Mördade först pappa sedan mamma, Robertsfors 1982 och 1984

Jag har en artikel om Yx-Johan avfotograferad. Vart laddar jag enklast upp den för att kunna dela med mig av den?

Kan berätta att permissionen när JN mördade modern egentligen skulle ha varit övervakad av personal från RP, men modern ville inte detta så därför kom han hem själv, på moderns ansvar.

Prova på http://forumbilder.se/

http://forumbilder.se/FA4M2/222319-1...1820-1999642-n

http://forumbilder.se/FA4M2/217754-1...6820-2930710-n

http://forumbilder.se/FA4M2/225329-1...1820-2764989-n

Jag har fler bilder, måste bara hitta den externa håddisken.

Tackar

Stort tack för dessa intressanta länkar.

Mycket intressant läsning.

Det finns de som har suttit i mer än 50 år, jag vet inte om det idag finns någon som suttit så länge med historiskt sett finns det flera stycken.

Det finns individer som lider av extrema psykiska sjukdomar som gör att de omöjligt kan vistas i samhället, dessa vårdas på livstid. Vad jag har förstått är de flesta kvinnor som blivit inskrivna redan i tonåren för att sedan aldrig släppas ut.

Ett exempel är hon flickan som feldiagnostiserades och gavs elshocker i 35 års tid, henne släppte man ut men det finns / har funnits andra som aldrig blivit utsläppta.

Aftonbladet+

Vet inte om det redan är inlagd. Har ej läst hela tråden

”Som en svensk Hannibal Lecter”
Sveriges okände dubbelmördare Johan har suttit inlåst i 34 år
När han var 19 år gammal högg Johan Nilsson ihjäl sin pappa med en yxa.
Efter två år fick han sin första permission – och dödade sin mamma.
Johan Nilsson har nu suttit inlåst i 34 år och hålls ständigt isolerad från andra människor.
– Han är som en svensk Hannibal Lecter, säger en källa.
Det här är berättelsen om Sveriges mest okände dubbelmördare.
Dela Tweeta

Följ Aftonbladet Plus på Facebook
Det var vintern 1982.
Den då 19-årige Johan Nilsson, som bodde hemma hos sina föräldrar på deras gård några mil norr om Umeå, hade utan lov tagit en kälke hos en granne. Kälkar var en av många de saker den autistiske pojken samlade på.
När pappan fick reda på vad sonen gjort sa han till sonen att han skulle lämna tillbaka kälken, och tillstå stölden. Pappan satte sin son i bilen och körde till grannen.
Sonen tyckte, enligt förundersökningen från 1982, att det var ”försmädligt” att tvingas lämna tillbaka släden, och dagen därpå när han och fadern arbetade i en byggnad på gården tog han en 63 centimeter lång yxa och slog den i sin pappas bakhuvud.
Johan Nilsson gick sedan för att hämta en släde att frakta bort faderns kropp med. Men pappan var inte död utan stapplade kraftigt blödande ut ur gårdsbyggnaden och gick över gårdsplanen mot bostadshuset.
Sonen gick då tillbaka in i ladan, hämtade yxan och följde efter sin pappa in i huset. Där fann han fadern, sittande i en fåtölj, och attackerade honom på nytt med yxan. Hugget träffade hjässan, och pappan avled av allt att döma omedelbart.



Johan Nilsson släpade ut kroppen, la den på en skoter och körde iväg och gömde den i en lada en bit från gården.
Ett par timmar senare, när Johans mamma kom hem från arbetet som hemsamarit var Johan "orolig", berättade hon i förhör.
– Det har hänt någonting fruktansvärt här, sa Johan till sin mamma.
– Det är kanske någon som slagit pappa.
Eftersom hon inte kunde finna sin make kontaktade hon grannarna som i sin tur ringde polisen, som skickade en patrull till gården.



"Samma dag klockan 14.20 meddelar patrullen att mannen anträffats död i en lada", står det i polisens rapport.
Sonen berättade då att han "gjort något hemskt", och att pappan därefter "sett ut som ett spöke".
”Psykisk abnormitet”
Den tidigare ostraffade Johan Nilsson dömdes till rättspsykiatrisk vård eftersom han ansågs ha begått gärningen under inflytande av ”psykisk abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom”.
19-årige Johan Nilsson fördes till ett mentalsjukhus, som det hette då. Där vårdades han i två år innan han fick sin första – och sista – permission.



Permissionen, som sträckte sig över nyårsaftonen 1983, tillbringade han hemma på gården med sin mamma.
Den 2 januari skulle han köras tillbaka till rättspsykiatriska avdelningen, men han ville inte och hamnade därför i en dispyt med modern.
När modern ringde ett samtal, med ryggen vänd mot sonen, överföll och högg han henne flera gånger i huvudet med en yxa. Enligt uppgift träffades mamman av minst tre yxhugg.
Den då 21-årige Johan Nilsson släpade ut sin mammans kropp på gården och lade henne i en brunn. Sedan gick han in i huset och släckte ned.
Kort därpå kom bilen med personal från rättspsyk som skulle hämta Johan. När de upptäckte att huset var nedsläckt och låst anade de oråd och ringde polisen för att de skulle bistå dem.
När polisen öppnade dörren fann de 21-åringen i ett av rummen. Golvet var täckt av blod – och Johan Nilsson erkände direkt vad han gjort och var han gömt mammans kropp.
En utredning genomfördes, men eftersom han redan satt på mentalsjukhus beslutade åklagaren att inte väcka åtal efter att ha inhämtat yttrande från psykvården som konstaterade att brottet ”uppenbarligen begåtts under inflytande av själslig abnormitet.”
Ansågs begåvad
Personer i Johan Nilssons närhet berättar om att han alltid, sedan barndomen, varit annorlunda. En av dem berättar om hur han som pojke kröp in under en buss.
– Det var den lokala bussen som stannade vid kiosken i byn. Han fick ett infall och kröp in under bussen, drog med sig sin cykel och allt. Men busschauffören såg honom, så det gick bra. Men visst var han ganska egen.
Ur handlingar Aftonbladet tagit del av framgår att Johan utvecklades normalt fram till fem års ålder. Han började läsa tidigt, och fick byta klass eftersom han ansågs ”för begåvad”.
Hans betyg var genomgående mycket höga.
Samtidigt beskrivs han som en pojke som hade svårt att besinna sig.
”När han blev upprörd brukade han ofta under skolåren slå sönder fönsterrutor. Han har emellertid aldrig varit aggressiv mot personer. Det har enbart varit döda ting”, står det.
Tysthetslöfte
Johan Nilsson beskrevs av flera personer som ”pratsam”. Men våren 1979, när han var 17 år gammal, blev han efter en dispyt tillsagd av en skolanställd att ”vara tyst”.
Pojken svarade då: ”Då har du fått din sista chans, då ska jag vara tyst.”
Och Johan höll fast vid vad han sagt. I tre år var han tyst. Enligt vad modern uppgett i förhör hade han efter den skolanställdes tillsägelse ”överhuvudtagit aldrig” sagt någonting till föräldrarna självmant fram till mordet på pappan.


Första gången han pratade ”som vanligt”, efter våren 1979, var i samtal med rättsläkaren som undersökte honom efter att han gripits för mordet.
Han fick då frågan varför han dödat sin pappa.
– Jag tappade bara besinningen, och det bara small till och pappa låg där.
”Ruskigt snabb”
Thure Jacobsson är tidigare polis och har varit förvaltare för Johan Nilsson i över 30 år. Han säger att det inte går att föra ett samtal med den nu 53-årige Johan Nilsson.
– Mot mig har han aldrig varit våldsam, det är mer att han möter mig med tystnad.
Han säger att Johan Nilsson dock flera gånger varit aggressiv och slagits med vårdpersonalen.
– Han är väldigt kraftigt byggd, ingen man vill gå i klinch med. Men han är ruskigt snabb när han slår till.
Thure Jacobsson beskriver 53-åringen som ett ”svårt vårdfall”.
– Läkarna kan inget göra. Visst, han får mediciner för att dämpa aggressiviteten, men annars kan de inte göra något.
Maten bärs vanligen in till honom på hans rum. Han kan inte sitta med de andra patienterna.
– Det skulle inte gå, inte en chans.
”Det är inte längre möjligt att vårda honom tillsammans med andra patienter, varken för hans egen eller för övriga patienters skull”, står det i ett färskt beslut från kammarrätten.
Johan Nilsson kan, säger hans tidigare förvaltare, varken läsa eller skriva längre.
– Han brukar ligga på sängen och dra upp täcket för ansiktet. Sedan ligger han så. Han vill vara i fred.
Har han en TV?
– Nej, nej, det går inte. Den skulle han slå sönder på fem minuter. Han är helt ointresserad av allt sådant. Han bara ligger på sitt rum.
”Mycket farlig”
Johan Nilsson har suttit inlåst sedan Ronald Reagan var amerikansk president, sedan kriget på Falklandsöarna, sedan IFK Göteborg vann Uefa-cupen och Michael Jacksons album Thriller släpptes.
– Det är ett unikt fall. Det är som en svensk Hannibal Lecter, säger en person med insyn i ärendet.
– Han sitter i princip helt isolerad, och har ingen kontakt med omvärlden – de har inrett en egen lägenhet till honom på avdelningen på rättspsyk.
I en dom från mitten på 90-talet beskrivs Johan Nilsson av dåvarande överläkaren som ”mycket farlig”.
I en annan dom från 1992, när Johan Nilsson alltså suttit i tio år, beskrevs han som ”blyg och stillsam”.
Men han hade, enligt domen, haft flera utbrott. Bland annat hade han bitit en patient, och haft ett annat anfall som ”krävde bältesläggning under fem timmar”.
”Under anfallen är Johan Nilsson aggressiv och visar mycket stor fysisk styrka”, står det i domen.
Överläkaren uttalar sig i domen:
– Tidigare bedömning att Johan Nilsson bör beredas rättspsykiatrisk tvångsvård för sannolikt resten av livet kvarstår.
Hålls isolerad
Det senaste beslutet om vården av den nu 53-årige mannen fattades i oktober förra året.
Enligt det ska den slutna rättspsykiatrisk vården av honom fortsätta. Av domen framgår att Johan Nilsson hålls "kontinuerligt avskild", alltså isolerad, från andra på grund av hans "höga symptomnivå och andras säkerhet".
Han företräddes vid förhandlingen, där han inte närvarade, av advokat Kari Wergens, som inte talat med sin klient inför förhandlingen.
– Jag har bara fått besked av överläkaren att han inte vill tala med mig, säger han.
Likadant såg det ut vid förhandlingarna 1995 och 2005 – Johan Nilsson vägrade tala med sina ombud.
Stig Söderberg är överläkare i psykiatri och en av de som kan Johan Nilssons fall bäst.
Han säger att han är förhindrad att tala om Johan Nilsson på grund av vårdsekretessen.
– Men det är ett mycket ovanligt fall.
”Glömmer det aldrig”
I byn där morden skedde finns minnena kvar. Det talas inte så mycket om dem, men många bär dem.
– När något sådant här händer försöker man ju lägga det bakom sig, säger en av de som var med och letade efter pappan den där dagen i februari 1982.
– Men man glömmer det aldrig.
Han berättar om hur Johan var ”en knäppgök”.
– Jag var med honom och fiskade någon gång, och han kunde rätt vad det var bara slita glasögonen av folk. Det var en massa jävelskap och grejer. Och hans föräldrar fick inte mycket hjälp, från samhället och så. De visste inte hur de skulle hantera hans problem.
Överläkaren på den avdelning där Johan Nilsson vårdats i decennier säger att hon inte alls kan uttala sig om hans fall, på grund av sekretessen.
Inte ens hur mycket Johan Nilsson träffar andra patienter eller vilka vanor han har kan hon säga. Än mindre vilken vård han får.

Fortsätter i nästa inlägg

– Den enda som kan bryta en sådan sekretess är ju patienten själv.
Kan man få en fullmakt som gör att man får ta del av uppgifterna?
– Ja, men den kan du bara få av patienten själv.
Hur gör jag om jag vill kontakta patienten och få en sådan fullmakt av honom?

– Ja, du, det går nog inte.
”Sorgligt fall”
Henrik Belfrage är professor i kriminologi och forskningschef vid Rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall.
Han har aldrig hört talas om fallet med Johan Nilsson.
– Det förvånar mig, med tanke på hur länge jag jobbat med de här frågorna. Det är ju ett väldigt speciellt fall.
Han säger att omständigheterna med Johan Nilsson, som hålls isolerad, och suttit inlåst i 34 år är exceptionella.
– Tack och lov är det väldigt ovanligt.


Han säger att Johan Nilssons fall, liksom alla andra som dömts till rättspsykiatrisk vård, prövas av förvaltningsrätten var sjätte månad.
– Och det är ett så bra system man kan tänka sig.
Men eftersom Johan Nilsson inte har någon kontakt med sina biträden företräder ingen honom i rätten.
– Det är en ovanlig sits. Samtidigt, efter vad du berättar, kan jag förstå riskbedömningarna. Det är ett sorgligt fall.
Lars Jacobsson är professor emeritus i psykiatri, och en av de som haft ansvar för Johan Nilssons vård. Han har, säger han, inte haft med ärendet att göra på några år.
– Men han var oerhört våldsam och fruktansvärt oförutsägbar, det är det som är så farligt med honom. Sedan har han ju gjort det han gjort, med sina föräldrar.
Han säger att man ”försökte allt”, men att han inte har några förhoppningar om att Johan Nilsson någonsin kommer släppas fri.
– Det är nog uteslutet skulle jag säga



Det är hela texten

Yo mannen du måste såklart berätta mer!!!!!

Hej, tack för att du skrev så fylligt och intressant.

Vet du om JN är en av de personer som det utförs viss forskning på i syfte att finna tänkbara orsaker till sina beteenden?

Till exempel fanns det en teori att det skulle vara vanligare med en toxoplasmainfektion i mycket tidigt skede hos fostret hos vissa typer av brottslingar med mycket aggressivt och oförutsägbart beteende. Nu vet jag inte om denna forskningstudie avslutats eller publicerats, men det är som sagt ett exempel.

Det vore trots allt värdefullt för samhället som helhet att kompensera kostnaderna för förvaring, mat och eventuell vård med att kunna förebygga framtida brottslighet, mord och tragedier.

Off topic: Eller är det så att samtlga patienter/fångar är per definition studieobjekt?

Edit: Toxoplasmos

Uppriktigt sagt så tror jag inte att man får forska ens på rättspsykpatienter utan deras aktiva samtycke. Intressant teori dock som jag avser att läsa mer om.

En intressant frågeställning är hur rättsväsendet skulle ställa sig om det gick att klarlägga att toxoplasmos under graviditeten de facto innebär minskad impulskontroll, våldsamt beteende osv. Inte omöjligt att man skulle finna det vara förmildrande omständigheter.