Svenska landslagskarriärer som inte blev så stora som vi hoppades

Tjena!

Jag tänkte nyss på detta när jag såg ett klipp ifrån när Ajax slog Fiorentina borta i UEFA-cupen med 1-0 och både Rasmus Lindgren och Kennedy Bakircioglu fanns på plan. Kennedy var den som snyggt satte 1-0 ribba-in inte så långt ifrån slutet.

Nar Kennedy fick chansen i landslaget i mitten av 2000-talet så tyckte jag att han imponerande väldigt mycket. Han kändes som en frisk fläkt med ett riktigt bra tillslag. När han kom fram i Allsvenskan med Hammarby kommer jag ihåg att det var han och Zlatan som sågs som de största talangerna - och båda var unga invandrarkillar vilket inte var så vanligt på den tiden. Zlatan vet vi alla hur det gick för men Kennedy hade otur med speltid i Ajax efter att ha varit riktigt dominant i Twente.

Jag hoppades alltid på en lång landslagskarriär för CM 01/02-legenden med det svåruttalade namnet men i skrivande stund står den blott på 14 landskamper, och inte lär det bli fler nu när KB kommit upp i åren.

Rasmus Lindgren trodde man också länge på, men speltiden började tryta i Ajax för honom också, och står i skrivande stund på 2 landskamper, 28 år gammal. Hoppet borde dock inte vara ute för honom, ser att han nyss skrivit på för Groningen där han varit framgångsrik tidigare.

Alexander Farnerud var en annan kille jag trodde väldigt mycket på när han kom fram som 17-åring i Landskrona. Duktig storebrorsa (Pontus, som inte heller blommade ut till någonting särskilt) och kändes mogen i sitt spel. Försvann tidigt till Europa dock (19 år) och det var väl kanske ett misstag. Blir 29 i år men det känns som att hans tåg har gått. 8 landskamper i skrivande stund.

Fredrik Stoor tänker jag också på. Ordinarie i landslaget 2008 (inklusive EM-slutspelet det året) men sen köpte Fulham upp honom och förstörde hans landslagskarriär. Inte gjort en landskamp sen 2008. 11 sammanlagt.

Vad har ni för andra exempel? Finns det fortfarande en chans för de namn jag har nämnt?

Diskutera.

Jonny Rödlund. 90-talets största talang som försvann. http://sv.wikipedia.org/wiki/Jonny_R%C3%B6dlund
Han var riktigt jävla bra men det gick som det gick

Jesper Blomqvist och Pär Zetterberg. Två spelare som båda kom fram tidigt som riktigt spektakulära svenska talanger och som båda hade väldigt välrespekterade klubbkarriärer. Ingen av dem gjorde dock fler än 30 landskamper, där frågan är om Blomqvist egentligen lyckades göra något positivt avtryck i någon match? Jag själv har egentligen bara två minnen av honom i en landslagsdress, att han startade som 20-åring i premiären mot Kamerun -94 utan att göra någon glad samt självmålet mot Schweiz i kvalet till EM -96.

Zetterberg visade väl ändå stundtals sin klass i landslagströjan, minns främst kvalet till VM -98. Att vi aldrig lyckades involvera en spelare av den kalibern mer i vårt landslag kan ju dock inte ses som något annat än ett stort talangslöseri!

Kennedy tycker jag inte var något utöver det vanliga. Han var topp 15 i allsvenskan. Spelare av den kalibern har inte mycket i landslaget att göra. Det är nog mest bajare som hyllar honom.

Zetterberg misshandlades grovt av landslagsledningen, han var en spelare av internationellt snitt som av någon anledning inte fick så mycket chanser.

Tomas Brolin är väl den jätteupphåsade spelaren det inte blev mycket med. Kan det vara att Kenneth Andersson breakade det blev så avslaget? Naturligtvis gjorde ju skadan att han slutade, men det räknas väl in i floppen?

Jörgen Pettersson är en annan spelare som ploppar upp i skallen nu. Slog ju igenom som tonåring i Allsvenskan där det pratades om en av våra största talanger på bra många år. Gick ju också i väldigt ung ålder till Gladbach där han fortsatte att göra det bra. Precis som med Blomqvist har jag dock inga positiva minnen alls av honom i en landslagströja, minns typ bara att han startade i den tunga premiären mot Belgien i EM 2000 utan att få något uträttat.

Att som någon ovan lyfta fram Brolin i en sån här tråd blir ju bara väldigt fel. Visst att man hoppades på mer efter VM -94 men det han levererade under åren 90-94 bör väl ändå ganska klart och tydligt ge honom immunitet från en sån här tråd? Om det nu inte var menat som lite halvdan morgonironi som jag är för trött för att snappa upp?

Jag diggar dina nostalgiska landslagstrådar BarryHero, keep 'em up!

Anders Limpar & Stefan Rehn fick väl aldrig riktigt till det. Bägge briljanta spelare. Inte heller Stefan Pettersson.

Jörgen Pettersons matcher kan vara det sämste jag sett i en landslagströja, kommer ihåg att han fick chans på chans och va lika värdelös varenda gång.

Nej nej..Brolin hann med en hel del i sin rätt korta karriär. En av dom bästa spelarna genom tiderna, dock går det inte att jämföra med dom främsta då inte varade så länge..Iaf fram till skada mot Ungern hemma i EM-kvalet 1995. Han hör inte hemma här iaf. Nästan ett hån att nämna honom.

Efter Wernblooms 2 mål mot Ungern hösten 2010 så trodde man att han fått sitt definitiva genombrott i landslaget och skulle fortsätta utvecklas och hålla en ordinarie tröja framöver som en stark tvåvägspelare som bidrar i både defensiv och som kommer i andravågen in i straffområdet. 2 och en halvt år senare så är han 5:e valet på innermittfältet och fick ett inhopp när Sverige ställde upp med "B-laget" mot Slovakien.

Varför visade man sådan motvilja till Zetterberg? Minns att han var duktig i Anderlecht (bland annat?) men kan knappt minnas att han spelade i landslaget. Fanns det någon dispyt?