Till drömmarnas värld på ketamin

Denna tripprapport är djupgående i min upplevelse, emotionellt och bildligt. Jag skrev den så, för att jag senare i livet skall kunna minnas tillbaka och återkalla. Att bara skriva 'jag tog såhär mycket knark och det var såhär skönt' är inte givande för mig senare.

________________________________________________
Vikt: 80kg
Dos: 120mg (1,5mg/kg)
Varaktighet: ~1½h

Skriver i nutid för att enklare formulera mig.

Efter att ha lekt med tanken under några timmar, kommer jag överens med mig själv. Jag har vilat tillräckligt länge från dissociativa, och läget är perfekt. Har tänkt mycket på meditation under veckan, och speciellt idag, efter att ha hört en inspirerande föreläsning från TED. Vad jag minns från mina få föregående ketamintrippar var det ett väldigt meditativt tillstånd jag hamnade i, så let's upprepa detta igen med specifikt meditation som övergripande tanke.

Bankar ner kristallerna och förbereder en tjugolapp. Selma har varit med om mycket med mig. Drog i mig hälften i ena näshålan, resten i den andra, och lutade huvudet tillbaka. Glömt bort att det svider lite, och smaken i munnen är kanske inte den trevligaste, men inget störigt moment. Återkallar att ketamin var det första jag någonsin snortade, 20mg som tog lite tid att få i sig, halvt nervös, och här sitter man igen, med en bra mycket större dos, och nosar upp det utan att tänka på det.

Stänger ner datorn, belysningen, och utför resterande ritualer innan jag lägger mig i sängen. Precis innan jag tog ketamin hade jag duschat, och lakanen var nästan helt fräscha, så settingen är optimal för bekvämlighet. Redan efter 2min nu märker jag en distinkt skillnad mentalt. Det brukar inte gå såhär snabbt, kan ha göra med pausen och dosen. Det här kommer bli en bra tripp, det känner jag redan nu. Lägger mig ner, drar över täcket fram till hakan, och sätter igång musik i öronen. Tankade ner The Dark Side of the Moon innan under dagen, efter en rekommendation från en polare, och jag är helt säker på att denna musik kommer passa in perfekt (lyssnat på PF under ketamin en gång innan, med mycket bra resultat).

Sjukt exalterad inför upplevelsen, börjar jag varva ner. Inga ickeönskade tankar och stimuli ska få störa mig, så jag tarerar mig mentalt. Det är bara 5min sen jag intog, men jag märker redan hur tydligt de visuella tankarna syns. Jag börjar leka med det jag ser, för att se hur mycket kontroll jag har. Min inre värld kan styras helt av mig, fantastiskt! Mitt undermedvetna står för inspirationen vilket den utför bra, om det är något jag inte gillar kan jag ta bort det. De inre bilderna påminner om en dröm, fast mer osammanhängande (’ämnet’ skiftar mycket fortare än i en dröm, och en konstant rörelse infinner sig, ibland vertikalt, ibland horisontellt, rotationer, eller allt samtidigt) och inte i förstapersonsperspektiv heller. Jag börjar bolla runt visuellt, för att märka om det finns något som kommer intressera mig extra mycket under trippen. Samtidigt är tankebanorna igång, den inre rösten pratar tydligt och klart, där jag försöker kolla av med mig själv om någonting är på tok, hur jag upplever mina studier för tillfället, allt möjligt. Funderar extra mycket på varför jag inte träffat en tjej jag gillar verkligen mycket än, och för en inre monolog över det där jag försöker resonera och så. Nog är det på grund av mina väldigt blandade intressen, som leder till att jag ställer lite högre krav, speciellt i denna unga ålder. Inte många som lämnat över sin oskuld till psykadeliska droger än precis, som kan dela med sig. Men snart börjar jag tänka på annat, då tempot ökar lite och det är svårt att hålla kvar en tanke/bild allt för länge, utan att börja anstränga sig, vilket jag inte är sugen på.

Musiken är harmonisk, och man hör den sticka ut lite då och då, men man glömmer bort lite halvt ibland att den faktiskt finns där och spelar (man kan ju inte multitaska hur mycket stimuli som helst, även om den fysiska känseln är nedreglerad är de inre uppreglerade). Musiken låter fantastiskt, jag mår fantastiskt, Universum är fantastiskt, det här är obeskrivligt fantastiskt. Jag påminner mig själv att jag är medveten, och jag påminner mig själv att jag befinner mig här och nu, ingen annan stans. Det är precis här jag vill befinna mig för tillfället.

Jag inser att jag behöver tänka på något som jag fick beskrivet ifrån en podcast. Besökaren var teoretiskt fysiker, och beskrev en teori om hur det finns ett matrix i hela universum, kallat medvetande. Vi biologiska högre varelser ställer in till detta matrix, och det ger således medvetande. På så sätt är vi alla kopplade, och vi kan påverka varandra mentalt, så länge en korrelation finns mellan oss. Hur kan jag undersöka detta då? Buddism poppar fram automatiskt, och jag börjar zooma ut från en individuell enhet av medvetande, till allt fler och fler, tills min inre värld är täckt av tiotusentals enheter där jag börjar se dem som stjärnor istället. Jag försöker projicera hela Universum, men det visar sig vara en aning svårt. Istället tappar jag tanken, ser asiatiska symboler rotera i hög hastighet, gul bakgrund, med en jävligt stor mängd rosa blommor som bara slungas fram och täcker min bild. Irriterad försöker jag gå vidare, och hoppas på att Universum kommer tillbaka senare. Jag är ju ändå bara 20-30min in i resan, gott om tid kvar (glömmer bort om medvetandeteorin).

Jag blir bättre på att kontrollera bildernas omständigheter, de små detaljerna, och hur jag projicerar den. Processen att kreativt kontrollera psyket gör att jag blir bättre på det ju mer tid och erfarenhet jag får. Jag lär mig speciella trick som förbättrar kontrollen (glömt bort tricken nu). Jag tänker också konstant på huvudkaraktärerna från tvserien Fringe, eftersom jag kollat på en del avsnitt under dagen, och många fler under veckan. Jag visste att det skulle hända, eftersom alla de föregående tripparna på ketamin har innehållit dagens händelser, speciellt det som hände några timmar innan intaget. Tjejen Anna Torv dyker upp väldigt frekvent, och jag tillåter det eftersom jag tycker att hon är rätt så snygg. När jag inser att personer går att projicera ytterst simpelt, börjar jag avbilda mig själv. Detta är något jag har väldigt svårt för nykter, och detta påpekar min inre röst ganska övertygande. Så jag inspekterar mitt ansikte, min övergripande form, mig själv i rörelse, och annat blandat som jag inte minns helt. Fan vilken fet känsla som översköljer mig, att jag kan göra det jag gör just nu, utan någon större ansträngning. Hittar inget bekymmer och det glädjer mig, ingen ångest.

Universum poppar fram igen, och jag tackar för det. Jag försöker få fram en större övergripande bild, men det jag ser istället är en mycket stark punkt lysa över mig, långt långt bort. Samtidigt ser det ut som hela min nedre synfält fylls av turkosblå färg. Det ser ut som om det härstammar från mitt hjärta och mage, så jag försöker titta på min kropp med stängda ögon, genom att luta fram huvudet. Ser inget vettigt, så jag fortsätter vidare med att drömma. Jag tänker på hur jag är som person, hur glad jag försöker vara, och sprida den vidare. Jag är rätt så glad över vem jag är och hur jag beter mig. Full acceptans för mig själv, vilket är väldigt skönt, att det konfirmeras. Jag behöver höra det från mig själv utan risk för att jag ljuger.

Plötsligt ser jag en far och son, deras underbara band med varandra, samtidigt som de ler i en väldigt varm och glad miljö. Ett par scener till innefattar sig efter varandra, där den gemensamma faktorn är kärlek till andra. Vill tänka på min egna familjerelation, men missar tyvärr det. Istället ser jag hur mitt nedre synfält fylls igen av turkosblått, och jag känner mig välsignad av Universum. Min situation jag befinner mig i blir för känslofull. Jag börjar gråta av lycka, något jag i princip aldrig gör. Jag tackar Universum för att jag finns och för de möjligheter jag har. Men många har inte lika bra möjligheter som jag har, och jag gråter över dem, över orättvisa, över ondska, över alla förlorade barn. Stämningen sänks inte till något negativt, den byter snarare till en bredare överblick där jag får plats med mer än bara mina personliga känslor.

Jag reflekterar över allt jag upplevt, så jag minns bättre senare (jag kan fortfarande nu se bilderna, bara inte lika intensiva). Jag vill aldrig glömma detta (det är därför jag skriver ner det här), och jag vet att minnet inte är lika bra under ketamin, så lite ansträngning kompenserar för det.


Fortsättning på nästa post.

Bilderna börjar successivt övergå till en projicering på en yta, istället för en inre omfattande bild (Det är rätt svårt att beskriva hur jag ser det jag ser. Det är som när man dagdrömmer, att man tappar bort sig i en dröm, samtidigt som man faktiskt har ögonen öppna fokuserandes på en punkt, fast nu var det svart. Man 'känner' och 'vet' hur bilden ser ut, även om det inte är utmålat som när man drömmer i sömnen eller har ögonen öppna. Den dagdrömmen beskriver det jag ser, fast nu är det alltså uppreglerat och fritt från störningar). Det ser ut som om jag ser min vägg i rummet. Ljuset från lamporna utanför avbildar fönstret, som jag alltid ser ner jag har ögonen öppna i sängen, men nu var de stängda ju? Aktivt öppnar jag ögonen, och ser skillnaden, så jag stänger dem igen. Nu ser jag hela rummet från min position i sängen med stängda ögon, och ser att tomtar dansar på streck på väggen, springandes fram och tillbaka på ett avstånd cirka 2m ifrån mig. Weird... Det känns som om mina ögonlock inte finns där fast jag vet med all säkerhet att de ligger över ögonen. Fått en superkraft, att jag kan se med stängda ögon? Nope, det är såklart bara mitt psyke som leker med mig, men roligt var det! Funderar också över hur det är att vara blind, om man fortfarande kan avbilda hur verkligheten ser ut i någon form.
Tiden har blivit flytande, men jag märker att hur jag förflyttas mot mitt normala tillstånd. Gör mig redo för att tappa magin, men behåller fortfarande en stabil euforisk grund. Musiken tog abrupt slut också, helt underbart lät det, men jag känner inte för att lyssna på något annat nu. Så iväg med mobilen, nu byter jag till min sovposition.

______________________________________________

Har inte så mycket att tillägga. I like ketamin kan man säga. Ruset kastar en in i ett meditativt tillstånd, om man tillåter det. Så mycket lekstuga över det hela, jag misstänker att det nog är en väldigt individuell upplevelse. Visst får man en skön känsla som bieffekt, och trött och seg blir man så man ligger ner. Men jämfört med centralstimulanter får man inte så mycket gratis, för vissa kan detta bli tråkigt förmodligen. Musik låter bättre, om det är det man är sugen på att göra. Ögonen blir speciellt tunga, att fokusera med öppna ögon är också svårare, så mörker brukar ju rekommenderas. Det ska vara populärt att dansa på denna drog, jag vet inte varför.

Det vet du visst det, för du beskrev det i din tripp.


Bra ketamin rapport. Gillade att läsa den. Personligen har jag aldrig tagit det lungt på ketamin, utan enbart dansat och festat.

Men ska absolut prova det, låter mycket trevligt enligt din rapport.

Koordinationen försämras, är det jag tänker mig bland annat, som inte riktigt passar dans enligt mig. Men sen vet jag inte vad vanlig dos brukar vara, tar man mindre kan jag se det.

Tack.

Det första jag markerat låter ganska likt det Nassim Haramein talar om. "Unified Field Theory". Tycker du ska kolla upp honom och den teorin om du inte redan gjort det. Grymt intressant!

På tal om hur det är att vara blind och avbilda verkligheten! http://www.armagan.com/paintings.asp - En konstnär som har varit blind sedan födseln - Esref Armagan

Tack för en bra tripprapport! Gillar tripprapporter skrivna i presens.

3.5/5

Edit: Att dansa på Mxe är otroligt roligt och skönt(?) så jag kan tänka mig att det är detsamma med ketamin.

Fett, ska kolla upp!

Har faktiskt skuggboxat en liten stund, påverkad av mxe. Kanske inte samma som dans, men det var intressant. Fast jag hade nog ändå föredragit en centralstimulant för det istället.

Du kan få en enorm energi på ketamin. Det är därför det är en känd fest drog på uteställen.

Ja tar du stora doser så kan du inte gå, utan ramlar bara osv. Då är det bättre att sitta still eller ligga ner och njuta när du åker in i ditt K-hole.

Har haft två intensiva ket trippar. Den första utspelade sig över 10 timmar med en total dosering på 0.5g. Här ravade jag gärnet utan större motorikssvårigheter.

Andra gången var hos en polare i hans rum. Mestadels av trippen satt eller låg jag ner. Här kunde jag knappt stå upp fast hade tagit mindre dos.

Som min polare beskrev ketamin för mig "det blir vad man gör det till" är nog den absolut bästa beskrivningen av denna skumma substans. Den är helt klart sjukt bra att festa på men även sjukt bra att meditera på. Vad man än söker kommer ketamin skicka än in i det sinnestillståndet. Sitter jag ner känner jag mig fett bäng och smälter ner. Ställer jag mig upp och går får jag extrem energi och får sådan kroppslig lycka utav att röra på mig.