Ingen social kontakt förutom familjen

Senaste 3 åren har jag inte umgåtts med en enda människa. Senaste 7 åren 10-15 gånger och innan dess umgicks jag nästan dagligen med vänner. Detta är min utveckling.

Jag är nyfiken på höra hur ni ser på detta från där ni har era fötter.

Är detta något du har valt själv och är nöjd med eller beror det på annat?


Lever själv ett väldigt isolerat liv som jag valt. Är hur nöjd som helst med det.

Jag valde att dra mig undan och isolera mig själv, ser inte kontakten med människor som givande för mig. Hur är det för dig?

Vad gör du på dagarna? Hur försörjer du dig?

Samma sak härl. Lever inte lika osocialt som dig men det kan ta veckor (ibland månader) innan jag umgås eller pratar med någon i telefonen. Vissa dagar vill jag vara "helt" själv och har inte telefonen på. När jag började med det så hände det att min mor kom förbi (hon har nycklar) och var orolig då mina vänner ringt och sagt att jag inte haft telefonen på. Nu har det gått snart 2 år så ingen bryr sig utan accepterar bara att jag vill vara själv. Jag blir också oerhört arg/sur/butter om någon kommer förbi på spontana besök då det "rubbar" min tillvaro. Den jag pratar mest med är min mor som jag brukar prata med på skype. (då hon vill se att jag ser ut att må bra)

Har din familj några åsikter om ditt liv som eremit?

Får man fråga vad ni eremiter gör? Använder ni droger eller sitter ni bara och petar navelludd och runkar?

Det sociala har avtagit för mig successivt med åren. När jag var yngre hade jag ofta social kontakt med folk, hade en partner och var social varje dag i princip. Men samtidigt var det alltid något inom mig som inte riktigt var trygg i allt detta, något som låg i mitt undermedvetna. Jag försökte alltid att vara folk till lags och ställde alltid upp på det mesta. Jag kunde se till andras behov på ett sätt som vanliga människor inte gör, så att dom skulle tycka om mig mer antar jag.

När jag blev äldre så började jag kritisera folk och varför dom betedde sig egoistiskt mot mig. Jag började säga upp bekantskaper som jag haft sedan många år tillbaka, av någon simpel anledning som jag inte kunde acceptera. Jag inaktiverade mitt facebook konto på grund av all ytlighet, jag slutade att höra av mig till folk för att se vilka som hörde av sig till mig. Försökte se om jag hade några "sanna" vänner med resultatet att jag inte hade några alls. Så jag kom underfund med att all social kontakt har endast varit för att vara någon annan till lags i princip och jag nästan aldrig fått något tillbaka.

Så nu trivs jag ganska bra med mig själv. Men bara för att man är ensam betyder det inte att man inte vill ha folks närvaro. Man behöver inte känna dessa personer. Det kan vara att se någon granne ibland, eller veta om att folk existerar i sin närvaro i princip. Om det inte fanns andra människor i min omgivning skulle jag nog känna mig ganska ensam.

Har minimal kontakt med min familj, träffar dom aldrig på högtider utan bara om jag måste av någon anledning. Men samma sak där så bor dom väldigt nära mig och jag har deras närvaro på något sätt, lite ironiskt.

Det är påfrestande för mig att vara social. Jag förbrukar en massa energi som tar lång tid att få tillbaka. Det är således enklast att vara ensam för det mesta, eller i alla fall ha en form av distans till människor man måste ha en relation med, t.ex arbetskamrater och dylikt. Minimera det känslomässiga utbytet, för att förbruka mindre energi. Är jag bara hemma så har jag en balanserad sinnesstämning, utan att känna en massa ångest och liknande. Har svårt med anknytning till andra, känner mig trängd och vill bara fly. Känner att folk blir kontrollerande efter ett tag, när man blivit del av deras ego. Som om man måste vara dom till lags för deras funktion hela tiden. Och dom förbrukar då ens energi.

Så för att summera det hela så tror jag min ensamhet är ett sätt att känna mig fri.

Det framstår som om du tycker det är oproblematiskt för dig, men du har valt att posta tråden i 'Psykiska problem'.

Hur tycker du att schizoid personlighetsstörning (ska inte förväxlas med schizofren) passar in på dig?