Kommer ungdomens problem med svenskan leda till reformer?

Svaret på frågan är ja: det finns dem som ...

Stavningsreformer är någonting man tar till när uttalet i allmänhet har fjärmat sig så långt i från skriftspråksnormen att normen inte längre är rationell. Men hur ska man kunna utforma en reform när problemet inte är ett förändrat uttal, utan det faktum att ungdomar stavar lite grann som de själva känner för, utan att nödvändigtvis vara konsekventa, därför att de är narcissister som svävar i sin egen lilla bubbla och inte tycker att någon jävel ska tala om för dem vad de ska göra?

Särskrivning, som har tagits upp här, hänger knappast ihop med att normerna för skriftspråket skulle vara föråldrade. Det är väl inte så vanligt att folk säruttalar?

Det finns en annan tråd som handlar explicit om särskrivning. Där har jag noterat vissa inslag av säruttal:

https://www.flashback.org/sp42122157

Jo, den dagen måste ju komma förr eller senare om folk ständigt läser särskrivna ord. Det är därför särskrivarna måste bekämpas utan misskund, varhelst man stöter på dem.

Jag har väldigt svårt att tro att sammansättningarnas fonologiska egenskaper kommer förändras. Jag tror att den typ av särtalande som HerrGickhan beskrivit har andra orsaker, och det verkar dessutom vara väldigt marginellt.

Förvisso, men vad händer när folk läser ett ord tämligen ofta - särskrivet - men sällan eller aldrig hör det uttalas? Vad händer när man stöter på ett särskrivet ord som är helt nytt för en? Hur skulle man uttala det om man ombads läsa det högt? En äldre, någotsånär litterat person med intuitiv kunskap om svensk ordbildning märker ju att något är fel, men ungdomen? Ungdomen!

Om jag hittar på det sammansatta ordet kaffetejp och någon för första gången ser det särskrivet som kaffe tejp finns det inget annat sätt förstå ordet än som en sammansättning (dvs. sannolikt endocentriskt som en typ av tejp) och därmed tillämpa sammansättningsfonologin. Detta eftersom två substantiv inte kan bilda en meningsfull syntaktisk enhet i svenskan på något annat sätt. Kaffetejp kan därmed inte uttalas som självständiga ord på samma sätt som ett sammansatt sjuksköterska kan läsas som en fras bestående av adjektiv + substantiv (sjuk sköterska). Med detta vill jag säga att det knappast är sannolikt att ord generellt skulle börja särtalas oftare bara för att de enbart syns i skrift.

Det är säkert läsning från särskrivna manus som ligger bakom det, men det visar även på en tendens att faktiskt tillåta sig att särtala.

OT:
Det gjordes tydligen ett försök att lansera en data flera dator i boken Sagan om den stora datamaskinen.

Mitt förra inlägg kunde kanske ge vägledning om att jag var medveten om de aspekterna, men att jag kanske har en något mer pessimistisk syn på människans natur än du? I synnerhet vad gäller ungdomen.