Citat:
Ursprungligen postat av tantigheter
Jag kommenterar din kortversion.
Något har definitivt hänt och det är viktigt. Men frågan är hur man ska tolka bytet av "scenario" (säkert finns ett bättre ord)?
I början dödade han i smyg, ett behov att döda som han vet är både fel och sjukt; för att få utlopp för ett raseri? Det skulle stämma med maktlöshet.
Nu dödar han och visar upp det. Han vill säga något, men vad? Till vem? Hur som helst så blir det en maktdemonstration. Vem har han tagit makten ifrån/över?
Jag skulle inte tala om mognad annat än i väldigt överförd betydelse. Naturligtvis har han blivit äldre och inser att han kan använda dödandet, men han har också vant sig vid dödandet; han har kanske drivit sin metod till perfektion - det går lätt, utan speciell rädsla, och fort. Det har blivit en rutinsak och ett maktinstrument.
Så vad har hänt som får honom att besluta att ta makten på detta sätt. Är han en control freak som äntligen kan dominera?
Visst har du fler tankar om det?
Jag tror att han han "mognat" på så sätt att han har gått från att vara ett "barn", dvs helt utelämnad till någon annan och helt omedveten om att han kan frigöra sig från denne någon, till att bli "vuxen" i bemärkelsen själv ta ansvar för situationen och göra något åt den.
Jag kommer att tänka på ett litet barn i mataffären, framför godishyllan som skriker, slänger sig på golvet för att den vill ha godis. Föräldern säger nej, barnet skriker o gråter. Det är som om föräldern är en osynlig mur, som om förälderns ord är ett rent fysiskt hinder för barnet att ta sig fram till godishyllan.
När barnet blir äldre begriper det att det helt enkelt kan smyga ner en godisbit i fickan och äta i smyg, utan att låta föräldern lägga märke till det. Detta är både en mental och känslomässig/psykologisk mognad. Barnet vet att det är fel, vill inte bli dömd för det, men vill ha både ha godiset och känna på självständigheten. Många många barn har snattat godis på det här sättet. Gör man det i grupp är man heller inte ensam.
När barnet blir ännu äldre är det just självständigheten som ska prövas. Hur ska man göra om man vet att man inte får godis, vill ha godis men samtidigt inte vill vara ensam, utan vill bli bekräftad? Jo, man gör det antingen till en "lek", där man man testar hur långt man kan gå i sin självständighet utan att tappa bekräftelsen. Men om man inte får bekräftelse från det håll man ville, kan man vända sig åt andra håll (vilket man absolut kan göra ÄVEN om man får bekräftelse från det håll man ville). Då skaffar man sig tex "godisklubben", ritualiserar beteendet tillsammans med någon eller några andra. Och det är just vad GM gör här.
Så jag tror inte han är ett kontrollfreak som äntligen kan dominera, jag tror han är såpass psykiskt frisk att han kan räkna ut hur han ska göra för att både slippa vara ensam, bearbeta sitt gamla trauma, och kommunicera med andra om det. Han är hyfsat frisk med andra ord. Störd, men jag tror du fattar vad jag menar.