Problem med kattunge

Hej,

Jag och min sambo köpte en katt för kanske en vecka sedan cirka, han är en busig och livlig precis som alla andra kattungar.

Men igår så tog min sambo honom i nackskinnet då vi hört att man kan göra så, och när hon satte ned katten igen så fällde den tillbaka öronen och ögonen blev verkligen helt becksvarta.

Jag såg de själv, den var liksom redo att hoppa på min sambo men jag tog bort den och lugnade ned den.

Min fråga, varför blev katten så arg? Vad jag kunde se så tog min sambo katten försiktigt i nackskinnet.

Vet inte heller hur mycket vi måste tjata på att den inte ska göra vissa saker och den verkar liksom inte lyssna på oss, har vi fått en katt som har problem möjligtvis?


Är katten nu rädd för min sambo? Min sambo är livrädd i alla fall just nu.


Men ni som har erfarenhet av detta, vad gjorde min sambo fel och varför reagera katten som den gjorde?

Vi är absolut inte några elaka djurmänniskor som plågar katten, vi ger den mat och mycket kärlek så detta var riktigt konstigt.

Men snälla lilla vännen, vi pratar om en kattunge, inte en 5 årig människa du kan be göra saker åt dig.

Sedan ska man inte ta katter i nackskinnet om man inte vet hur man gör. Det går precis lika bra att ta katten och lyfta upp den under magen.

Katten kommer inte vara "arg" på din sambo. Som jag skrev på min första rad, det är en kattunge, den kommer inte komma ihåg det efter en stund.

Åh, tack för svaret!

Men den klöser gärna på soffan osv och vi har köpt en klösbräda hur "Lär" man den att inte klösa på soffan osv? Ska man bara säga fy? Eller vad är de bästa sättet att säga ifrån?

En vuxen man som blir rädd för att en kattunge blir sur....? Kanske kattdjävulen är det minsta problemet.

Om ni vill undvika rivsår så ta på en handske och ta tag i fanskapet nästa gång den kaxar. Tryck ner den i golvet och håll tills den jäveln är lugn. Låt den klösa och leva om hur mycket den vill, släpp inte förrän den är underlägsen.

Det är en katt!! Ingen människa

Nackskinnet är det normala sättet att bära en kattdjävul eftersom fanskapets mamma bär runt dom så.
Förstår inte varför människor måste jämföra katt o hund med en människa. Ett kattnacke är bara att lyfta upp och bära

Man ska inte lyfta eller dra katter i nackskinnet. Det är något som kattens mamma gör under kattungens första tid i livet, när den är blind och försvarslös, för att bäras till en säkrare plats el dyl.
Efter en liten tid växer skinnet fast, sas, så det blir lika obehagligt som att bli dragen i skinnet nån annanstans på kroppen.

Kattungar ska inte fostras genom att skrämmas, hyschas, gapas och skrikas på, handklapp, sprutas eller ösas vatten på, puttas ned från allt, eller slås på. För då får man en nojjig och störd katt som går i försvar så fort någon bara hostar i rummet.
Katter ska kelas och lekas med.

Jo men om den nu klöser sönder soffan osv och hoppar upp på matbordet, man måste ju kunna markera det på något sätt?

Jag har lärt mig att man inte ska skrika kattens namn när den gör nått dumt, för då kan den börja associera sitt namn med dåliga saker. Men om det stämmer eller inte vet jag inte.

Vet inte hur jag ska förklara, men "pschhhha" när katten gör nått dumt. Knäpp med fingrarna. Det finns fy-spray om katten har en tendens att klösa på samma ställe. Dubbelhäftande tejp är också rätt så effektivt har jag hört, men jag har inte provat det själv.

Har katten nånstans att klösa? Vill katten inte klösa på sin klöspall eller dylikt så kan man lägga den i sängen eller linda in den i smutsiga kläder så att den inte längre luktar nytt.

Men herregud, tar ni aldrig slut? En katt är en katt, ingen människa och ska inte jämföras med en människa.
"växer skinnet fast"? Detta var en expertanalys som hette duga. Källa på detta tack.

Nackskinnet är det sätt du ska lyfta en katt, punkt. Läs på lite om djur.

Sen ska du inre gosa och mysa med en olydig kattsate, utan det gör du när katten är lugn och snäll. När han är olydig så ska du uppfostra eftersom det är du som bestämmer. Tryck ner i golvet, sprätta rakt på huvudet eller på nosen.
Ett sätt som verkligen inte är acceptabelt (men ack så bra) är att sprätta hårt på anus. Det är jävligt känsligt område och det gör ont

Man lägger filtar i soffan som hänger ner övar dom ställen där den brukar klösa.
Man får lov att lyfta ned den 200 ggr per måltid om så krävs. Eller så ger man den en bit smörgåspålägg på golvet som är mer intressant. Lär er att plocka bort godsaker när ni inte är nära så kan katten hoppa upp och själv inse att det inte var så spännande.
Såna här saker brukar försvinna med åldern. Allra helst om ni ska låta den va utekatt.

Kan vi inte bara lugnt konstatera att katter är inget för dig. Så, move on and gtfo.

Låter som att ni borde läsa på det grundläggande beteendet hos en kattunge. Ni verkar inte riktigt redo för att ta hand om ett djur. Jag förstår verkligen inte hur ni kan bli rädda för en kattunge som fräser till. Jag skulle också ha blivit skraj, förvånad om någon högg mig i nackskinnet, och att då fräsa till är en katts naturliga reaktion på försvar.

Jag har haft mina två katter i två respektive fyra år och de fräser åt mig fortfarande ibland när de är tjuriga, precis som de fräser åt varann när leken går överstyr. Det är liksom vad katter gör....

Häll något som luktar (obs, ej starkt!) på ställena som kattungen klöser på. Så lärde jag mina att hålla sig bort från dörrkarmar. Den ena använder numera mattor och den andra klösbrädan. Använd fantasin, men att skrika, låta, dra i nackskinn etc fungerar inte. För mig räcker det att spänna ögonen i mina katter, då de vet att det är jag som bestämmer och då förstår de även att leken är slut och nu är det allvar. Mina katter har även lärt sig att när jag knäpper med fingrarna så gör de något fel, så varje gång jag gör det slutar de upp med sina hyss.