Vi som inte arbetar, och aldrig tänker göra det - så här tänker vi

Nej världen skulle inte stanna, däremot så skulle världen se klart annorlunda ut. Bättre eller sämre låter jag vara osagt, men ingen här kan väl på allvar påstå att samhället är perfekt som det är idag?

Annars är det intressant varför så många hatar de arbetsskygga? Är man nöjd med sitt eget liv och sitt eget jobb så hatar man inte den arbetsskygge, man tycker synd om denne istället.
Den mest logiska förklaringen är att väldigt många avskyr sitt jobb och är avundsjuka på de som slipper.

Håller helt med dig! Jag som jobbar och har traskat mig lite uppåt i näringskedjan har ju råd med så mycket mer än vad en som inte jobbar har. Mina intressen och nöjen de timmarna jag e ledig slår ju lätt de ansett (tråkiga) timmarna på jobbet. Hatar inte folk som inte jobbar utan tycker snarare synd om dem att dem inte får uppleva det jag får!

...
Jag tycker personligen det är konstigt att alla blir så arga över att man ej vill arbeta. I alla tider har det funnits folk som ej arbetat, av olika skäl.
...

Ja, jag tänkte att vi som ej arbetar och är mycket nöjda med det, kan skriva våra anledningar här.


Jag tycker personligen det är konstigt att alla blir så arga över att man ej vill arbeta. I alla tider har det funnits folk som ej arbetat, av olika skäl.

För att citera Alexander Lukas i Kalle Anka: "Att jobba är... jobbigt"

Arbetslinjen? - Det låter arbetsamt!


Här är mina skäl:
Stressen i mitt liv är mycket mycket låg. Medan du har ångest redan när du går och lägger dig, så kan jag sitta vaken hela natten om ja så vill. Medan du går till jobbet, så somnar jag om.

Lyckas jag inte somna om, går jag upp o lägger mig i ett varmt bad.

Medan du sliter för brödfödan, sitter jag och äter bröd (frallor) på ett mysigt fik och spanar in flickor.

Medan du kommer hem sent och startar pedofilhatartrådar på flashback, har jag flirtat med din dotter då hon kommer hem från skolan mycket tidigare än dig, och passerar mig där jag sitter på mitt fik.


Livet bara flyter på i en enda lång fest

Jag skulle bryta ihop över att låsas in bland samma sketna människor med moral och värderingar och kämpa för brödfödan.

Dessutom är jag mycket fåfäng, och att stressa och arbeta... särskilt att gå upp tidigt på morgonen... är ett SÄKERT sätt att åldras rejält i förtid.


Dessutom så finns det så många som VILL arbeta, och dessa herrar får ju nu "gå före mig i kön" - Ja, jag är en riktig gentleman på det här området. Bara att tränga sig före, alla får plats.

Ni misstänker säkert att tråden är startad i trollens tecken, men det är den ej. Jag har kryddat den med lite humor, men den är ändock hundra procent sann.


Jag tänker aldrig arbeta. Jag känner ingen som helst moraliskt ansvar att göra detta. Och jag vill gärna höra er andras anledningar till varför inte ni arbetar

Livet är så mycket mer än att slita för några kronor.
Jag ska åka utomlands (egypten) om ca en vecka. Ni måste vänta tills Juli Augusti.


Jag FÖRSTÅR faktiskt inte varför man vill arbeta. Det leder ju ingenstans? Det är ett ekkorhjul du är fast i. Jag vill vakna, skita i att laga mat, gå ner och äta den på en resturang, gå in på bibliotek och surfa där istället för hemma, sitta på tåg till spännande städer, knulla dina döttrar, osv.

Allt det här hinner ni ju inte med.... eller ens har ork till... när ni slavar dagarna i ända.

Sedan super ni ner er för att döva ångesten, och undrar varför ingen tjej vill ha er (Tips: det är för att ni är slitna och fula av xx års slit på jobbet, för att ni supiter er dyngraka för att orka med eländet).

Livet blir så meningslöst och tomt, när man arbetar. Jag kände samma sak när jag gick i skolan. Total slöseri med tid.

Livet är så kort. Att waste:a nästan varenda dag i veckan på att arbeta, bara för att folk sitter och blir arga på en på flashback annars, känns väldigt främmande och skrämmande för mig.

Bra där! Du värkar ha ett mindre miserabelt liv än dom alldra flesta. Det är enligt mig inte heller omoraliskt att inte arbeta. Detta för att dom alldra flesta arbeten existerar endast för att tillfredställa marknaden, inte människors behov. Vi har kommit till den punkt då 1% av befolkningen är allt som krävs för att försörja dom resterande 99%. Endå knegar varend jävel tills dom blir 70.

Om du menar försörja med mat så har du rätt. Men om du menar leva i samma välfärd som vi gör nu med gratis sjukvård, gratis etc etc så har du fel.

Eller du kanske vill återgå till tiden där vi människor sprang för att kunna ta oss någonstans?

Nej jag menar inte mat. Med mat är det redan långt under 1% som försörjer resten. Och då är inte äns våran produktion särskilt effektiv.

Så du tror på fullaste allvar om 99% av Sveriges befolkning slutade arbeta precis nu så skulle vi ändå kunna fortsätta leva i samma välfärd som vi har nu?

Så du tror på fullaste allvar om 99% av Sveriges befolkning slutade arbeta precis nu så skulle vi ändå kunna fortsätta leva i samma välfärd som vi har nu?