Är vi bättre eller sämre på att tala fler språk idag än förr?

Ja, som rubriken tyder: Är vi bättre eller sämre på språk idag jämfört med förr? Om vi backar tillbaks 50 år i tiden och läser böckerna som gav ut då så får man intrycket av att språkanvändningen är mycket rikare och mer konstnärligt utfört, samt att alla ord inte är specifikt på just Svenska. Läser just nu Brott & Straff av Dostojevskij. Översättningen är ifrån 50-talet, och det förekommer mycket franska fraser, som det inte är självklart att man kan utan att kolla behöva kolla upp efterhand. Var det givet när boken gavs ut att läsaren hade en sådan kompetens att förstå sådana fraser? Sen kanske jag har blivit influerad från film och böcker, men jag får känslan av att folk i stort sett kunde mer än 1 språk, och då tänker jag särskilt på dem som bodde i centrala Europa.

Min svenska blir sämre och sämre med åren, kompletterar väldigt ofta med engelska ord när jag helt enkelt inte minns hur man säger det på svenska. Och det blir mer och mer hela tiden känns det som, lite som att jag tappar språket.

EDIT: Läste rubriken helt fel och kom på att tyska är ett enkelt språk att förstå. Får man en tysk mening i ett sammanhang så ser man på en gång vad det är tänkt betyda, svenska och tyska är iofs inte så långt ifrån varandra.

Jag har fått uppfattningen att vi var bättre på fler språk förr än idag. Visst för att engelskan kanske har mer inflytande idag men det var mycket tyska, franska och latin förr.

Men eftersom vi är mer internationaliserade idag så borde vi väl logiskt sätt ha tagit till oss fler språk och uttryck än förr?

Om du syftar på typ 1600-1800-talet så var det garanterat bara överheten som kunde bruka fler än ett språk. Om man titta på typ Karl XII så kunde han Svenska, Latin, Finska, Franska, Turkiska mm, men majoriteten av befolkningen av Sverige kunde ju bara ett språk. Det fanns ju knappast tillgång till tid eller möjlighet att lära sig andra språk för en bondpojke.

Jag skulle garanterat säga att gemene man är bättre på flera språk idag än förr i tiden, men samtidigt som det hela tiden finns färre och färre språk. Så kontentan är att våra språkkunskaper utökas samtidigt som den centraliseras.

Det började i överklassen och smittade av sig på dom lägre klasserna efter en tid, så det vara garanterat inte bara överklassen som behärskade fler språk. Däremot började det i överklassen.

Edit: men ja, det är möjligt att majoriteten av svenskarna behärskar fler språk nu än förr!

Nej, det var först under 1900-talet som "allmogen" började kunna ett annat språk utöver svenskan.

Källa tack.

Jag vet inte om vi är bättre nu än för 50 år sedan. Med tanke på att ingen läser böcker nu för tiden blir det bara färre och färre som ens kan uttrycka sig korrekt på svenska.

Jag kan säga att moderna slöfockar är sämre på att tala många språk än vi var på den gamla goda tiden. Jag talade både danska, latin och tyska obehindrat. Jag hade även kunskap i både grekiska och tjeckiska. Nu på senare tid har jag lärt mig svenska.

Lite OT, men utgångspunkten är ganska märklig, tycker jag. Det förekommer en del franska i både yngre och äldre Dostoevskijöversättningar och det främsta skälet till det är att motsvarande franska står i den ryska originaltexten.

Visst händer det att utländska fraser förklaras ibland, kanske oftare nu än tidigare (se till exempel förteckningen av fraser på främmande språk i nyöversättningen av Ulysses), men generellt har jag annars en känsla av det är färre noter i skönlitteratur nu för tiden än det var tidigare.

För att återvända till Brott och straff står det t.ex. i Hans Björkegrens översättning "Åja, spotta inte i brunn du." I en äldre översättning jag har (utgiven under namnet Raskolnikow, tryckt 1906) står det: "Akta dig, att du inte spottar i brunnen." Och till det finns fotnoten: "Spotta icke i brunnen, det kan hända att du får dricka vattnet; ett ryskt ordspråk." Ska vi härav dra slutsatsen att svenskar i slutet av 1900-talet hade bättre koll på ryska ordspråk än de hade i början av samma sekel?

Red.: För övrigt noterar jag att franska och tyska fraser förklaras i fotnoter i min ryska utgåva från 1990-talet. Hur det var på Dostoevskijs tid vet jag inte.

Det är min uppfattning också. Jag tror vi talar och förstår andra språk bättre idag och dessutom tror jag att antalet olika språk som vi talar är större.