Citat:
Ursprungligen postat av
Enfroid
Svävande beskrivningar vet jag väl inte om det är, men jag ska försöka utveckla.
När det gäller lidande exempelvis finns det ju flera olika dimensioner, själslig och fysisk. Det kan handla om smärta, förluster, rädsla, oro etc. Här finns flera saker som behöver diagnosticeras och eventuellt behandlas. Det kan handla om komplexa samband mellan olika faktorer, eller enklare problem som kan lösas snabbt. Kanske är det tex rädslan inför någonting som skapar kroppslig smärta, eller så är det kroppslig smärta som skapar rädsla eller oro för någonting.
Det kan handla om ohälsa. Många som t.ex. Söker akutmottagning gör det på grund av andra orsaker än de egentligen söker för. Här handlar det om att utesluta allvarliga sjukdomar/skador (vilket läkaren gör) men samtidigt att identifiera vari ohälsan har sitt ursprung, hur det eventuellt kan behandlas och förebyggas (vilket sjuksköterskan kan göra). Ett exempel är kvinnan som söker för smärta i bröstet, EKG och prover visar inget och den kliniska bedömningen ger inte heller något stöd för att detta skulle röra sig om något allvarligt. Hon är medicinskt frikänd. Dock visar det sig att hennes dotter fick diagnosen cancer två dagar innan besöket. Enligt läkaren finns det inget sjukvården kan göra för henne där och då, men detta är ett exempel på hur sjuksköterskan skulle kunna arbeta vidare med patienten. Kanske är det aktuellt med kartläggning av hennes situation, sociala nätverk, etc. Kanske ska man involvera kollegor eller vänner, skriva ut något mildare sömngivande, sjukskriva etc. Som jag ser det är det en medicinskt frikänd patient med stora omvårdnadsbehov. Hör skulle sjuksköterskan kunna göra betydande insatser, men systemet fungerar inte så.
Jag hoppas det blev tydligare hur jag tänkte.
Det finns inget hinder för läkare att skriva ut lugnande, sömnmedicinering, sjukskriva eller knyta upp patienten till samtal med kurator eller psykolog. Kan också boka en snabb återbesökstid för uppföljning. Håller absolut inte med om att det inte finns något sjukvården kan erbjuda en sådan patient. Sen finns det säkert mycket av detta som skulle kunna göras av sjuksköterskor men då får denna yrkesgrupp även utföra psykisk status, veta när det är relevant med depressionsbedömning och göra suicidriskbedömningar samt ta EGET ansvar för detta vid eventuella felbedömningar. Tycker det är märkligt att så många vill och tycker att dom kan göra läkares arbete. Varför inte utbilda sig till läkare då? Bara för att läkare kan ta blodprov, EKG, hänga dropp osv. innebär detta inte att en läkare kan sköta en sjuksköterskas arbete. Det är helt olika utbildningar.
