Är Jordens resurser ändliga?

Ett argument man ofta hör är att ekonomisk tillväxt är dåligt, att vi måste dra i bromsen för att inte förstöra Jorden och ta slut på alla resurser. (Och ofta hör man motsatsen från liberalt håll, varför jag väljer att posta i detta forum.)

Stämmer detta verkligen?

Ur ett fysikaliskt perspektiv är det så klart sant: det finns bara ett begränsat antal atomer som utgör planeten vi bor på. Men om det tar x antal miljarder år att förverka hela planeten så är detta ju enbart av kuriosavärde. Så, är resurserna ändliga ur ett mänskligt perspektiv?

Sen kan man ju även fråga sig: vad menas med "resurs"? Om vår miljö är en resurs (vilket jag tycker) så blir det genast mer rimligt att tala om ändliga resurser. För miljöhot är ju något som inte går att förneka - om det sen rör sig om gifter, utrotningshotade djurarter, eller antropogenisk global uppvärmning, är ancillärt.

En sak till: även om resurserna visar sig vara ändliga, kan man inte hävda att människans kreativitet trumfar detta? Historien visar ju en lång rad exempel på att enstaka människors briljans har överstigit tidigare resurs-maxima. Har vi kommit till en punkt där det inte längre går att göra disruptiva framsteg? Är vi t ex fucked pga vårt beroende av oljan, och vår brist på alternativa lösningar?

Slutligen: kan det vara så att argumenten om begränsade resurser är projiceringar som bottnar i begränsande föreställningar om välstånd, att pengar är roten till allt ont, jantelag, vad man förtjänar som människa, "jobba i ditt anletes svett", att livet på Jorden är en jämmerdal, osv? Att argumenten helt enkelt är influerade av negativa känslor/associationer/skuldkomplex.

Jag förespråkar inte att ekonomisk tillväxt är Gud och att alla som säger emot detta är fucked i huvudet. Jag vill bara få igång en bra debatt. Så låt diskussionen flöda!

Visst är resurserna ändliga.

Det man hör mest om är oljan. Det är väldigt svårt att ersätta den med andra energikällor, men det är ändå möjligt.

Den mineraliska fosfor vi använder för att tillverka konstgödning till våra åkrar kommer att ta slut. När vi inte har någon billig fosfor att bryta ur marken så måste både jordbruk och livsföring ändras i grunden om vi inte vill svälta.

Metaller är lätta att återanvända, men det kräver att man tar rätt på skrotet. Gör vi inte det kommer vi förr eller senare att lida brist på koppar, järn, aluminium, zink och alla andra metaller vi behöver.

I princip varenda liten pryl vi har är tillverkad av råvaror vars tillgång är ändlig. Många råvaror har vi massor av nere i backen, men tillgången är likaväl begränsad. Det ekonomiska tillväxtens nödvändigheten kan diskuteras, men ett stort (det största?) problemet är vårt hysteriska slit och slängande. Det duger inte att göra avfall av fina råvaror i den takt vi gör idag. Oavsett vilken ekonomisk modell man väljer att luta sig emot kan det aldrig vara god ekonomi att slösa.

Naturen har ju kunnat producera löv i ganska många miljoner år, så det handlar mest om hur man återvinner.

Sen har vi bara precis skrapat på ytan på jordklotet.

Tillväxt i sig är inte dåligt och skulle kunna resultera i att vi, tex, gick ner i arbetstid istället för att konsumera mer.

Men det gör vi ju inte.

Jorden tillförs "en del" energi via solen.....
Olja som "missbrukats" ett bra tag nu är väl gamla växtdelar som "komposterats" i jordens inre.
Vissa råvaror så som guld är så klart ändliga.
Jordens rörelseenergi har vi så vitt jag vet inte börjat nalla av ännu

Nej, jag vill påstå att det inte stämmer. I takt med att resurser som tidigare ansågs möjliga att utvinna blir mer och mer svåra att finna kommer andra resurser att blir försvarbara att utvinna. Tekniska framsteg gör också att det som tidigare var omöjligt att komma åt, nu plötsligt är tillgängligt!

Dessutom, varför begränsa sig till bara jorden? Flera industrier ligger i startgroparna för att starta upp verksamheter i rymden.

Absolut, som med alla andra resurser gäller det att sköta om sin resurs så att den kan fortsätta att bidraga till vårt välstånd. Allt annat är att "kacka i eget bo", eller att "såga av den gren man sitter på".

Precis! Detta är något som ofta förbises i debatten. Varor och tjänster som tidigare kostade en viss insats i form av råvaror, energi eller mänskligt arbete, kostar idag en bråkdel av vad de tidigare kostade.
Vår utveckling och tillväxt har på många områden faktiskt minskat vår påverkan på jorden. Utan tillväxten skulle vi har haft större påverkan på vår miljö.
Jag håller med om detta också. Ofta finns det ett inslag av elände och skuld hos de personer som driver dessa frågor. Man ser snarast mänskligheten som en oönskad parasit på planeten jorden. En blodsugande lus som helst borde avskaffas...

Om så är fallet, så är det ju DET man ska diskutera, och inte frågan om resursernas ändlighet. Förvisso är det kanske dumt att psykologisera allt för mkt om sin meningsmotståndare, men å andra sidan är det bra att ha koll på vilken "verklighets-tunnel" påståenden och argument tar form i.

Om en person har en i grunden anti-natalistisk* inställning, så hjälper ju inte några argument om teknologisk innovation och gruvdrift på andra planeter. Människan kommer ÄNDÅ alltid vara en värdelös parasit som inte borde få leva.

* En inriktning inom filosofin som menar att människan inte har existensberättigande. Se mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Antinatalism

Till att börja med så undrar jag hur många härinne som faktiskt har en utbildning som gör en kvalificerad att göra sådana här bedömningarna, skulle tro att antalet människor som faktiskt kan bidra till en sådana här diskussion inom landets gränser går att räkna på fingrarna. Jag är själv inte utbildad inom just ekologisk och ekonomisk hållbarhet men jag läser till lantmätare där vi bland annat diskuterar just resurshållningen ganska mycket.

I mitt tycke så får man för en sådan här diskussion resonera kring vad som är en resurs. Att olja, mineraler, skog och jordbruksmark är en resurs kan nog de flesta enas kring. Men hur gör vi med exempelvis ekologisk mångfald? Ur ett fiskeperspektiv klarar sig de flesta vattendrag med ett fåtal olika arter men samtidigt blir våra middagar tråkigare om vi bara har tre sorters fisk/grödor/kött att välja mellan. En annan mer abstrakt resurs torde vara områden med högt naturvärde för reaktion och dylikt, är dessa en resurs?

För artens överlevnad tror jag att resurserna för det mesta är förnyelsebara. Trots till exempel stora vulkanutbrott, kometnedslag och atomvintrar har planeten överlevt och med den många arter, livet hittar nog alltid en väg även om denna innebär svält, stor resursbrist och dylikt. Ur ett längre perspektiv tror jag även att resurser såsom metall och dylikt är oändligt, jordskorpan är tjock och jag tror att vi antingen kommer att komma så långt att vi kan exploatera andra planeter eller dö ut som art innan dessa tar slut. Däremot är det inte orimligt att tänka sig att vi i framtiden kan få kämpa mer för att få fram diverse mineral.

Vad som i mitt tycke är ändligt torde vara mångfald bland såväl som växt och djurarter. I takt med att vi förändrar förutsättningarna för dessa förändrar vi även planetens förmåga att återhämta sig och till exempel binda koldioxid, metan och dylikt. Sett med detta synsätt utgör exempelvis antarktis, regnskog och urskog ändliga naturresurser.

Om vi förutsätter att jorden har oändligt med resurser för att det hela tiden kommer att skapas nya resurser så kan vi inte anta att dessa resurser (med resurser här syftar jag främst på naturtillgångar) kommer att vara av nytta för oss.

Det är klart att när tex. oljan är slut kommer vi att pressas till att hitta något nytt att använda oss av. Men man kan ju fråga sig om det verkligen är så smart att köra ner den i absoluta botten innan vi har utvecklat ett vettigt alternativ. Det kommer då bli ett stort glapp i flödet av resurser, och detta kan sedan leda till extremt kaos och en samhällskolapps utan dess like.

Och oljan kanske inte tar slut, men det kommer till en punkt då det inte blir lönsamt att utvinna den längre.

Oljan är just nu det som driver vårt samhälle, och hela vårt ekonomiska system är som jag förstått det mer eller mindre uppbyggt på oljan som handelsvara (även om många verkar tro att det är pengarna som styr).
Förstår folk hur mycket saker som tillverkas av olja? Maskinerna som tillverkar vår mat drivs av olja, den här maten packas sedan in i plast som är gjort av olja, för att sedan skeppas ut till affärerna med maskiner som drivs av olja, och sedan tar du maskinen som drivs av olja ner till affären för att köpa din mat.
Och det är långt ifrån bara maten som är beroende av olja. Men maten torde vara det viktigaste.

Så om vi är så pass beroende av en resurs och den tar slut, så spelar det ingen roll om vi har andra resurser att använda. Har vi inte ett stadigt fungerande alternativ när den tar slut, så är vi rätt så körda ändå.

Många är överdrivet positiva här inne.

"The greatest shortcoming of the human race is our inability to understand the exponential function."

Alberty Allen Bartlett

Exponentiell tillväxt kombinerat med ändliga resurser bådar inte gott...

Ett annat problem är att naturresurser som håller på att ta slut ökar i värde på marknaden. Och det driver på det hela ytterligare.

Det här var intressant, kan du ge några exempel som vi redan borde känna till? Kanske det här med skogsbruk där man har ett hållbart skogsbruk men trots det måste skövla naturreservat med jämna mellanrum för att få tag på det virke man behöver för stunden.

Tanken om att uppfinningar och smarta typer skall kunna lösa problemet med ändliga resurer har jag aldrig riktigt förstått. Det enda som behövs är tydligen att en marknad får full frihet för att vatten skall bli tillgänligt i Saharaöknen och behövs det plats att bo på kommer ny bebolig mark att skapas ur tomma intet för att en marknad behöver den här marken.

Det enda man kan diskutera i det här ämnet är var gränsen går för resursutnyttjandet. Sanningen är den att en stor del av de resurser vi behöver för att överleva inte är möjliga att återskapa och saknar något känt att ersätta dem med. Om ni anser att jag har fel vill jag veta hur ni tänkt skapa t ex fosfor som idag börjar närma sig en kritisk nivå.

Som ingenjör i produktion kan jag observera ett par saker. Till börja med så finns det massor av alternativ som väntar på att nuvarande resurser blir för dyra. Även så sker ständigt optimeringar och vi har knappt börjat med exempelvis "re-manufacturing" vilket betyder att vi producerar produkter för att kunna återanvända dem.

Däremot har vi tre ytterst allvarliga problem för att möta framtiden. Skatter, lagar och energi.

Skatterna gör att de resurser vi skulle använt i industrin för att anpassa produktionen försvann till politiska projekt där man endast konsumerade upp våra resurser! Missallokering av resurser på en sådan nivå, att många industrier struntar i nödvändiga utvecklingar eller lägger ner projekten för att för mycket resurser konfiskerades.

Lagarna skapar massor med byråkrati, och i många fall är det rent av olagligt att förbättra produktionen! Energimarknaden är ett skräckexempel där man förbjudit utvecklandet av LFTR, och infört så pass mycket restriktioner att aktörer har i stort sett struntat i att utveckla energiproduktionen och vi kör för tillfället mot en betongvägg av problem. För mitt företag så går utvecklandet betydligt långsammare eftersom att man måste sitta och förhandla med nollställda byråkrater innan vi kan lösa problemen!

Energin. Vi kan återskapa produkter, utveckla nya metoder att producera vissa produkter (utveckla nya material) etc., men allt detta kräver maskiner som är mycket energihungriga. Börjar vi få energiproblem, som vi har börjat få nu, så måste vi allokerar mer resurser på energiframställning. Resurser som vi tar från de andra industrierna. Men för att lösa energiproblemen krävs en omställning av all industri, som kräver enorma investeringar och utveckling. Detta är ytterst svårt med nuvarande lagar och skatter. Jag tror nästan alla industrier har tagit fram alternativ för omställningar, men vi har inte de nödvändiga resurserna för att idag göra de omställningar som krävs. Är lagarna och skatterna för intensiva för att lösa den kommande "energikrisen", så är problemen så pass allvarliga att det i värsta fall kan vara slutet för vår nuvarande civilisation eftersom det inte längre bli värt att producera i industrier. Då går vi till samma öde som med romarriket.