2013-03-31, 04:42
  #1
Medlem
Är detta en fråga som är tabu? Eller är det helt enkelt så att många inte ens funderar i dessa banor.
Enligt mig är detta den mest intressanta frågeställningen i hela livet så varför pratar man inte mer om det? Religion eller inte så är det ju helt sjukt att just du är den som du är. Eller?
Citera
2013-03-31, 05:00
  #2
Medlem
Det pratas allt för lite överlag om alla intressanta livsfrågor tycker jag! Denna är en bland flera sådana.
Citera
2013-03-31, 05:14
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Frigjord
Det pratas allt för lite överlag om alla intressanta livsfrågor tycker jag! Denna är en bland flera sådana.
Word! Tydligen är det mer intressant (enligt media) att veta vad Blondinbella gör på dagarna än att diskutera liv på Mars, vår existens eller andra filosofiska frågor.
__________________
Senast redigerad av DzCh 2013-03-31 kl. 05:27.
Citera
2013-03-31, 07:10
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DzCh
Word! Tydligen är det mer intressant (enligt media) att veta vad Blondinbella gör på dagarna än att diskutera liv på Mars, vår existens eller andra filosofiska frågor.

Enligt min erfarenhet är det inte bara media, utan i lika stor utsträckning gemene man, som är ointresserad av universum, filosofi och liknande. Information finns det trots allt gott om, oavsett vad det står om i landets papperstidningar. En google-sökning bort finns till exempel allt man kan tänkas vilja veta om den samlade mänskliga kunskapen angående planeten Mars, och eventuellt liv där.

Har även svårt för att fördöma bloggerskor, då jag är medveten om att även jag själv av och till uppskattar lättsam underhållning (men då såklart i annan form än Blondinbella). Nej, dilemmat är att det faktiskt, som TS säger, är svårt att hitta ens någon som vill diskutera ämnen såsom vem och vad vi egentligen är. Åtminstone om man önskar gå in riktigt djupgående i frågan.

Om vi ska försöka vara optimistiska sker dock mycket forskning på hjärnan för tillfället - även om det tyvärr inte verkar nå ut till majoritetsbefolkningen. Svårigheten ligger såklart i att den mänskliga hjärnan är ett extremt komplext organ. Dessutom kanske det visar sig totalt omöjligt att finna någon yttre korrelation, som påvisar exakt hur det medvetna jaget konstrueras. Isåfall återstår det filosofiska problemet: Varför är just jag, jag?
Citera
2013-03-31, 08:45
  #5
Medlem
Jag upplever nog att det finns ett stort intresse för frågan om existensen. Problemet är att vi alla har olika bakgrund och typ av utbildning vilket ofta gör diskussionen obegriplig. Definitioner på de begrepp vi alla använder är oftast helt olika. Ta tex begreppet energi som är helt olika för en naturvetare än från en person som sysslar med "andevärlden" . Det har också varit mycket intressant att följa massmedias egendomliga diskussion om Higgspartikel och gudspartiklen. De flesta icke-naturvetare jag har pratat med upplever fysikerna i CERN som världsfrånvända flummare. Jag tror att gemene man vill ha en förklaring på sin existens utifrån sin egen upplevda verklighet och kunskap.
Citera
2013-03-31, 12:36
  #6
Medlem
Visst är det märkligt att vi alla är Jag. Det är vårt riktiga namn.

Vem eller vad är detta Jag?
Citera
2013-04-02, 18:46
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Blink
Visst är det märkligt att vi alla är Jag. Det är vårt riktiga namn.

Vem eller vad är detta Jag?

Boom!
Citera
2013-04-02, 19:36
  #8
Medlem
Nisargadatta Maharaj (April 17, 1897 – September 8, 1981) hade några intressanta saker att säga om det här. Jag kan inte hitta ett bra citat som jag tänkte på, men här är några andra:
Citat:
Ursprungligen postat av Nisargadatta
The world appears to you so overwhelmingly real because you think of it all the time; cease thinking of it and it will dissolve into thin mist. (505)

All happens in consciousness. The world is but a succession of experiences. (404)

Your conviction that you are conscious of a world is the world. The world you perceive is made of consciousness; what you call matter is consciousness itself. (286)

At the root of everything is the feeling "I am". The state of mind "there is a world" is secondary, for to be, I do not need the world, the world needs me. (98)

The world comes into being only when you are born in a body. No body - no world. (207)

This must be well grasped: the world hangs on the thread of consciousness. No consciousness, no world. (92)

The final answer is this: nothing is. All is a momentary appearance in the field of the universal consciousness. Continuity as name and form is a mental formation only, easy to dispel. (415)

The whole of it is [imagination]. Even space and time are imagined. All existence is imaginary. (355)

There is only imagination. It has absorbed you so completely that you just cannot grasp how far from reality you have wandered. No doubt imagination is richly creative. Universe upon universe are built on it.
http://www.nonduality.com/asmi3.htm
Citera
2013-04-02, 19:42
  #9
Medlem
FetFulElaks avatar
Det kan berp på två saker:

- folk orkar inte, för de har fullt upp med att titta på Melodifestivalen och Big Brother.


- för att vi har fått svaret av Cartesius. Kant tog det hela vidare och satte stopp för vidare diskussioner kring vad varje enskilt Res Cogitans kan vara genom sin uppdelning i "Das ding an sich" och "Das ding fur mich".
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in