Citat:
Ursprungligen postat av hobz
Ja, som rubriken tyder: Är vi bättre eller sämre på språk idag jämfört med förr? Om vi backar tillbaks 50 år i tiden och läser böckerna som gav ut då så får man intrycket av att språkanvändningen är mycket rikare och mer konstnärligt utfört, samt att alla ord inte är specifikt på just Svenska. Läser just nu Brott & Straff av Dostojevskij. Översättningen är ifrån 50-talet, och det förekommer mycket franska fraser, som det inte är självklart att man kan utan att kolla behöva kolla upp efterhand. Var det givet när boken gavs ut att läsaren hade en sådan kompetens att förstå sådana fraser? Sen kanske jag har blivit influerad från film och böcker, men jag får känslan av att folk i stort sett kunde mer än 1 språk, och då tänker jag särskilt på dem som bodde i centrala Europa.
Lite OT, men utgångspunkten är ganska märklig, tycker jag. Det förekommer en del franska i både yngre och äldre Dostoevskijöversättningar och det främsta skälet till det är att motsvarande franska står i den ryska originaltexten.
Visst händer det att utländska fraser förklaras ibland, kanske oftare nu än tidigare (se till exempel förteckningen av fraser på främmande språk i nyöversättningen av
Ulysses), men generellt har jag annars en känsla av det är färre noter i skönlitteratur nu för tiden än det var tidigare.
För att återvända till
Brott och straff står det t.ex. i Hans Björkegrens översättning "Åja, spotta inte i brunn du." I en äldre översättning jag har (utgiven under namnet
Raskolnikow, tryckt 1906) står det: "Akta dig, att du inte spottar i brunnen." Och till det finns fotnoten: "Spotta icke i brunnen, det kan hända att du får dricka vattnet; ett ryskt ordspråk." Ska vi härav dra slutsatsen att svenskar i slutet av 1900-talet hade bättre koll på ryska ordspråk än de hade i början av samma sekel?
Red.: För övrigt noterar jag att franska och tyska fraser förklaras i fotnoter i min ryska utgåva från 1990-talet. Hur det var på Dostoevskijs tid vet jag inte.