"Jag skulle säga/höll på att säga att ..."

Hör jag ofta folk som blir intervjuade börja sina svar med. Hur ska man tolka det? Modifierar det svaret på något vis? Eller tolkar personen det som att intervjuaren frågar vad personen skulle tycka om h*n fick frågan, men att intervjuare inte ställer frågan.

det är ett sätt att köpa tid och/eller tona ner bestämdheten i uttalandet. motsvarande konstruktion används på engelskan: i would say that...

och på tyska: ich würde sagen, dass...

... och på franska: je dirais que...

En makthavare talar inte så. En makthavare börjar med:

Vi ska komma ihåg att ...

Exempelvis (fritt citerat efter förstärkningsfrasen):

Vi ska komma ihåg att näringsministern var förankrad, medan Anders Sundström (S) satt i styrelsen för Vattenfall.

En välvillig tolkning av inledningsfrasen är:

Mitt intryck är att ...

Man kan lägga en sådan där reservation sist i meningen också.

... hade jag sånär sagt.

Och så har talaren just sagt det den sånär hade sagt.

Hur som helst så är det en intressant övning i tempus / modus på olika språk. Konjunktiv och konditionalis är inte helt utdöda.

Följande torde påminna om den spanska varianten: (spa.) «yo diría que» ...

Hör man en del lägga till efter något de säger. Vad menar man då? Att personen ångrar sig eller vad. Eller att man inte riktigt menar det.

Kan vara som skämt också.

Om man medvetet missförstår situationen och utbrister något, men slutar med "höll jag på att säga", ska det enligt min erfarenhet tolkas som humor.

Har du svenska som modersmål? Hur tolkar du i så fall uttrycket själv, intuitivt?

Exakt.

Men jag vill inte tolka det. Är det för mycket begärt att en person som har något att framföra gör det på ett otvetydigt sätt. Vill jag tala i kryptospråk så kontaktar jag Alice eller Bob.

Ja, dessvärre. Vill du ha den typen av interlokutörer som konsekvent uttrycker sig på ett otvetydigt sätt, rekommenderar jag att du uppsöker närmaste förening för aspergerdiagnosticerade. Där blir det bättre med den saken, men riktigt bra blir det nog inte ens där. Vill man ha fullständigt otvetydig kommunikation måste man nog byta art helt och hållet.

Jag tycker att man får skilja på olika typer av samtal. Sällskapssamtal är en sak och tjänstemän och dyligt som uttalar sig i media är en annan. Så jag menar inte att alla alltid och konsekvent ska tala otvetydigt. Tvärtom uppskattar jag tvetydigheter när det är passande, but don't let me detain you.