Novus: De flesta som gillar SD är missnöjda

TV4 Nyheterna rapporterar att Novus har kommit fram till att de allra flesta som sympatiserar med Sverigedemokraterna gör det för att de främst är missnöjda med de andra partiernas politik. Inte för att man gillar SDs politik i sig.
Men är det inte alltid så? Jag menar att man blir missnöjd med "sitt" partis politik, då byter man till ett annat.

Är detta bara ytterligare ett försök att förminska både SD och deras väljare? Tillämpning av s k "härskarteknik"?

Ja! Och nu kommer de stiga ännu mer i opinionen då folk ska visa att "NÄHE! JAG RÖSTAR PÅ SD FÖR JAG TROR PÅ DERAS POLITIK". De är så otroligt korkade både tv4 och SVT, riktiga kulturmarxister.

Pinsamt att se Novus VD Torbjörn Sjöström håna SDs väljare "SD ger en enkel lösning på ett komplicerat problem, det attraherar vissa grupper" och hans analys är givetvis att de som missnöjesröstar på SD gör det pga det inte skapas tillräckligt med jobb.

Ungefär som att titta på DDR1.


http://sv.wikipedia.org/wiki/Deutscher_Fernsehfunk

Om svenskarna röstar på SD trots att de inte håller med om deras politik, vad säger det om de etablerade partiernas vanstyre i så fall? Det är knappast något för etablissemanget att stoltsera med att de är så värdelösa att folk istället söker sig till politiska alternativ som de inte ens stödjer fullt ut, bara för att slippa dem.

-> Varför röstar man?

-> För att man stödjer ett parti som vill uppnå någonting politiskt.

-> Vad är det?

-> En viss förändring.

-> Varför ändrar man?

-> För att man inte är nöjd med det som är.

Exakt. Sju partier, sju lappar, sju snarlika alternativ, plus ett: lite smutsigt, hemligt, lite... elitistisk!:

Introducing, the Sweden Democrats, sponsored by AIPAC, and brought to you today by Wal-Mart(R)(C)(W/E) and Goldman-Lehman-Morgan-Sachs! Here is the party leader, King of Cool and also a Jew, d'honoraire: Jimmie Åkesson, live, from Jerusalem!

Så är det jämt. Är jag missnöjd med ett partis politik så röstar jag inte på detta parti. Ren logik.
Man röstar på de parti man är minst missnöjd med.

Politk är bara arrogans i finkläder. Alla partier drar nytta av att andra partier går dåligt, inte minst SD som går till val på enbart populistiska grunder.

Vad folk inte funderar över är vad de tänkt göra när SD inte uppfyllt allt som de pratat om. När SD inte är den förändring man trott. Det är dumnaivt att tro att SD på egen hand kan utföra någon större skillnad i svensk politik.

Det är säkert sant att SD aldrig hade kommit in i riksdagen om något eller några av de tidigare etablerade riksdagspartierna hade sugit upp den invandringskritiska opinionen. Så i den meningen är SD att betrakta som ett missnöjesparti - de flesta hade föredragit att rösta på ett invandringskritiskt S eller M. Andelen övertygade socialkonservativa nationalister i väljarkåren torde vara långt mindre än 10%.

Sen är det förstås också sant att väldigt många väljare röstar på det minst dåliga alternativet, eftersom de inte tycker att något parti representerar dem särskilt väl. I den meningen har SD:s väljare gott sällskap.

Tror heller inte att SD kommer att kunna uppnå särskilt mycket. Men om något kan en SD-röst fungera som initiativ för andra partier att åtminstone utlova reformer, och så småningom genomföra det.

Det hela är ett försök till lögn av TV4, med de blev uppläxade av Torbjörn Sjöström.

Sen när blev det stigmatiserat att vara missnöjd med det ensidiga politiska utbudet? När blev det klandervärt att vara missnöjd med nuvarande destruktiva samhällsutveckling? När blev det felaktigt att i en (på ytan) demokratiskt process försöka påverka opinionen i den riktning man tror gynnar folket? På vilket sätt är missnöje något tvivelaktigt? Röstar man på V idag för att man är nöjd med Nya Arbetarpartiet Moderaterna, eller vadå?