Irakkriget – den judiska kopplingen

Claes G. Ryn är professor i statskunskap vid Catholic University i Washington. Han är svensk, men har varit verksam i USA i över 30 år. Förra hösten deltog han i en diskussion i Sveriges Radio som handlade om hur USA:s utrikespolitik hade förändrats sedan Obama efterträdde Bush som president. Ryns svar på den frågan var att några väsentliga förändringar inte hade ägt rum. I själva verket styrs USA, i synnerhet när det gäller utrikespolitik, i stor utsträckning av en slags ”permanent regering”, förklarade Ryn./../
”Många presidenter är särskilt beroende av mycket starka krafter som förde fram dem till makten till att börja med. Om man till exempel tittar på den som blev Obamas stabschef Rahm Emanuel. Han är numera borgmästare i Chicago. Han var rentav frivillig i den israeliska militären i Gulfkriget. Och hans pappa är israel. Och David Axelrod som var hans politiska rådgivare är lika hårt engagerad för vissa intressen i Mellanöstern. Det här är ju inte några tillfälligheter utan bara en exemplifiering på hur år in och år ut ungefär samma politik fortsätter även om man bland demokraterna inte är riktigt lika benägna att använda hökaktiga metoder.”
http://www.friatider.se/den-permanenta-regeringen

On the fifth floor of the AEI building, the Project for the New American Century helped lay the ground for the Iraq war by regular statements describing Saddam Hussein as the greatest threat to peace in the Middle East. The [New York] Sun [financially backed by Kovner] ran an editorial asserting that people protesting the Iraq war were committing treason, while AEI’s Perle and David Frum published An End to Evil, in which they argued that extreme Islam wants to dominate the world, and the U.S. faces “victory or holocaust.” The U.S. should show as little compunction about “destroying regimes” as a police sniper feels icing a hostage-taker. When George Bush was elected in 2000, Dick Cheney swept in a raft of neoconservative thinkers, many from AEI [American Enterprise Institute].