Att släppa en person

Min första tråd på Flashback. Jag har besökt sidan frekvent i flera år, men aldrig aktivt deltagit i diskussioner. Dom senaste månaderna har jag dock övervägt denna trådstart, och tog äntligen tag i det nu.

Det handlar om en brud som jag av någon anledning bara inte kan släppa. Jag ska försöka ge lite bakgrund till det hela. Jag känner personen sedan nästan 10 år tillbaka. För cirka ett år sedan tog vi upp kontakten och började umgås. Vi hade det riktigt gött. Kort därpå fick jag ett väldigt meriterande uppdrag från jobbet. Fast det var utomlands. Jag var helt enkelt tvungen att ta tillfället i akt, då det skulle betyda enormt mycket för karriären. Och det skulle ändå enbart vara fram till december.

Sagt och gjort så flyttade jag utomlands. Vi behöll givetvis kontakten. Jag har aldrig upplevt en tjej vara så på som hon var. Sms fick jag flera om dagen. Hon ringde stup i kvarten, samt massor med meddelanden via social medier. Grejen här var att jag varit hopplöst kär i henne tidigare, och hon visste om det, men gav ingen reaktion då. Så trots att det gått flera år så hade jag givetvis fortfarande känslor för henne. Dessa kom upp igen under denna period.

Allt var frid och fröjd, fram tills en dag där hon abrupt slutade ta kontakt med mig. Jag avvaktade i några veckor, och försökte därpå på ett skämtsamt sätt(som jag alltid brukade vara) inleda någon slags konversation med henne igen. Jag fick ett svar som jag upplevde oerhört kallt och oengagerat. Vafan tänkte jag, vill inte kärringen ha något och göra med mig så får det väl vara så.

Sen var det inget mer med det. Fram till cirka 4 månader sedan, när jag flyttade hem till Sverige igen. Jag har sedan dess tänkt på henne i princip varje dag, och det påverkar min vardag negativt. Förr brukade gymmet vara min heliga zon där jag inte tänker på något förutom att klara den där sista repetitionen. Men även där får jag inte henne ur min skalle.

Jag har sedan länge tagit bort hennes nummer. Sociala medier(med facebook i spetsen) anser jag vara djävulens påfund. Har inte loggat in på flera månader. Så jag har egentligen ingen som helst kontakt med henne, men tänker ändå på henne konstant.

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha ut av denna tråden. Jag vet att detta är ett skitproblem och att flera har det betydligt värre än mig. Men jag kände att det skulle vara skönt att för första gången få ventilera tankarna lite, och kanske eventuellt få lite feedback.

https://www.flashback.org/t2037826 jag råkade ut för något liknande

Det bästa är att hitta en ny att ta hennes plats i ditt huvud.

Hej
Var det så att hon blev sur för att det var hon som tog initiativ till kontakt varje gång.
Till slut så tröttnade hon kanske
Tycker du skall kontakta henne och se hur hon reagerar
Innerst inne kanske du går och väntar på att hon skall höra av sig, men denna gången är det
din tur att kontakta henne !
lyckas till
Mr pl

Jobbig sits.
Men om du tar dig själv i kragen så får du resonera såhär:
Vad tjänar du på att vara tillbakadragen och inte veta något?

Kontakta henne bara och börja snacka, fråga varför hon är känslokall mot dig.
Förmodligen så var detta bara ett sätt för henne att enklare kunna distansera sig från dig.
Säg att du är hemma och att du vill träffa henne.

I värsta fall så kanske det inte funkar, hon kanske har träffat någon annan eller så, sådant kan ju tyvärr hända.
Men då slipper du åtminstone grubbla över detta och enklare kan gå vidare!
Nu i dagsläget vet du faktiskt ingenting!

Har du inga vänner att umgås med?
De borde väl vilja träffa dig nu när du väl är hemma igen?

Först vill jag tacka för vänlig respons.


Jag har under dessa månader kommit till insikt att jag inte kan inleda en hälsosam relation med personen i fråga. Därför har jag valt att inte ta kontakt. Det är på något sätt två åsikter som står emot varandra. Jag är förvisso fortfarande såld på henne, men förnuftet säger som sagt nej.

Detta är tankar jag får sysselsätta mig med dagligen.

Varför säger förnuftet nej?

EnLitenSvamp

För att jag tidvis varit besatt av henne dom senaste månaderna. Jag vet av erfarenhet att relationer där den ena personen älskar mer än den andra kan inget annat än gå snett.

Speglar lite vad jag gick igenom.
I mitt fall lärde jag känna henne 2004, blev tillsammans och sedan tog det slut men vi fortsatte hålla kontakten och prata då och då tills typ 2012.
3 förhållanden senare så tänker jag givetvis ibland på henne fortfarande men det är annorlunda.
Tankarna är mer fokuserade på hur spännande och roligt det var och hur enklare allt var när man var yngre etc.
Förhållandet jag är i nu har jag varit i 3 år och den är riktigt stabilt och kärleksfullt. Bygger mycket på hennes tålamod måste jag säga men kär är jag och älskar henne gör jag - alltså nuvarande flickvän.

När jag tänker tillbaka så lade jag ner mycket energi på att försöka glömma henne och gå vidare för hon betedde sig som ett riktigt arsle och bara slutade höra av sig utan ett riktigt hej då eller varför så jag kände bara WTF? Gjorde ju att jag ifrågasatte mig själv.

Nu har det gått 16 år och sure, ibland kommer hon upp i tankarna men inget djupare än en bild eller två.
Vet inte hur jag skulle reagera om jag råkade träffa henne i stan men är ganska säker på att jag skulle vara mer uthållig och försiktig med vad jag skulle säga.
Finns till och med chansen att jag skulle ta farväl och önska henne all lycka i världen och aldrig mer vända mig om.
Men jag behöver inte göra det, jag var värsta pojkvännen mot henne så det är hennes förlust och min vinst.
Tanken av att ständigt behöva "serva" henne och inte få något tillbaka, om förhållandet hade fortsatt, vet jag skulle leda till att jag till slut skulle göra slut och då hade min bild av henne nu varit negativ.
Därför vet jag att om jag skulle känna "kärleken" igen så hade det varit för mitt minne av henne snarare än personen nu.

Vilka gamla minnen du väckte hos mig. Kan meddela att jag är en helt annan person idag som aldrig tänker på detta längre.