykologi) har inget definivt värde utan är öppet för tolkningen eftersom det är ett filosofiskt psuedo område som försöker posera som vetenskap.


Konservativa är kloka och har sunt förnuft; om man inte ser konservativa intresserade av psykologi är det nog för att de vet bättre än att dummas ned av det tramset.