Är Frankrike kulturellt sett en del av sydeuropa?

Jag har besökt Frankrike flera gånger i mitt liv och min känsla är att Frankrike har mycket mer gemensamt med t.ex. Italien än vad de har till England språkligt, kulturellt och etniskt sett. Detta kan man se bland annat på mat och vinkulturen och även att fransmän kommer mycket bättre överens med italienare än vad de kommer överens med engelsmän. I England föraktar man verkligen fransoser och deras kultur som man ser som omanlig och snobbig. Den dominerande religionen i Frankrike är också katolicismen vilket ännu mer tydligt visar att Frankrike är ett sydeuropeiskt land.

Frankrike har i grund och botten väldigt lite gemensamt med länder som Tyskland och Storbritannien vilket gör det ironiskt att Frankrike har ett nära samarbete med Tyskland idag, Frankrike kanske borde alliera sig mer med Spanien och Italien i framtiden?

Man bör nog göra en uppdelning av landet för att svara på den frågan. Södra Frankrike har mycket mer gemensamt med södra Europa och Norra Frankrike har mer gemensamt med germanska länder.

Vad får dig att tro det?

Av all den tid som jag har spenderat i Frankrike så måste jag ändå säga att landet är, trots sin stora befolkning väldigt homogen sett till kultur i jämförelse med närliggande länder.
Landet är inte som Tyskland, Italien eller Spanien där några områden bär upp andra rent ekonomiskt, exempelvis.

Till kultur är Frankrike sydeuropeisk men sett till ekonomi nordeuropeisk. Så ser jag det ungefär.

Jag håller med dig faktiskt, det finns inte mycket rent kulturellt, etniskt och språkligt som Frankrike har gemensamt med Tyskland eller Storbritannien, däremot är deras ekonomiska system av mer nordeuropeisk modell än sydeuropeisk.

Men hela matkulturen, vinkulturen och mentaliteten hos folket i allmänhet är total sydeuropeisk.

Vad jag har hört från mina franska kompisar, så är det en skillnad mellan syd och nord. Men de talar mer i termer av att männen i nord är mer råbarkade och hårda, och sydlänningarna är mindre tillgängliga socialt och mer misstänksamma mot främlingar.

OnT: Mitt intryck är att Frankrike är någon slags hybrid mellan det germanska och latinska Europa, kulturellt sett. Den hybriden äger dock inte tydliga drag av några av de andra kulturområderna - utan det är som att de har utvecklats till något helt eget.

Det är ju något helt eget. Frankrike är en världskultur, som mest kanske förlorade mot England för att dess kolonier inte var lika viktiga. Pratar man med fransmän tror jag att många skulle säga att det finns en skillnad mellan dem och sydeuropéer.

Jag har en vän som bor vid kusten utanför Perpignan, och som även har bott i Spanien. Hon växte upp i nordost, och säger att det är ganska stor skillnad.

Visst finns det skillnader men jag är rätt säker på att fransmän har närmare till t.ex. Italienare än till Bratwurst ätande tyskar eller fish and chip älskande britter.

Frankrike har katolicismen, en mat och vinkultur som matcher sydeuropa och en avsaknad av den supar-kultur som finns i germanska länder.

Frankrike har dock en del gemensamt med germanska länder men desto mer gemensamt med länderna i syd, kulturen och mentaliteten i Frankrike är mer sydländsk än nordeuropeisk.

Jag håller inte riktigt med om att vinkulturen är samma i Italien som i Frankrike. Den är ju samma i det hänseendet att finns vingårdar och folk dricker vin - men det har ju mer med klimatet att göra än kulturen. I Frankrike betraktas mat och dryck som en kulturfråga - fullt jämförbart med romanläsning och filosofi. Det anses vara vackert och gott att äga och driva en vingård. Man har en mer eller mindre akademiskt kunskap om vinets olika aspekter, ursprung med mera. En mängd ritualer är utvecklade i samband med vindrickning, avsmakning, färganalys, bedömning av temperatur med mera. Nyckelordet är förfining.
I Italien dricker man också vin, men under helt andra former. Vinet är en dryck man inmundiga till måltider och fest. Det är något man drick med familj och vänner. En flarra korkas upp under odramatiska former, och anses lika självklart som att ta ett glas vatten. Vinbonden är en bonde - och romantiseras inte (även om han själv naturligtvis har en yrkesstolthet och ett stort hantverkskunnande).

På sätt och vis så dricker italienaren vin på samma sätt som tysken dricker öl - de har i det här hänseendet mer gemensamt(än med Fransmannen), även om drycken är annorlunda. Fransmännen gör något helt annat - de urskiljer sig helt enkelt. Frankrike är gåtfullt och svårkategoriserat.

Jag köpte vin här, från området runt där min vän bor. Det visade sig då att hon verkade ha full koll på olika producenter. Hon kunde visa mig olika betyg för vinerna i trakten, och därför tror jag du har rätt.

Det slutade med att jag köpte ett vin från en gård som hade ägts av munkar vars kloster hade grundats under Karl den stores tid.

Jag minns i min barndom att vin i Italien gick att få på stora plastdunkar. Kanske är sådant något mer ovanligt i Frankrike?

Så, jag tror att det kan ligga något i det du säger, att synen på vin inte är likadan mellan de olika länderna.

Frankerna var ett germanskt folk, franskan är ett latinsk språk, urbefolkningen var kelter. Det blir en jävla gojja det.

Frankrike har ju fört den kulturella taktpinnen i västvärlden i hundratals år så de är inget av det skulle jag vilja påstå. De är ett undantagsfolk som inte är tillräckligt hetlevrade för att räknas som sydeuropéer, och för hetlevrade för att räknas som nordeuropéer.

Jag skulle vilja lyfta fram gojahypotesen, som tolvan nämner. Frankrike är inte ett väldigt litet land och där finns stora regionala skillnader.