självdestruktiv, orkar inte

Ett vanligt förekommande. Det är den låga självkänslan som spökar


Att använda droger för att dämpa sorgen är tyvärr inget som funkar även fast det känns bra för stunden. På det sättet lägger man det bara på hyllan och hanterar det aldrig. Du kommer att vara tvungen att ta tag i det till slut. Har gjort samma sak och gör det tyvärr än idag ibland.



Då ska du inte säga det men påpeka att du behöver hjälp att bearbeta din problematik.

jag förtjänar det. och det dämpar ångesten en stund.

vet att självförtroendet är ett problem. vet bara inte hur jag ska lösa det.
har tre kontakter med psyk nästa vecka så jag ska nog få hjälp är det tänkt men jag vet inte vad de ska kunna erbjuda för hjälp, vad som skulle kunna hjälpa. tänker inte bli inlåst igen.

Om jag vore du skulle jag sluta med lyrica och alkohol ganska omgående. Har du redan låga värden av serotin naturligt så sliter detta mer än vad det hjälper.

Sedan är övergången från att må dåligt till att må bra ganska lång. Jag har ingen bra liknelse, men tänk dig att må bra och må dåligt är två skilda läger. Matar du det ena lägret med tankar så kommer de att växa sig starkare och bara putta bort det andra gänget. Därför är inställning det viktigaste och att verkligen psykiskt streta emot, även om det känns omöjligt. Det är också en anledning till att hålla dig nykter, så du får större kontroll över tankarna.

har lyrica på recept just nu. ska höra vad min läkare tycker nästa vecka. alkohol vet jag att jag borde avstå ifrån men ibland är det svårt att låta bli.

förstår rent logiskt att jag borde försöka tänka mer positivt men hur orkar man???

Det är det som är grejen, så länge din minuspol är starkare kommer den tvinga till sig all uppmärksamhet. Därför måste du tvinga dig själv att tänka positivt. När du väl kommer över tröskeln och fortsätter tänka positivt kommer motståndet bli lättare och lättare, tills det går av sig själv.

idag har jag skurit mig, blev lite väl djupt och kanske borde ha sytt. direkt efteråt och nu några timmar efteråt har jag ingen aning om varför jag gjorde så? jag känner mig alldeles för gammal för att hålla på med rakblad och jag vet ju allt om varför det bara är destruktivt. kommer knappt ihåg var i huset jag var när jag skar mig, allt gick så fort.

funderar på ett par till elbehandlingar. kan ju knappast bli sämre.

Ta till de hjälpmedel du kan få. Håll dig nykter så länge du klarar av det, och lite till, så du sakta tänjer på avstånden mellan ditt berusade och nyktra jag. Du behöver inte och ska inte förvänta dig att du mår bra imorgon, men bestäm dig för att du en dag ska och kämpa dig dit, så är det möjligt!

inga problem att avstå från alkohol. lyrica vill sambon att jag slutar med så jag har inte tagit den på ett par dagar nu. pratat med min terapeut, hon skulle prata med min läkare (som jag har tid hos på fredag). avdelningen jag låg inlagd på ringde, de vill hälsa på senare i veckan. varför de nu gör så??? jag tänkte inte på att fråga.

räknar timmarna till läkartiden men vet inte riktigt vad läkaren ska kunna utföra för under.