Metalldetektor-frågan

Är det någon här som liksom jag tycker om att gå på upptäcktsfärd med metalldetektor?
Om svaret är ja så förmodar jag att du också känner till att man måste söka tillstånd hos länsstyrelsen för att över huvud taget få använda detektorn. Så, min fråga är alltså, hur många av er som följer detta tillståndskrav till punkt och pricka?

Personligen är jag inte guds bästa barn när det gäller att söka den här typen av tillstånd. Och jag vill redan nu understryka att jag inte är någon plundrare utan snarare respekterar våra kulturskatter och anser bestämt att alla sådana skall tillfalla staten.
Att få tillstånd att söka på badstränder och dylikt intresserar mig föga. Jag tycker det är lite som att fiska i en planterad damm: man vet att det finns fisk och att det inte dröjer länge innan det nappar. Den stora skönheten med hobbyn, enligt mig, är just planerandet och sökandet. Att röra sig i skog och mark och få utslag på "otippade" platser är ju det som är spännande.
Jag bor för övrigt inte i närheten av några kända fornlämningar. Och även om det fanns sådana skulle jag aldrig avsöka dessa även om det var tillåtet (fiskdammsprincipen ånyo).
När jag varit på äventyr med min metalldetektor så har jag i första hand sökt efter järnmeteoriter och sentida föremål. Och skulle jag råka finna något jag misstänker är mycket gammalt så skulle jag inrapportera fyndet omedelbart.
Jag anser att den svenska, strama lagen om metallsökare är tragisk. Och jag tycker att RAÄs förslag om ett licenssystem som till och med möjliggör sökning efter fornfynd är det absolut bästa förslaget. Jag är dock mycket skeptisk till att detta förslag går igenom.

Ja, det blev lite mer än en frågeställning, men det är ändå den jag belyser.

Jag har ungefär samma undring som du. Ska skaffa metalldetektor snart och egentligen ska man söka tillstånd hos länstyrelsen först. Det är väl gratis om jag fattat det rätt men hur kan dom kolla upp om du har tillståndent eller inte. Kommer främst att söka på min egen mark där det även finns en del fornlämningar från bronsåldern också men de tänker jag inte avsöka. Om man går i en park, badstrand eller liknande ställe är chansen kanske rätt stor att någon kommer och frågar efter tillstånd?

Annars är det en kanonskoj hobby att söka med metalldetektor. Spännande, roligt och skönt vara ute i naturen.

Om du nu tycker att planerandet och sökandet är det som intresserar och dessutom inte är intresserad av att söka på kända fornlämningar så ser jag inte anledningen att INTE söka tillstånd?
Inte för att det angår mig så värst mycket men att även om risken att "åka dit" är minimal så varför ens riskera att bli av med sin utrustning och i värsta fall få skaka galler får att man inte vill lägga fem spänn på ett frimärke o skicka in karta o ansökan?

Skulle säga att det är garanterat nån som frågar. Privatpersoner är nyfikna och många nästan otrevliga och ska även påvisa att man minsann ska ha tillstånd för "sånna däringa maskiner", nu har jag alltid det men tänker inte visa det för några otrevliga besservissrar ändå. Sen tror jag även att en förbipasserande polisbil kan ha nöjet att störa bara för att dom inte har nått bättre att göra.

Problemet är att om det skulle dyka upp exempelvis guldsmycken från vikingatiden så är folk inte längre lika benägna att lämna till myndigheterna. När det finns ett ekonomiskt värde kommer folks rätta jag fram.

Jag ansökte om att få leta på min egen mark och det var inga problem. Letar man utan tillstånd kan man ge sig fan på att någon svampplockare har vägarna förbi och skall sätta dit en. Det finns mängder med folk i skogarna som man aldrig ser eftersom de håller sig undan i normala fall.

Söker man på sin egen mark och hittar något kan ju staten se sig i stjärnorna efter de fynden.
Aldrig i helvete jag skulle ge bort ett gram av de fynden till en girig stat.
Marken är min och lagen som hävdar annorlunda är fel.
Så därför tvekar jag inte en sekund att bryta mot den.

Är precis på gång med att köpa en MD, och har börjat leta upp platser som jag vill söka tillstånd för. Främst badstränder, stadsnära skogsområden och parker. Hoppas på att hitta mynt, både gamla och nya, smycken och annat smått.
Fascinerande hobby, och konstigt att den inte är större. Detta får väl dock skyllas på det här med tillstånd. Det är ju en liten procedur att gå igenom och kan ta sin tid.
Jag är främst intresserad av tillstånd i Östergötland och Södermanland.

Kommer att ansöka om flera platser på en gång, när jag ändå håller på. Först ringer jag och hör hur det ser ut med möjligheten lite allmänt, och om man kan få hjälp med ansökan.

I Ö-götland har de en färdig blankett:
http://www.lansstyrelsen.se/ostergot...s/default.aspx
Ser inte helt enkelt ut, eftersom de förväntar sig att man ska fylla i markägare och fastighetsbeteckning.
Någon som gett sig på detta?

Sörmland har ingen sån blankett. Tänkte bara skicka in kartor med markeringar tillsammans med ansökan.

Någon som har erfarenhet av tillstånd i dessa län? Tips och erfarenheter mottages tacksamt.

Om du kikar lite närmre på blanketten ser du att markägare inte är en obligatorisk uppgift (ej fetstil).

Tycker att det känns lättare att inleda samtal med markägare när man har tillståndet på plats. Då är det nog större chans att markägaren objektivt tar ställning till frågan om mindre ingrepp på marken, och inte snurrar in sig på själva metallsökandet.

På lantmäteriets kontor brukar det finnas några lånedatorer där du gratis kan få fram markägare, tomtgränser etc. 10 utskrifter per besök är gratis.

Ah, du har så rätt. Det gäller att läsa det finstilta.
Helt klart klokast att söka tillstånd först och sedan ta upp det med markägare.

Vad innebär då fastighetsbeteckning? Säg att jag vill söka tillstånd på badplatser eller i parker. Har de någon fastighetsbeteckning?

All mark i Sverige är indelad i fastigheter och har en fastighetsbeteckning. Kan se ut så här: "Hjalmarsborg 23:1"

Handläggarna uppskattar säkert så tydliga ansökningar som möjligt och allt annat vi kan göra för att underlätta deras arbete.

Det kan gå bra utan fastighetsbeteckning, varierar säkert mellan län hur petiga dom är. Det största jobbet enligt handläggare är de fall där den inlämnade kartan inte duger och måste göras om, så se till att lämna bra bilagor.

Gäller denna typ av beteckning alltså även kommunal/statlig mark, såsom parker och badplatser?

Låter som det blir en del efterforskningar om jag inte kan få hjälp av någon på länsstyrelsen.
Kanske går bra om jag fixar riktigt snygga kartor

Japp, då står ofta kommunen som ägare.

Det ska nog gå bra Har fungerat för mig med bara kartor i Stockholms län.