Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2005-05-23, 23:13
  #13
Medlem
TomBombadills avatar
Citat:
Ursprungligen postat av vasile
rejält off-topic och moderatorn kastar ut mig...

De flesta svenska substantiv som slutar på ett obetonat -a är (har varit) feminina: strumpa, kratta, matta....de har -or som obestämd pluralform.
Vet inte om det är en gammal indoeuropeisk artefakt som spökar där..

Gamla nordiska kvinnonamn slutar ofta på annat än -a (-borg, -gård, -hild m.m.).

Som i sin tur kan vara en kvarleva från den tid då vi inte pratade ett indoeuropeiskt språk.
Citera
2005-05-24, 00:12
  #14
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av TomBombadill
Men beror inte det på att de semitiska namnet har sitt ursprung i indo-europeiska namn? Sumererna och en hel del andra stora folk i mellan-östern och främre orienten har ju varit indo-européer.

Det korta svaret är nej. Semitiska språk, som ju tillhör en helt annan språkfamilj (afro-asiatiska språk ) skiljer sig kapitalt från indo-europeiska språk. Det gäller både ord och grammatik.
Citera
2005-05-24, 11:53
  #15
Medlem
El Zorros avatar
Utrikes politik -> språk
Citera
2005-05-24, 13:14
  #16
Medlem
scitors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av vasile
Jag tror det är likadant i de flesta slaviska språk. Jämför med polska och tjeckiska. Miroslaw=kille, Miroslawka=tjej, Vasili=kille, Vasilika=tjej, Fikret (eg. turkiskt namn, förekommer i Bosnien), Fikreta, Stejpan, Stepana..

Sedan är väl -a väldigt vanligt i latinska språk i slutet på feminina namn också. I franskan har de övergått till -e.
(Yvon=kille, Yvonne=tjej, Pascal=kille, Pascale=tjej)
Fick tänka efter ett tag innan jag kom på ett rumänskt kvinnligt namn som INTE slutar på -a...Carmen. Italienska Fiordaliso också.

Finns det fler svenska mansnamn mer än Gösta och Ola som slutar på a?
Andrea och Nicola är mansnamn i Italien, vilket är rätt fräckt. Andra svenska herrars namn som slutar på a: Pekka, Mika, Jona - även om de två första kanske inte räknas som svenska...
Citera
2005-05-25, 22:42
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av TomBombadill
Som i sin tur kan vara en kvarleva från den tid då vi inte pratade ett indoeuropeiskt språk.

Finns inga sådana kända kvarlevor kvar, som går att identifiera. Möjligen samer, men de är ugrer och lär dessutom ha kommit efter de germanska folken.

Nu har Sverige bara varit beboeligt i sådär 8000 år, och dessvärre finns inga nedskrivna texter och dylikt nedskrivet innan 500 e.Kr. så vad man pysslade med här uppe och hur man pladdrade vet ingen.

Vad man däremot vet är att indoeuropeiska språk är gamla. Den första dokumenationen är 3000 f.Kr. Må jag korrigeras å det grövsta, men är inte Veda-skrifterna bland de tidigaste dokument som finns? Sanskrit.
Greker och romare skrev flitigt, och det var just grekiskans och latinets likheter med sanskrit som fick 1700-talets lingvister att se de större perspektiven. Germanskan finns nedtecknad redan under romartiden.
I Uppsala finns "Silverbiblen" (600 e. Kr?), på gotiska, som är ett mycket viktigt dokument för de som ska studera tidiga germanska språk. Fader Vår heter "Pater unser", likheterna med tyska är uppenbara för var och en.
Någonstans runt Kristi födelse försvinner germanerna och deras språk in i historiens dunkel.

Sedan går det ju att hitta släktskap mellan de italokeltiska språken, grekiskan och den tidiga germanskan, alltså de som utgör kentum-stammen på det indoeuropeiska språkträdet. Någon gång i historiens dunkel har kentum- och satem-grupperna splittrats (satemgruppen: baltoslaviska, indoiranska, indiska, albanska, armeniska m.m.). Litauiskan sägs ha behållt många urgamla former och ord.

Någonstans läste jag att de indoeuropeiska språken är ca. 6000 år gamla, alltså något tusental år yngre än när Skandinavien var istäckt. När indoeuropeiska folkstammar kom hit vete fåglarne, eftersom de saknade skriftspråk och inte skrev ner saker och ting. När folk väl började skriva så ser det väldigt likt ut hur andra folk i nordvästeuropa skrev. Det gör det ju förresten ännu.

Eftersom språk och kultur följs åt, så är det en rimlig gissning att de flesta européer kommit indrällande över nuvarande Turkiet och Balkan, och att ugrer kommit in norr om Svarta Havet.

Vad som fanns INNAN inlandsisen vet ingen, för det har några kilometer is malt till pulver, åtminstone här uppe. Lite 40.000 år gammal grafitti har man hittat i Frankrike och Spanien.
Citera
2005-05-25, 22:51
  #18
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av scitor
Andrea och Nicola är mansnamn i Italien, vilket är rätt fräckt. Andra svenska herrars namn som slutar på a: Pekka, Mika, Jona - även om de två första kanske inte räknas som svenska...

Pekka, Mika och Jona låter rätt finska, förstås...
Citera
2005-05-25, 22:51
  #19
Medlem
Nope, nix.

Citat:
Ursprungligen postat av TomBombadill
Som i sin tur kan vara en kvarleva från den tid då vi inte pratade ett indoeuropeiskt språk.

Fan, jag svarade inte på vad du skrev. Det ska jag göra nu.
NEJ, det är ingen sådan kvarleva.

Och hur kan jag säga det då? Jo, därför att du hittar samma feminina -a i ett antal andra indoeuropeiska språk. I de latinska språken spanska och rumänska är det likadant, och i princip i franskan (a -> e). Nästan alla rumänska feminina substantiv slutar på -ã, de franska oftast på -e.

Tras kanske kan verifiera om samma mönster finns i slaviska språk. Jag är för dålig. Keltiska någon?

I finsk-ugriska språk, vilket väl skulle ligga närmast till hads som pre-indoeuropeiska språk i Skandinavien, där saknar substantiven genus, så där är inte principen applicerbar.
Citera
2005-05-26, 01:45
  #20
Medlem
scitors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Misanthropique
Pekka, Mika och Jona låter rätt finska, förstås...

Som jag även påpekade. Även om Jona nog mer härstammar från Bibeln än från Suomi.
Citera
2005-06-21, 00:58
  #21
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av vasile
Fan, jag svarade inte på vad du skrev. Det ska jag göra nu.
NEJ, det är ingen sådan kvarleva.

Och hur kan jag säga det då? Jo, därför att du hittar samma feminina -a i ett antal andra indoeuropeiska språk. I de latinska språken spanska och rumänska är det likadant, och i princip i franskan (a -> e). Nästan alla rumänska feminina substantiv slutar på -ã, de franska oftast på -e.

Tras kanske kan verifiera om samma mönster finns i slaviska språk. Jag är för dålig. Keltiska någon?

I finsk-ugriska språk, vilket väl skulle ligga närmast till hads som pre-indoeuropeiska språk i Skandinavien, där saknar substantiven genus, så där är inte principen applicerbar.

I ryskan iaf slutar feminina substantiv på -a eller mjuk konsonant.
Citera
2005-06-24, 00:05
  #22
Medlem
TomBombadills avatar
Vasile:

Silverbibeln är väl från 300-talet e.kr? Det var nån hög kyrklig man som skrev ner den och sedan gjordes en kopia på det på 500-talet och denna kopia är den som finns i Uppsala. Så själva boken är ju från 500-talet men texterna från 300-talet.

Det är iof kopian som är silverbibeln

Har jag för mig iaf. Kan ha fel..

Är du intresserad av fornnordiska språk så kan jag varmt rekomendera Vikingarnas Språk som är skriven av Rune Palm. Är till större delen riktade på "vikingasvenskan", men tar även i stor utstreckning hur de germanska språken har utvecklats genom tiden.

Perfa att ligga i gräset och läsa
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback