Det som fick mig att bli fundersam över livet, döden och allt som finns mitt-i-mellan, var följande händelse;
Jag var tonåring, strax efter stenåldern, och vaknade en tidig morgon efter en underlig dröm. Det var något mellan dröm och "verklighet", samt en underligt stark känsla av att "det här är sant!"
Det jag "drömde" var om en moster som visade sig i natten, och tog farväl, och tackade för en trevlig tid. Sen försvann hon i mörkret lika fort som hon kom. Problemet var bara att jag sov i en säng i Stockholm, och hon var i sitt hem i "Blöteborg".
På morgonen väcktes jag av en skarp telefonsignal. Jag var säker på att det var mor som skulle ringa och meddela att mostern hade dött samma natt. Jag beslutade mig för att inte avslöja mig med ett, "Aha, det vet jag ju redan". För hur skulle jag kunna förklara att jag visste det??
Det var mycket riktigt det som skedde!!

Modern meddelade att mostern var död!!
Ett år senare, tog jag mod till mig och berättade vad jag hade varit med om, bara för att få detta berättat för mig;
Mostern hade visat sig för mamma och hennes genom-hygglige äkta man. Hon gled igenom väggen, fram till dem där de nyss lagt sig i dubbelsängen, och tagit farväl. Sen gled hon vidare in i nästa rum, för att ta farväl av min halv-bror, och vår gemensamma mormor.
Min syster har senare också berättat att hon fick besök av mostern.
Så sammanlagt har jag, modern, hennes gubbe, mormor, halvbror, och systern fått besök av samma person som nyligen avlidit!!
Sen har det fortsatt med underligheter ....
Vad tror Trådskaparen om detta????
Duger det??