Mitt liv, min kärlek är borta.

Inte en person!?
En hund har känslor och personlighet.
En hund är lika mycket person som en människa även fast vissa inte kan se det.
Bara för att hunden är ett djur och ingen människa betyder inte att vi inte ser den som en person.

Jag mår lite bättre idag. Har försökt plocka bort lite grejer i hemmet som får mig att tänka på henne som säng, skålar osv.. Nu i vinden

Jag ska dock göra en liten fin tavla på henne som jag tänkte ha på skrivbordet.

Jag beklagar!
Det är lika hemskt när en kär familjemedlem går bort oavsett om det är ett djur eller en människa. Men vissa personer fattar inte det. Dom har väl aldrig haft en nära relation med ett djur.
Jag har haft förmånen att ha det. Och jag var lika ledsen när min första katt dog som när min mamma gjorde det. Sorgen var outhärdig tycker jag, men sen en dag blir det lättare.
Och att ersätta ett djur med ett annat funkar inte för mig.
Det är ju just det djuret man saknar så oerhört.
Sen har jag fyllt på min familj med nya katter vartefter....men det måste få ta sin tid.

Skönt att du känner så. Kram.
Jag gjorde ett litet altare....vid hennes sovkudde. Ställde ett fotografi och fotade det.

Jo då dom fattar det. Men det dom inte gillar är när det blir en snyfttråd på flashback där alla förväntas hålla med TS. Nu hade TS en stor del i olyckan själv och borde rannsaka sig själv istället för att leta medhåll på ett undergroundforum.

Och till TS gör fan inte det här till din personliga blogg nu, vi har läst att du är ledsen, lämna det där.

Vad då "vi"? Tala för dig själv.

När min katt gick bort förväntade jag mig inte att allt och alla skulle förstå hur det kändes men åtminstone respektera sorgen. Försöker man gå vidare utan att sörja biter det en till slut ändå. Jobba på TS!

Vet du! Jag tycker synd om dej!
Du har aldrig fått uppleva vilken glädje och vilket stöd ett djur ger.
Du har aldrig fått uppleva vad sorg är. Tydligen inte heller med närstående familjemedlem.
Jag tror du får en chock den dag det händer. "Glöm och gå vidare!". Att sörja är faktiskt en del av livet, något de flesta av oss måste gå igenom.

Vad som sedan gäller så ska man sörja om man känner så. Vilken närstående det än gäller. Inte bara gå vidare och strunta i allt!
Då har man sorgen kvar. Och det kan mycket väl komma fram med tiden. Men alla är vi olika, lyckligtvis.

Jag är gammal nog att gått igenom sorg både för närstående människor och djur.
Och när sorgen börjar lätta så kan man tänka på vilken förmån man haft som fått uppleva att ha denna i familjen.

Jag har full förståelse för TS.
Men jag varnar för att genast skaffa ett "likadant" djur. Det kan aldrig bli det samma. Då blir det bara att börja jämföra.
Och alla är olika!
Själv går jag enbart efter att jag vill ge ett hemlöst djur ett bättre liv. (nr 9 nu) Det har alltid blivit rätt!

TS tillåt dej nu att sörja och gråta ut. Först när det börjar lätta så kan du fundera på om du vill ha en ny vän på 4 tassar. Fundera först ut vad du egentligen vill ha.

Snyfttråd? Ja, kanske då läsarna/deltagarna själv kommer ihåg sorgen dom gick igenom. Och får en tår i ögat.

F.ö. finns en utomordentligt användbar möjlighet. Man bestämmer själv vad man vill läsa! Och går det helt off t så finns här moderatorer som både kan rensa likväl som låsa tråden. Helt OK för mej.
(du har även möjlighet att anmäla inlägg genom att trycka på "rapportera")

Förstår faktiskt inte vad man ska med en hund till. Den äter, skiter, kostar pengar och viftar på svansen. Sen så dör den och det är inte nytta med den.

Du kanske ska skit i att läsa på underforumet "Husdjur" om du känner så.

Ts: Jag kan endast säga att jag lider med dig och beklagar sorgen. Jag vet att jag hade vart helt förstörd om jag hade vart i din situation!

Man kan säga EXAKT samma sak om t.ex barn, eller precis vadsomhelst, och det skulle vara precis lika sant också enligt någon annan persons livsåskådning som tycker så om just barn. Alla har nämligen rätt att tycka och tänka och värdera saker precis som man vill så det är riktigt intelligensbefriat att sitta och trycka upp i ansiktet på folk att ens egna värderingar är de enda rätta och alla andra har fel. I faktafrågor kan man resonera så men inte när det gäller åsikter.

Du får gärna tycka att hundar är värdelösa men det är riktigt menlöst att sitta och påpeka för någon som saknar sin hund att just du inte tycker att hundar fyller nån funktion i inlägg efter inlägg. Du tycker alltså att DET är en bra investering av din tid, till skillnad mot att äga hund? Vari ligger "nyttan" med ditt beteende, liksom? Du lär knappast ändra någon annans känslor gentemot deras hundar och intresseklubben noterade antagligen var du stod i frågan redan i ditt första inlägg.

Såklart inte alla vi. Men forumet är inte en blogg, och jag följer gärna tråden om det dyker upp något disskussionsunderlag av värde, jag gjorde ett tappert försök att ta upp frågan hur stor del TS hade i sin hunds död, i vilket jag tycker TS har en stor del.


Visst snyfttråd i all ära men när det blir ett sådan uppenbar ryggdunksbekräftelsetråd att det blir äckligt.

Nej naturligtvis. Barn är människor och är ett självändamål i sig själva. Hundar är i och för sig varelser men har inget självändamål från ett mänskligt perspektiv utan finns till för människornas skull. Att ägna sin tid att bli road av en hund är därför jämförbart med att ägna sin tid åt andra meningslösa nöjen som dataspel eller liknande. Islam har rätt som föreskriver att människor inte ska ha sällskapshundar utan endast hundar som har en funktion som att vakta gårdar, jakt, slädhundar, räddningshundar eller liknande.