Nja, riktigt det säger den väl inte? Objektivismen använder ett av Aristoteles mest geniala postulat, nämligen: A är A. En sten är en sten, oavsett om någon säger att det är en tennisboll.
Att man inom kvantfysiken måste ta med observatören motsäger inte detta. A är A. Observatören och det observerade
är observatören och det observerade, oavsett om någon påstår något annat. Så här skrev Ayn Rand själv:
Citat:
"Existence exists - and the act of grasping that statement implies two corollary axioms: that something exists which one perceives and that one exists possessing consciousness, consciousness being the faculty of perceiving that which exists.
If nothing exists, there can be no consciousness: a consciousness with nothing to be conscious of is a contradiction in terms. A consciousness conscious of nothing but itself is a contradiction in terms: before it could identify itself as a consciousness, it had to be conscious of something. If that which you claim to perceive does not exist, what you possess is not consciousness.
Whatever the degree of your knowledge, these two - existence and consciousness - are axioms you cannot escape, these two are the irreducible primaries implied in any action you undertake, in any part of your knowledgeand in its sum, from the first ray of light you perceive at the start of your life to the widest erudition you might aquire at its end. Whether you know the shape of a pebble or the structure of a solar system, the axioms remain the same: that it exists and that you know it."
[...]
"Whatever you choose to consider, be it an object, an attribute or an action, the law of identity remains the same. A leaf cannot be a stone at the same time, it cannot be all red and all green at the same time, it cannot freeze and burn at the same time. A is A. Or, if you wish it stated in simpler language: You cannot have your cake and eat it, too."
Den springande punkten här är
at the same time. Även om observatören påverkar det observerade så är det
vid en viss tidpunkt ändå en objektiv sanning att det är på ett visst sätt. Ändrar man förutsättningarna - till exempel byter observatör - så kan det observerade ändra sig, men då är den objektiva sanningen att det är
så som det är efter att man bytt observatör.
Man kan tycka att det är en självklarhet att en isbit vid samma tidpunkt inte kan vara både en isbit och vattenånga - till och med att det är så självklart att det inte är något man behöver definiera som ett grundläggande axiom i en filosofi, men på grund av postmodernismen så måste man göra det (postmodernismen har nämligen inga problem med att påstå att en sak kan vara sig självt och sin motsats på samma gång).
