Har poststrukturalismen endast förstört den västerländska filosofin?

... eller har den berikat den?

Poststrukturalismen (även kallad postfenomenologi av vissa) brukar anklagas både för det ena och det andra - främst att den ska ha "förstört" filosofin eller att den inte öht bör räknas som någon filosofi. Att använda orden poststrukturalist och postmodernist som skällsord är inte helt ovanligt - men har verkligen inte poststrukturalismen tillfört något?

Jag tycker om idén att man inte kan stå utanför, som strukturalisterna ansåg, och se dessa "strukturer" utan att själv stå i en struktur. Jag tycker även om Roland Barthes Death of the Author - att det faktiskt är hos läsaren som mening skapas, att det är hos läsaren man bör undersöka huruvida ett verk kan tolkas (istället för att ge all auktoritet till författaren). Jag tycker också att Derridas dekonstruktion är något nyttigt för tänkandet. Det handlar om att se oss människor för vad vi är - fulla av fördomar om hur "verkligheten" ser ut.

Och visst finns det mycket relativism inblandat i detta och subjektivism - men varför är det ett problem? Jag ser denna skepticism som nyttig.

I min mening brukar motståndarna till poststrukturalismen ofta komma med dåliga argument - eller rättare sagt: de saknar argument och kommer oftast bara med nedsättande ord som "jargong" eller "dravel" och vill verkligen inte bemöta den postrukturalistiska filosofin utan att mest spy galla över den.

På flashback verkar dock det inte finnas så många kontinentala filosofer - särskilt inte sådana av poststruk/pomo-hållet. Men det vore trevligt om det kunde finnas en diskussion om poststrukturalismen där man kan mötas och diskutera på något sansat vis och utan att förlöjliga motståndarna.

Jag är ju rabiat motståndare till post-strukturalism, post-modernism och framförallt, hatobjekt nummer 1 så att säga, konstruktivismen. Den som tar sin form t ex i Foucaults tes att vansinnet är en social konstruktion som behövdes för att fylla spetälskehusen med nya patienter när spetälskan tog slut. Hah.

Men ska man då säga något gott om post-strukturalismen så är Derrida rolig att läsa. Han går verkligen i närkamp med texterna. Och en av hans huvudteser tycker jag är helt sann: Hegel är höjdpunkten för metafysiken, och därefter finns det en - ofta omsorgsfullt dold och maskerad - rest av metafysik i modern vetenskap. Även i t ex teoretisk fysik.

Rolig att läsa. Som en clown. Nej, hur ska man kunna säga något mer uppskattande om en filosofisk riktning som är 100% bullshit? Elegant pladder för salongerna i Paris.

Hela riktningen var så främmande för den analytiska filosofiska världen att de fick ta sig in köksvägen i de svenska universiteten, via de som har noll koll på filosofin och som är lättast offer för abstrakt pladder: litteraturvetarna. Dessa förfördes med fagert tal om att egentligen är allting text, text och inget annat än text. Det finns inte ens någon verklighet, allt är diskurs och narration. Och sedan man sedan mutat in kultursidorna i pressen så gjorde man det geniala att låta kultursidorna, tidigare platsen för teaterrescensioner, bli arenan för politisk diskussion och debatt. Då slapp man ju bli emotsagd av de som verkligen visste något om ekonomi, samhälle, statskunskap m.m eftersom dessa helt enkelt inte hade tillgång till plaskdammen i de spalterna.

Rolig som en clown. Det ska bli intressant att se om någon har något mer positivt att säga!

Om 'poststrukturalismen' i någon mening är dålig måste det vara med anledning av den markanta ökning 'namedropping' den föranlett. Alla kan allt om Derrida och Foucault, men ingen vet ett skvatt om Heidegger, Husserl, Hegel eller Kant. Kanske är det också på grund av denna alltför vanliga okunskap som så många ser 'poststrukturalismen' som flum och trams. När komplexitet framförs i form av text istället för siffror blir det plötsligt oerhört svårt för många att acceptera att de inte begriper vad de läser, varpå de istället ägnar sig åt 'tolkningar' i avsaknaden av en auktoritet som kan förklara för dem vad som menas. Till disciplinens förtret sprids därigenom dumheter, vilket också cementerar den som fullständigt obegriplig för den oinvigde. Man kan inte se filosofen för alla pundare helt enkelt.

Hade en bekant som sa något kul om filosofier.

-Kan inte ett skit om filosofi mer än att äta och dricka gott duger fint som livsfilosofi för mig.
-Den som vill neka mig detta måste helt enkelt ha fel.

Troligen stulet någonstanns ifrån men jag tycker den var bra.

Finns det inte ens en enda liten post-strukturalist på Flashback som har något att säga till dess försvar? Det blir ju outsägligt enformigt.

Du verkar inte ha förstått vad jag skrev. Jag kritiserade inte 'poststrukturalismen', utan dem som identifierar den som sådan på både gott och ont. Detta tyder enbart på att personen i fråga inte känner till den bakomliggande historiken och därför inte heller begriper komplexiteten i sammanhanget. 'Poststrukturalismen' har missförståtts i samband med att det blivit mer populärt än någonsin att uttala sig utan att läsa på.

Om du vill ha en 'debatt' rörande ämnet kan jag inleda denna med att fråga dig utifrån vilken position du kritiserar det du kallar för 'poststrukturalism' och varför du valt att förespråka just denna.

generellt sett är jag en förespråkare av metafilosofiska diskussioner då det även inom filosofin lätt skapas dogmer och fastfrusna positioner och försanthållande.

Jag tyckte att jag förstod dig bra. Inte för att mitt senaste inlägg annat än indirekt hade något med ditt att göra. Du talade om "pundare" och " flum och trams", och jag tolkade dig som att du syftade på Derrida och Foucault, vilka jag tycker är utmärkta representanter för sådant. Sedan nämnde du min husgud Hegel bland sådant som folk tyvärr inte känner väl.

Min 'position' är som en person huvudsakligen influerad av analytisk filosofi, men som mycket uppskattade strukturalismen, och som sedan sett post-strukturalismen långsamt ta sig in köksvägen i försök att rasera densamma med en strid ström av bullshit. Till all lycka än så länge förpassad till 'kultursidorna' och ett litet sällskap av de närmast sörjande.

(1) Detta bekräftar att du inte alls förstått vad jag sagt. Derrida och Foucault är inte trams, utan drabbade av individer som uttrycker sig om dem utan att ha vetskap om den bakgrund dessa filosofer har.

(2) Bör jag tolka detta som ett uttryck för att du förespråkar Hegel som svensk 'analytiker'? Hegels fenomenologi? Ingenting har influerat det du kallar för 'poststrukturalism' mer än just denna filosofi.

1) Jo de är trams. Som sagt, roliga clowner. Om detta tycker vi uppenbart olika.

Fråga: hur kan man säga något annat om en person som bollar med begrepp som här, annat än att det är en lustig jonglör? Han är fast i det mest erbarmligt banala abstraktioner. Om någon väntar sig en förändring är det messianism. Och alla vill ha Jerusalem, inte som metafor, utan dess verkliga mylla. Sådär pratar han på, och skrattar i mjugg åt alla idioter som tar pladdret på allvar.

"...we are by nature messianic. We cannot not be, because we exist in a state of expecting something to happen. Even if we're in a state of hopelessness, a sense of expectation is an integral part of our relationship to time."

"For many centuries, the city was a crucially important center of commerce, but with new technology that's no longer the case, and the politics of owning a place are different. Nevertheless, the place remains important. A friend of mine recently said there are two things today that can't be deterritorialized or virtualized: They are Jerusalem -- nobody wants virtual Jerusalem, they want to own the actual soil -- and the other thing is oil. The capitalistic nation states live on oil, and although that could be changed, the whole society would collapse if it did. That's why oil is a problem. It's more of a problem in America than it is in Europe, but we share the same concerns. Everything is always more in America, for obvious reasons. "

http://www.16beavergroup.org/mtarchi...0033print.html





2) Nej, jag blandar inte så mycket av den analytiska filosofin med Hegel. Ja, Hegel har haft väldigt starka influenser. För ett exempel på hur intressanta tankegångar hos Hegel gradivs omvandlas till bullshit, se mina inlägg i tråden https://www.flashback.org/t2114275

(1) Du har inte framfört någonting som föreslår att det du påstår stämmer, men trots detta idkar du för att det du säger är sant. Det krävs inte en filosof för att inse att den ende som tramsar här är du.

(2) Detta är helt uppenbarligen taget från Heideggers 'Being-towards-death'. Sartre kallar en liknande idé för 'transcendence' i sin fenomenologiska ontologi. Derrida har -- likt Sartre -- influerats av Heidegger. Hade du inte varit en sådan komplett bluff hade du naturligtvis vetat detta. Du har aldrig någonsin öppnat varken Being and Time eller Being and Nothingness.

(3) Hur tänker du när du redovisar det som tydligen ska fastslå din ståndpunkt utan att alls nämna det bakomliggande argumentet? Inte ens den som studerat de allra mest grundläggande delarna av den 'analytiska' filosofin skulle ha begått detta misstag, då denna grund just består i att få vederbörande att begripa hur viktigt det är att uttrycka sig i enlighet med den allmänt accepterade argumentationsstrukturen. Eftersom du nu trots detta tydligen är väl bevandrad inom den 'analytiska' filosofin, kan du inte dela med dig av var du studerat och vari dina specifika intresseområden ligger?

I övrigt är det mycket besynnerligt att någon som utger sig för att kunna Hegel -- den figur som utan tvekan är störst inom dialektiken -- kan inleda ett argument på detta sätt. Det framstår nästan som om du aldrig läst The Phenomenology of Spirit och således inte vet att varje argument börjar med att tillåta opponentens antagande i ett inledande steg i riktningen mot 'absolute knowledge'. Vilka av Hegels verk har du läst?

Snarare ser du inte att jag både påstår att Derrida tramsar och visar exempel på utstuderat trams genom två skrattrenda citat från honom.

Det har jag inte heller hävdat. Tvärtom brukar jag tippetappa ödmjukt som en liten tomtenisse när Heidegger är på tapeten.
T ex:
från tråden https://www.flashback.org/t2044638

Men du illustrerar min tes om att bli offer för de mest förenklade abstraktioner. Genom att du själv tänker vidare i de mest infantila analogier, där Derridas likställande mellan "expecting something to happen" och frälsning genom Jesus återkomst i din tappning blir transcendens, och inte bara Heideggers, utan du plockar med Sartre (en annan skitpratare) också.

Här förstår jag inte dig alls.

Sedan vill du ha någon slags lista över mina studier och vilka böcker jag har läst. Och det är ju begripligt när vi nu vet vilken din grundtes är: människor är dumma mot post-strukturalisterna bara för att de inte förstår, och kallar deras pladder för bullshit för att de är obildade.

Så därför ska vi låta Derrida prata på om messianism. För vi väntar ju alla på att Jesus kommer för detta är detsamma som att någonting händer överhuvudtaget. Och detta är ju det transcendentala hos både Heidegger och Sartre hävdar du. Tillåt mig att hånskratta.

Lustigt att du inte ivrigt försvarar den andra biten, den om att alla vill ha Jerusalem. Du hittar säkert några analogier att dra om det också.