Datoranimerat kontra svartvitt? Högupplöst skärpa kontra Chaplin?

Jag har en tid funderat över filmens utveckling dom senaste 20 åren. Vad är det som händer med dagens filmproduktioner?

Det datoranimerade inslaget blir alltmer betydelsefullt men är det en enbart positiv utveckling? När förvandlas en film med datoranimerade inslag till att bli mer som en tecknad film eller serie? När börjar vi förlora känslan för att det faktiskt är en film med riktiga människor och karaktärer?

Jag är inte alls motståndare till filmteknisk utveckling. 3D-funktionen i sig är ju bara en anpassning till livet självt...som ju faktiskt pågår i 3D.

Samma sak med alltmer högupplösta filmer. Verkligheten är faktiskt högupplöst och jag kan inte se någor skäl till att man filmiskt inte skulle sträva efter maximal skärpa.

Det råder ingen tvekan om att datoranimationer har bidragit till att vi kunnat se filmiska skapelser som vi aldrig tidigare har skådat. Det är i sig positivt och utvecklande.

Frågan är...är det enbart positivt?

Själv så brukar jag återvända till Casablanca (eller någon annan film lika fri från datoranimationer) efter att ha sett 3-4 nya filmer med glänsande datorteknik. Det betyder att jag rensar hjärnan och inser att filmer med riktiga människor faktiskt är viktiga.

Någon med synpunkter på detta?

Absolut. Detta tycker jag skall debatteras flitigt och mycket. Jag föredrar fortfarande precis som du verkar göra, filmfotot över dagens digital teknik. Däremot, vad den digitala tekniken har gjort är ju att fler och fler får chansen att börja göra film. Det tycker jag är den stora positiva aspekten med att filmteknologin faktiskt utvecklas. Förr i tiden var det enbart de stora filmbolagen som kunde göra film, pga av att utrustningen och framför allt framkallningen av filmen var så pass DYR. Idag kan vem som helst, tack vare digitaliseringen med en bra ide göra en egen film. Om än nu inte en triple A-titel.

Just lättillgängligheten är en oerhört positiv effekt med att teknologin utvecklas. Sanningen är den att filmbranschen alltid velat utveckla sitt bildspråk, samtidigt som det alltid funnits de som motsatt sig den nya teknologin. Men jag tror ändå någonstans att ju mer sätt du kan ta och konsumera en filmisk upplevelse, ju fler sätt finns det också att uttrycka sig på.

Animeringsteknologin anser jag själv är väldigt välkommet. Däremot motsätter jag mig 3D-effekten, just pga av att jag tycker att det är en jävligt tråkig attiralj. Men det är idag. Om 20 år är kanske en liknande teknik faktiskt i bruk som tillför filmupplevelsen något. Och då får man väl köpa att dagens teknik även var nödvändig.

Så länge man använder teknologin för att berätta sin historia, snarare än att använda historien som ett sätt att framhäva sina effekter ... så ptjao ... är det enbart positivt för mediet.

Utomordentligt bra svar!

3D har ju funnits en 50-talet och är inget nytt precis,när det gäller dataanimationer så är det bra att användas när det behövs och inte för att man kan,det ser så jävla ruttet ut för det mesta tyvärr

Fusk i film hade dom redan från början.
Kolla Hitchkock och annat.
Men det som är viktigast och viktigare än tekniken är ju storyn.
Hellre en bra historia med gammal teknik och operfekt bild än en modern HD med bara effekter.

Vad menar du med "mer högupplöst"? Jämfört med vaddå?