Religiösas gemensamma nämnare - varför?

Ja, det är min uppfattning med. Vill man gå djupare kan man även säga att det är en sadomasochistisk narcissism. Alltså ett spänningfält mellan känslor av underlägsenhet (gentemot "gud") och rättfärdigad överlägsenhet (gentemot andra bortom trosgemenskapen).

Narcissism och psykopati har ju blivit påkommet företagsledare vilka snarare betonar den individuella insatsen s.a.s.

Företagsledre vilka förmår manipulera elelr dem med chefspositioner, det dräller av människor vilka kan (t.ex inom politik, inte bara religion)) berätta om fasansfulla förvecklingar.

Så auktoritet inom religiösa sfären ja det finns, men det ser skrämmande ut även utanför, om inte värre, eftersom folk har sitt levebröd och jobbet som livlina till att ens leva och låtas få leva.

Ser du att jag skriver, att de FÅR leva... inte att de har automatisk frihet ATT leva. Det här är ändå i modern kontext, utan minsta crescendo bakåt i historien på tider där religion ännu var schism med rättfärdigande strider. Men... det finns alltid element och celler vilka hellre blickar bakåt (nynazism, är en av utfallen.. där det visat sig finna mer konservatism än man skulle drömma om, kanske naturliga kvarlevor.. med tanke på att kriget slutade udner 40-talet och flower powe började först under 60-talet, man räknade väl med att de flesta hjärnor skulle bli urvaskade och ha tömts av narkotiska behandlingarna och det gjorde det ju faktiskt också.. det blev fritt fram för allt, extra allt .... kvar på 90-talet blev enbart det karga bitterheten, när det visade sig att det inte höll och inte fanns livsgarantier.

Nu är haschet på tapeten igen och ska vad jag hört legaliseras i Danmark, hoppas det kan dämpa de värsta extremisterna. Många ber mycket bättre med lite narkotika i kroppen, bättre n holk än en dolk. Bättre en holk än en narcissist, som är sjufaldigt farligare än vilken ateist som helst. då atesit per definition, inte har högre makt än att hänvisa till och legitimera vad den nu gör eller säger sig tillbe.

Så här kan det oxå gå till:
http://en.wikipedia.org/wiki/Eben_Alexander_(author)

Förvisso är en stor del av de religiösa personer jag kommit i kontakt med sådana som kan placeras i de kategorier du nämnde. Men jag fick intrycket att du såg ner på troende som något man måste vara lågutbildad/desperat/galen för att vara.

Troende skiljer sig lika mycket från varandra som alla andra gör. Så jag har inga direkt svepande kategorier att komma med. Men ett exempel är att man upplever något som man tolkar som gudomligt baserat på sin egen uppfattning om gudomlighet och sedan fördjupar sig i teologiska system för att bli en religiös person. Ett annat är att man genom speciella intressen (e.g. skräcklitteratur, black metal osv) får upp ögonen för spiritualitet, fattar tycke och utvecklas så småningom till en religiös person. Båda dessa exempel har jag stött på flertalet gånger.