Varför numrerar vi från 1 istället från 0?

Finns det en logisk anledning eller är det för att vi har bråttom och vill avrunda framåt? När det första avsnittet av den första säsongen av en TV-serie har sänts, har man bara sett kanske 0.1 säsonger av serien men ändå kallar man den säsong 1.

Ett undantag är väl årtal, där vi svenskar räknar från 0, t.ex. 2000-talet. Men i USA räknar man även där från 1 och kallar det 21:th century...

Det är väl inte så komplicerat? Om man har några objekt uppradade framför sig och väljer ut det första objektet, så har man ETT objekt. Därför ger man det indexeringen 1.

Jag har ingen akademisk behörighet att svara men det känns som att jag för det mesta (inte alltid) vill utgå från "en hel", alltså ett.

ex. Jag har en miljon kronor nu.
Om jag vänder på det så säger jag inte att jag har 0,000 064 miljoner kronor på mig just nu.

Jag argumenterar för att det kanske är så att man naturligt vill utgå från "en hel" istället för "inget alls" i de flesta naturliga fall.

Ett annat exempel kunde väl vara... låt oss säga att jag inte har en bil för tillfället men har behov utav en, sedan får jag plötsligt en bil och kan åka dit jag ska, då känns det inte relevant att jag hade "0" bil innan men nu har en(1) utan det som är relevant är att jag nu har en bil.

Ett till exempel: det är inte viktigt att veta att jag inte hade mat tidigare efter att jag fick maten.

Äsch, svårt att beskriva. Men jag tror att för människor normalt i vardagen behövs inte siffran 0.

Nu kan jag minnas fel, men skriftspråken i antikens grekland och rom(och kanske andra kulturer) hade inget tecken för ingenting, i alla fall i dess numerära mening.

Grymt trött och kom in på flashback för att bläddra tills jag kan sova.

Go'natt.
---------------------------------------

EDIT: Eller så kan man förklara som en vaken och frisk människa som personen ovan och inte fryga ut som fan på det.

---------------------------------------

Är naturligt att starta indexering med 1 i vardagliga livet. Inom t.ex. programmering är det dock vanligt att starta indexering från 0 i arryer.

Aha. Men 1-numreringen har isf att göra med att vi utgår från att få mer snarare än mindre. När man säljer en bil och har 4 kvar efteråt, kallar man det inte för att man sålde den 4:e bilen.

Det verkar logiskt. Vi föds med inget och samlar på oss saker.

Har tidigare försökt att numrera saker på jobbet med start 0 istället för 1.
T.ex. skåp, besöksbrickor, nycklar m.m., men fick lägga ner det eftersom alla humanister får spatt och blir förvirrade.
Ändå höll jag mig till N, de naturliga talen.
Man skulle kunna börja var som helst i Z, t.ex. -15.

Och skulle serien inte behöva vara ordnad skulle man kunna använda komplexa tal.
"Lasse, du får skåp nr 3+9i"

Däremot envisas jag med att kalla detta århundradet för det 20:de och årtiondet för det 0:te.
Jesus föddes under det 0:te seklet.
Min mormor föddes på 0-talet under 19:de århundradet.

Summa sumarum:
Tycker talet 0 är underskattat, diskriminerat och vi kan alla hjälpas åt att pusha för det.

Det beror på vad vi utgår ifrån när vi pratar. Om vi utgår ifrån hur vi fick bilarna så säger man självklart att man sålde den 4:e bilen, eftersom det var den fjärde i ordningen som man införskaffade. Om man däremot utgår ifrån hur man blev av med bilarna, så säger man att det var den 1:a bilen man sålde, eftersom man inte har sålt någon annan bil tidigare.

Jag vet inte om jag kanske har missförstått vad du funderar på egentligen... :s


Sådan numrering har vi ju också typ överallt. Tex numrering av rum/lägenheter i ett hus kan se ut 323, där 3 står för våning tre och 23 för det 23:e rummet på den våningen. Man kan skriva det som 23+3i, men det är inte lika kompakt.

Båda alternativen, nollräkning och etträkning, tillämpas. Så t.ex. brukar bitarna i en byte (med 8 bitar) numreras 0-7, inte 1-8. Nollräkning förekommer ganska ofta i tekniska och matematiska sammanhang.

Vid den vedertagna årtalsnumreringen tillämpas etträkning. Man börjar med år 1 ”åt båda hållen”, inget år är år 0.

Det är skillnad på ”århundrade” och ”hundratal”. Nittonhundratalet omfattar åren 1900-1999, tjugonde århundradet omfattar åren 1901-2000. Första århundradet omfattar ju åren 1-100, ”nollhundratalet” endast åren 1-99. Denna problematik var mycket diskuterad vid millennieskiftet.

För att "första säsongen" inte betyder "nollte säsongen".

Vi startar ju en massa andra saker från noll, tex. i ditt fall "hur många procent av serien har du sett?" Svaret är "0,1%" inte "1,1%". Vidare "hur många avsnitt har du sett?" "noll" osv.

Det heter 21:a århundradet på svenska med.

Nja, missförstått har du nog inte för det fanns väl inte mycket att "förstå".

Det är klart enklast att börja från 1 när det handlar om något som räknas i antal, t.ex. bilar.
Första bilen, andra bilen...
Man säger ju knappast "när jag inte köpte min nollte bil"
Men när det inte rör sig om antal kan man antingen börja från 0 eller 1, eller inte använda tal alls, som på dagis där skåpen benämns Apan, Solen, Blomman...


Skillnaden där är att C, de komplexa talen, inte är ordnade, så du kan inte sortera dem i en stigande eller fallande lista, som du kan göra med lgh som heter 1001, 1002...2001, 2002, 2003... osv

Golfbanor har ju sån numrering fråm 10e hålet, t.ex. Kortbana-0 1-9 kortbana-2 10-18.
Vid den senare banan så räknar man som du vill, men vil den första så räknar man från första, vet ej hur man ska förklara det. Man kan väl inte räkna en sak som finns som 0(inget)