Knullborgarmärket delas ut på Svenska Kyrkans konfirmandläger

Detta märke slutades att delas ut 2007 om jag kommer ihåg rätt från en kommentar från rfsu så uppenbarligen är det inte sanktionerat från dem.

I övrigt menar du att kyrkan inte skall ha en dialog med andra grupper med annan värdegrund ???
Låter väldigt isolationistiskt och eutopiskt med det mediebrus som finns idag...

Igår besökte jag en teaterföreställning dit även ett gäng konfirmander var inbjudna. Jag vet även att Fonus har besökt konfirmanderna i min hembygd, samt att min kompis med ADHD för något år sedan träffade ett gäng konfirmander för att tala om hur det är att vara ung med diagnos.
Var detta fel av Svk? De kanske inte alls har samma värdegrund?

Visst kan det vara värdefullt för ungdomar att lära sig om ADHD, sexualundervisning och en begravningsbyrås verksamhet.

Men vad har det med BEKRÄFTELSE AV DOPET OCH KRISTEN TRO att göra? (Versalerna beskriver vad konfirmationen skall vara).

Av dessa ungdomar har de flesta förmodligen aldrig läst bibeln och deras syn på kristendomen är någon slags blandning av Jesus Christ Superstar, Knutby och allmän förvirring och fördom.

Vore det inte bättre att Svenska Kyrkan lär ut ORDENTLIGT hur bibeln funkar, läser och diskuterar de viktigaste kapitlen. Talar om varför Jesus kom, varför han dog och hur man blir frälst.
Samt hur man lever ett kristet liv och varför detta är önskvärt från olika perspektiv.

• Sexualundervisning finns ju REDAN i skolan. Hur mycket sexualundervisning skall påtvingas dessa stackars trettonåringar?
• Begravningsbyrån kan väl bjudas in till någon lämplig lektion i skolan. Etik borde vara ett skolämne, där skulle något sånt passa bra. Annars finns ju prao, temadagar och mycket annat.
• ADHD tas säkerligen redan upp i dagens svenska PK skola. Alla verkar ju redan ha totalkoll på vad det går ut på. Vad har det med religion att göra och varför måste denna rätt flummiga diagnos drillas in ännu djupare i de som är drabbade så att det blir någon slags självuppfyllande profetia. Miljontals barn passerade den svenska skolan med acceptabla resultat INNAN var och varannan unge skulle stämplas med denna diagnos (fotnot). I den mån man måste tala om ADHD kan man ju säga att Gud älskar alla och skapat dem unika. Jesus kunde inte bry sig mindre om du har ADHD, möjligen älskar han dig mer för att du får kämpa lite hårdare. Han har en plan för ditt liv där detta är oväsentligt. Men jag har en känsla av att detta inte är vad de lär ut, utan att det är något helt sekulärt.

Låter som jag hade tur som faktiskt fick läsa lite bibel emellanåt på konfirmationslägret. Det mest OT ämne som kom upp var ungdomsledarnas socialistiska ideologi som inte störde mig nämnvärt även om det kanske var lite fel att försöka predika vänsterideal samtidigt som kristendomen. Den som hade velat detta hade ju kunnat åka på vänsterpartiets ungdomsläger i stället.


Men inlärningstiden för konfirmation är enligt ett tidigare inlägg 90 dagar, alltså dryga två arbetsveckor. Inte vidare mycket
Har man så lite tid så bör man fokusera på kärnämnet!

Om kofirmationen var ett femårsprojekt så hade jag kanske tyckt att begravningsbyrån hade viss relavans.

Du förstår säkerligen att det är skillnad mellan att låta en grupp med annan värdegrund hålla undervisning i kyrkans regi mot att ha en dialog med en sådan grupp.

Det känns som om något blivit väldigt fel om RFSU får vara med på ett konfirmationsläger. Vad man än tycker om moral och etik kan inte denna ändras hur som helst utan att man tappat grunden för den kristna moralen och etiken vilket inte är öppen för diskussion om man skall vara 'rätt troende'.

Tycker det är lite småfestligt att barnen fått detta märke. Vi får se om det är tjocka magar om något halvår på barnen ville prova om märket fungerade, för jag badade en hel del efter jag fick baddaren.

Beror väl åter igen på hur samtalet förts eller hur ?
Vi hade tex samtal om hur skillnaderna mellan de större religionerna såg ut.
Om detta tex fördes i en anda av att visa på hur olika synsätt på sexualiteten ser ut i samhället ser jag inga problem med det utan tycker det är djärvt av kyrkan att argumentera för sin linje mot RFSUs. Allt måste ses inom sin kontext och när man inte vet hur samtalet gott till är det lite meningslöst att blåsa upp en massa kritik tycker jag. Oftast brukar ju alla dessa historier vara mer eller mindre tidningsankor.

Det handlar om politik i grunden, RFSU vill driva fram en mer tolerantsyn på sexualitet, så från ett universitetsperspektiv så handlar det om att ta undan maktstrukturer. Kyrkan har av tradition varit moralkonservativt, dock har blivit liberala, och t.ex. acceptera homosexuallitet.

I detta fallet delades knullborgarmärket ut till barn som inte nått laglig ålder för samlag, samt så lär föräldrarna inte gilla detta och kyrkan vill nog inte bita den hand som föder dem. De tar avstånd från detta helt enkelt, och på så sätt har de tagit ställning och kan inte lastas för detta, olyckor händer.

SvK är av denna världen. Man är aktivt behjälplig i att smutsa ned kristna själar. Den rysk-ortodoxa kyrkan har redan mycket riktigt kommit underfund med att SvK inte är kristet.
Sex för köttslig njutning har aldrig varit en del av kristendomen och kommer aldrig att vara. Det är ku genom självförnekelse den kristna frälsningen alltid kommit. Allt som är tvärtemot dessa uråldriga traditioner måste betraktas som anti-kristliga läror.

Lider med de kristna i SvK

Där håller jag inte med dig det minsta. Självklart är en del av sex den "köttsliga njutningen". Hur skulle det annars vara? Ska man blunda och tänka på något annat när man har sex? Sex är knappast bara till för att producera barn. Paulus uppmanar gifta att inte hålla sig borta från varandra för länge.

Skapelsen är god. Skapelsen är en gåva till oss människor som vi ska upptäcka och njuta av. Den är given människan av Gud. Givetvis är sex något gott. Även den "köttsliga njutningen" av sex som består av ömhet, kärlek, kåthet och orgasm.

Diskussionen ovan verker kretsa till vad som är det egentligen syftet med en konfirmation. I mer klassisk kristen anda kanske vi skulle säga att det skall vara en bekräftelse på ens kristna tro, ty vid dopet finns ej förnuftet att förstå vad en kristen tro skulle gå ut på, men vid pubereten finns den där, och då kan en bekräftelse äga viss kraft. Idén är då att man i någon mening skall undervisas av en präst eller annan person om kristen tro, som föreslås av vissa användare ovan. Nog kunde detta vara en viktig process rent praktiskt även för länge sedan, när läskunskapen var något lägre och böcker och bildade människor ö.h.t. i sin närhet kunde vara en bristvara; kunskap om Bibeln och annat kom antagligen lättast genom någon slags undervisning under en konfirmation. Nuförtiden kan antagligen de flesta ungdomar om de är intresserade hitta den informationen de söker själva utan större problem via exempelvis internet, men likväl består ändå traditionen att man ungefär vid pubertetens intåg, eller kanske strax därefter, samlas med människor i ungefär samma ålder för att diskutera existensiella frågor, ty där finns kanske inte andra forum väldigt lättillgängliga.

Vi kan då tänka oss konfirmation som en rite de passage, eller övergångsrit, vars funktion är att markera en slags övergång från barndom till ett vuxenliv; samma funktion som för ett bröllop (där det, trots att det rent juridiska kan ordnas på ett desto mer byråkratiskt vis, ändå kan kännas rätt för den som inte är kristen att samlas med nära och kära i kyrkan och genomgå traditionella ritualer för att markera sin genomgång till en ny fas i livet) eller dop eller begravning alltså, som brukar nämnas som exempel på övergångsriter. Här verkar kyrkan gott anamma sin roll som folkkyrka och ställer sig till förfogande till folket i stort, så att föräldrar kan skicka sina barn till något dylikt där de kan diskutera existensiella frågor, lära känna sina egna ståndpunkter och känslor inför dessa, och som ovan, kanske ha någon form av sexualundervisning (som vi nog kan vara överens om är gott att ha innan en eventuell sexuell debut, något som skedde för det flesta av oss kring tonårens mittår) som inte långt därefter lär bli något viktigt.

Vi har kanske således frångått traditionen något, men likväl kan vi nog säga att konfirmationen fortfarande tjänstgör som en övergångsrit och är av godo för de flesta ungdomar som vill genomgå en. Vissa användare ovan vill då kanske att man bör kalla det annat än konfirmation, men kanske man man säga att man konfirmerar något annat än att man är kristen (jag vet inte ens om en majoritet av de som genomgår konfirmation idag i SvK är bekännande kristna; som anekdot är ingen i familj troende, men endast jag är inte konfirmerad), t ex att man nu är (börjar bli?) vuxen.