"Kvinnan som smakade på Hitlers mat varje dag"

Läste just en artikel i DN som handlar om en 95 årig kvinna som under andra världskriget blev tvingad att provsmaka Hitlers mat eftersom de var rädda för att maten skulle förgiftas. Hon och 14 andra kvinnor fick detta uppdrag.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvi...-mat-varje-dag
Orginalartikeln kommer från der spiegel och finns översatt på engelska: http://www.spiegel.de/international/...-a-892097.html

Är det någon här som hört talas om detta tidigare och kan berätta mer om det? Finns det bevisning eller andra liknande berättelser?

Jag kan inleda med att jag är mycket skeptisk. År efter år kommer dessa nya berättelser från okända människor med häpnadsväckande historier vars trovärdighet helt klart kan ifrågasättas då det ofta inte finns något bevis förutom personernas ord att gå efter. Denna gamla tant ska tydligen ha hållit tyst i alla år fram tills att en journalist stod vid ytterdörren och ställde frågor på hennes 95 årsdag. Då var det dags för henne att tala ut om sina upplevelser.

Några punkter jag finner besynnerliga:

1. Det första frågetecknet som dyker upp är om hon överhuvudtaget är tyska, den näsan går nämligen inte av för hackor. Näsor har ju dock en tendens att växa på gamla människor.

2. Helt plötsligt dök SS upp under kriget och tvingade henne till att provsmaka mat. "I'd hardly arrived when the SS showed up at the door and demanded, 'Come with us!" Varför just henne och dom andra 14? Slumpen?

3. Om man har "lärt" sig något genom åren har det ju alltid varit judar som blivit drabbade, varför användes inte judar till detta ändamål? Eller bättre upp - djur. Att använda unga tyskor att provsmaka mat låter i mina öron helt befängt och onödigt. Jag tvivlar starkt att det gjordes på detta vis.

4. Alla andra provsmakare blev dödade av ryssarna, hon var den enda som kom undan då en SS soldat hjälpte henne att fly på ett tåg när ryssarna bara var några kilometer ifrån. Självklart.. och utifrån det påståendet så kan ingen bekräfta historien. Eller?

5. SS hade tydligen inget bättre för sig under slutskedet av kriget, utan hon blev efter flykten eftersökt och en läkare räddade hennes liv genom att säga att hon inte befann sig hos honom. Att lägga ned resurser och jaga en provsmakerska...

.. och artiklen avslutas med att kalla Hitler för motbjudande och en gris. Det bör tilläggas att hon aldrig träffade honom.

Vad tror ni andra om detta?

Du ser en artikel i tidningen om att NN har mördats. Eftersom det endast förekommer 100 mord per år är sannolikheten 100 / 9 500 000 = 1 / 95 000. Det är alltså inte särskilt sannolikt att artikeln är sann ...
Tveksamt om Hitler ville ha några judar nära sig.

Någon provsmakare måste det väl ändå finnas, tänker jag.

Sådana här artiklar tar vi väl alla med en nypa salt. Bara för att kontra på samtliga punkter; det faktum att en berättelse är mer eller mindre osannolik gör den inte på något sätt osann.
Å andra sidan, vad spelar det egentligen för roll? En ganska lustig historia, om inte annat. Särskilt då hon avslutar med att Hitler både var motbjudande... och en gris(!). Kan liksom inte annat än att hålla med, likt majoriteten, och inte fan träffade jag Hitler i egen person heller.

Sluta läsa mainstreammedia bara, om du vill slippa den här skiten.

Instämmer med ovanstående.

Om du läser att någon har vunnit högsta vinsten på lotto, betvivlar du detta då, eftersom chansen att just den personen vann är rätt liten?

Dessa provsmakare såg inte skymten av Hitler, så varför använda sig av sitt eget folk som provsmakare av potentiellt förgiftad mat? Det går inte ihop. Djur hade väl varit den bästa lösningen då om nu inte Hitler ville ha judar som åt av hans goda mat.


Det brukar ju snarare vara så att det twittras och taggas vilt bland Sveriges värsta avskum, bland annat kommunpolitiker och riksdagsmän när liknande berättelser om överlevare dyker upp på DN. Som jag skrev i början eftersöker jag mer information om detta. Ja dom flesta tycker samma sak eftersom de precis som du läst berättelser från överlevande och USA propagandamaskin sen 1945. Så det är klart att det spelar roll. Jag vill att fler ska börja ifrågasätta det som påstås.

Det var pressande för den unga kvinnan att utstå detta tvångsarbete, inte minst mot bakgrund av att hon var Hitlermotståndare. Margot Wölk hade vägrat att gå med i Bund Deutscher Mädel (BDM), nationalsocialisternas organisation för flickor, inspirerad av sin far som vägrat bli partimedlem.

Detta känns som skäl nog för att tvingas till detta jobb.



För övrigt vore det en riktigt dålig idé att använda djur till provsmakning om man har människor istället.

Historien framstår som osannolik och underbyggs inte av någonting utom en gammal kärrings babbel. Om man googlar "hitler" och "food taster" hittar man inte heller en enda uppgift om att Hitler överhuvudtaget skulle haft några provsmakare, utom en massa artiklar om just den här kvinnan. Solklar bluff.

De skriver dock inte att det var anledningen till det, bara att det var jobbigt för henne som Hitlermotståndare. Hennes make stred förövrigt i kriget.

Varför då?

Bara för att det inte står betyder det inte att det inte är så. Hon hade ju vägrat att gå med i BDM, vilket de förmodligen kände till. För att djur och människor är olika.



Stycka upp texten med quote-taggar när du citerar. Det är jobbigt att lista ut vad som hör till vad.

Det vet jag ingenting om, och bryr mig heller inte för den delen.
Förstår då inte varför någon som du måste göra det.
Nej, de flesta tycker samma sak eftersom Hitler de facto var en motbjudande människa (enligt en myriad av belagda fakta om gubbjäveln), och som förolämpning fungerar väl "gris" lika väl som någonting annat?
Jag stödjer "propagandamaskinen" och allt vad den står för, så länge försvarare av Hitler, hans diktatorskap eller antisemitismen låter sig höras, samt förnekare av nazistatens totalitära övergrepp får andrum.

Kan ju vara så ja...
Men hela historien när man läser den låter märklig.
Om det nu var så att Adolf hade "provsmakare" i Varglyan borde han ju haft det på alla ställen han kunde tänkas vistas under Kriget ,vilket inte var få.Jag har för mig jag läst att enbart stora fälthögkvarter (liknande Varglyan) uppgick till minst 10 tal i hela det ockuperade Europa och Tyskland .Visa av dom besökte han aldrig visa nån enstaka ggr.

Inget om någon påtvingad avsmakning av rikskanslerns mat nämns på annat håll av någon trovärdig historisk källa. Chefen för Hitlers personliga tjänstestab, Ostubaf. Heinz Linge, kände då i vart fall inte till något sådant, och han om någon bör väl ha vetat. Han berättar visserligen i sina memoarer (Bis zum Untergang: Als Chef des persönlichen Dienstes bei Hitler; första utgåvan genom Herbig Verlag, 1983) att det förekom att förgiftade matgåvor skickades till Hitler utifrån, och att sådana därför som försiktighetsåtgärd aldrig förtärdes, men sin egen personal litade Hitler på. (Vilket han enligt en anekdot visserligen lär ha fått ångra, fastän i ett något mer lättsamt sammanhang; en av hans kockar, Otto Günther -- kallad Krümel, "Smulan" -- plägade nämligen stundom sätta till köttbuljong till sin arbetsgivares något torftiga spis, i all välmening och för hans hälsas skull, något som den vegetariske Führern dock förstås inte uppskattade när han väl fick reda på det.) Överlag var Hitler alls inte den paranoide stolle som vissa velat göra honom till; tvärtom irriterade han ofta sina livvakter genom att inte lyda deras råd och ta alltför lätt på säkerhetsarrangemangen under resor med mera.

Förutom den bisarra historien om provsmakningen finns det förstås också andra lustiga små sammanträffanden i fru Wölks historia, som redan påpekats av andra. Själv var hon självklart en av de få och tappra Hitler-motståndare som enligt alla efterkrigskällor frodades i smärre legioner i Tyskland och hade genomskådat de onda nazisterna från allra första början, och så blev hon dessutom berövad sin ära av en barbarisk fascist, men kom ändå som enda överlevare hem till sin älskade make till slut. Det är liksom litet för mycket kioskroman över det hela.

Enligt min enkla mening torde det alltså angående artikelns påståenden med allra största sannolikhet röra sig om kvalificerat struntprat. Om sedan kvinnan själv tror på vad hon säger eller inte är förstås en annan sak; minnet kan spela gamla människor många spratt. I vilket fall illustrerar rubriken faran i att som historiker alltför beredvilligt tro på vad "ögonvittnen" säger sig kunna komma ihåg om saker som tilldragit sig för länge sedan.