(Sju av tio självmord i Sverige begås dessutom av män) Vad beror detta på?

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.57...r-livet-av-sig



Vad beror detta på att så många mer män än kvinnor tar sina liv i Sverige? tas deras problem inte på lika stort allvar? är män svagare psykiskt? eller är det samhällets attityd gentemot männen som gör att dom tillslut inte orkar längre?

Kvinnor försöker ta självmord(attention, rop på hjälp, etc) män gör slag i saken och gör det ordentligt??

Är jag dum som tänker/tycker/tror så? men jag hör mer om tjejer att dom försökt tagit sitt liv, eller på annat sätt gjort något som kan liknas vid självmordsförsök. Men hör bara om att killar som tagit sitt liv.

Kan vara helt ute och cykla och framstår då säkert som ett rövhål.

Som man i sverige har man två alternativ. Ta livet av sig eller förbvereda sig på att emigrera. Det sistnämnda är givetvis att föredra.

Sverige är feminismens Saudi Arabien. Ingen vettig man kan trivas i rådande samhällsklimat.

Jag tror att de två största anledningarna är att män inte tillåts må dåligt lika mycket. Män ska "man up" och kommer över det och inte grina som en kärring. Något som börjar redan vid tidig ålder. Mäns roll är att vara beskyddande och beskyddare måste alltid vara starka. Ungefär så. Den andra anledningen tror jag är att män bryr sig mindre om andra vid självmordsförsök och tar därför oftare till mer extrema metoder. Som resultat begår fler män självmord medans fler tjejer gör självmordsförsök.

Nej det är som du säger. Om man kollar på statistik bekräftar det detta, jag kan för nuvarande inte uppge en källa men det är bara att googla.

Ligger nog något i det. Dock talas det desto mer om dessa självmordsförsök än de rena självmorden där män alltid legat i topp. I grunden handlar det säkert om metoder att män inte vill verka svaga och därför verkligen gör slag i saken, även om det i grunden kanske inte skiljer alltför mycket i själva orsakerna. Kvinnor ses mer som offer även i detta. Bara att kolla på försvunna avdelningen här på detta forum. Försvinner en kille och begår självmord, inte så mycket uppmärksamhet men försvinner en kvinna och begår detsamma så blir det spaltmeter om varför etc. Alltså ett faktum som även vi killar bidrar till genom att vi uppmärksammar detta mer. Då blir det givet att kvinnor fortsatt känner sig som offer som det bara är synd om medan killar ingen egentligen som bryr sig.

Jag har lust att ta livet av mig vintertid.

Skulle gissa på att eftersom män som regel har mer och stabilare nivåer av serotonin - och är mindre känsliga - och blir desto mindre känsliga med åldern att om en man väl kommer till den gräns att han funderar att ta livet av sig är nog hans liv rätt så mörkt och det inte handlar om svajjiga hormoner.

För kvinnor däremot räcker det med att de får uppmärksamhet från någon för att de ska känna livet ska lösa sig - de är mer 'sociala djur' på det sättet att de löser sina problem 'socialt'.

Och sen har de nog knappast den styrkan i lika stor utsträckning som män att ta livet av sig, män har inte på långa vägar samma självbevarelsedrift och egocentricitet där de skulle kunna tänka sig bota sina problem med bekräftelse från omgivningen som kvinnor gör.

Om man ska ta de personlighetsstörningar man ser hos personer med självmordstendenser verkar det nästan vara som regel hos kvinnor - hos män är det mer en avvikelse med; kvinnor är helt enkelt utrustade evolutionärt med att må dåligt för att det är en sak som kommer av att ha primärt östrogen men medans hos män skulle det mer tyda på att de är för klena för att klara av kraven som ställs på dem så det finns som inget inlagt beteende hos dem som hanterar det.

Män är maskiner som är gjorda för att arbeta med kroppen: moderna samhället gör att män lever på ett sätt de egentligen inte är designade för som sätter deras kroppar i en situation de är sämre utrustade för.

Ska vi prata i rena generaliseringar, så är det "helt enkelt" därför att kvinnor har ett bredare och tätare skyddsnät när det kommer till relationer. De flesta uppmuntras redan i tidig ålder att vårda och vara öm med dem, vara öppen med sina känslor, att ha många vänner och människor omkring sig. Och har man det, så finns det alltid "någon" att prata och avlasta sig hos, likt att de förväntas kunna göra detsamma åt sina jämlikar.

Nu har jag tack och lov mestadels bra kvinnor runt mig, men uttrycket "ensam är stark" verkar sällan falla in i kvinnors mall. Mina egna högst empiriska "studier" har visat att kvinnor som kanske har fallit ur de ramarna mår mycket sämre än män i samma situation - att inte ha 500 vänner på standby för en fika är näst intill skäl nog för ett självmord enligt dem. Män tar det oftast med en axelryckning. Sen hur de mår vet bara de själva.

Män, återigen sådär generaliserande, uppmuntras däremot att vara just självständiga, driftiga och gå med rak rygg - vad som än händer mot vilka omgångar som helst. Och det reflekterar nog mer på män än vad de kanske vill medge. Jag vill inbilla mig ha bra kontakt med mina känslor, men jag kommer uppriktigt sagt inte ihåg sist som jag grät. Har du någonsin hört en kvinna yttra det?

hur menar du med att män bryr sig mindre om andra vid själva självmordet?

Men förklarar verkligen inte då varför självmordsförsök år 2011 låg på 5394 för kvinnor och 3797 för män. Trots detta stora skyddsnät försöker kvinnor begå självmord i betydligt större utsträckning men "lyckas" alltså inte.

Edit: Denna stat kanske är lite missvisande beroende på det faktum att jag tänker mig att män inte rapporterar försök i lika hög grad. Utifrån detta offertänkande då

Ganska självklart.

Det är inte ok att må dåligt som man, kvinnor äcklas. Andra män blir rädda och tar avstånd pga av att dom inte vill kopplas samman med den. För dom män som söker finns sällan heller folk med erfarenhet och kunskap i mäns psyiska hälsa, få psykologer, terapeuter, kuratoer är varken män lr kan möta dessa män på ett vettigt sätt. För kvinnor finns det en helt annan acceptans för psykisk ohälsa. En annan rolig grej är ju att kolla hur många allvarligt psyiskt sjuka kvinnor som lever i relationer det finns jämfört med männen.

Jag lider själv av psykisk ohälsa och har gjort sen tidiga tonåren, det som fått mig intresserad av genus. Jag har blivit utskrattad av kvinnor jag sökt hjälp av som självmordsbenägen tonåring och blivit tillsagd att skärpa mig, då jag mått riktigt dåligt.

Det är sjukt svårt att ta sig fram som man och må psykiskt dåligt, man får se en bild av kvinnor jag inte önskar min värsta fiende, dock har jag träffat några bra genom åren.