Vilken höjd flög bombplanen på? WW2

Jag var ute och flög med flygplanet för några dagar sedan. För att spä på äventyret lite navigerade jag med karta istället för GPS. Det kändes bra coolt och det blev inte sämre av att man tittade ner på staden, som såg så liten ut. Precis då slog det mig: Vilken höjd flög bombplanen på under andra världskriget?

Frågeställning.
Vilken höjd flög bombplnanen på under andra världskriget? Fot respektive meter uppskattas.

http://www.taphilo.com/history/WWII/...Campaign.shtml

Det varierar på flygplansmodell, men mellan 17000 till 30000 fot.

cammos länk tar upp flera exempel och bakomliggande förklaringar. Men det är värden för strategisk bombning, som den brittisk/amerikanska bomboffensiven mot Tyskland eller amerikanernas bombningar av Japan.

Sedan fanns taktisk bombning, där bombanfallen görs mot militära enheter istället för industrier. Bombplanen är mindre (det tvåmotoriga B26 istället för fyrmotoriga B17), bomblasterna är också mindre men uppdragen fler. I dessa fall var bombhöjden också lägre, eftersom man inte behövde fightas med tungt luftvärn runt målen á la Berlin.

Slutligen fanns jaktbombarna/attackflygplanen, som i grunden var jaktplan vilka visade sig kunna bära en anständig vapenlast för markanfall. F47 Thunderbolt är ett exempel. I dessa fall skedde bombfällningen från bara några hundra meters höjd. Stukas och Sturmovik hamnar också i denna kategori, även om de hade lägre motorprestanda.

Tyskarnas bombningar av Storbritannien var ett försök att genomföra strategisk bombning med taktiska flygplan, likaså de tyska bombningarna av Sovjet.

Spännande superkuf. Du kanske har lite mer info om höjd på plan? Hur var "dogfights", höjd etc? Störtbombaren, vilken höjd vek den upp igen?

läste nånstans att General Curtis LeMay i Japan ändrade taktiken med att Flyga B29 bombplan från 20.000 feet /dagbombning till nattbombning med brandbomber från 5000-9000 feet pga endast ett par procent av bomberna träffade rätt vid höghöjdsbombning.

Allt mellan 0 och 14500 meter.

Vid Operation Chastise så flög t.ex. Lancasterflygplanen på 15-20m när de fällde lasten.
Vid torpedbombning så flög man ofta högre. Runt 30 meter.
"Skipbombing", som bl.a. utfördes med B-17 utfördes på ~60-80 meters höjd.

Den japanska industrin var utspridd på många små underleverantörer vilket gjorde att det fungerade sämre än i Europa att bomba punktmål som fabriker. Samtidigt var många av de japanska husen av trä, vilket gjorde det lätt att starta bränder. Följaktligen bestämde man sig för brandbombning.

Att starta bränder i de japanska städerna var rena barnleken jämfört med Europa, där det tyska luftförsvaret och stenhusen gjorde att det krävdes en hel del tur och skicklighet för att åstadkomma de berömda eldstormarna. De största problemen med att bomba Japan var avståndet och logistiken.

I just fallet Japan tillkom problemet med jetströmmarna, som gjorde att bombplanen på hög höjd drabbades av turbulens som både sänkte träffsäkerheten och höjde bränsleförbrukningen. När amerikanerna insåg att det japanska luftförsvaret var ytterst svagt (de hade inget tungt luftvärn, eldledningen sög och de japanska flygplanen drevs med alkohol, som ger långt sämre prestanda än bensin) beordrade LeMay att bombningarna skulle ske på lägre höjd och monterade dessutom bort en del defensiv utrustning för att maximera bomblasten.

4000 meters höjd är den optimala för visuell sikt över målet och träffsäkerhet

Nja. Tungt luftvärn hade Japan (7,5cm, 8cm, 8,8cm, 10cm, 12cm och 15cm).
Ytterst få kunde dock verka effektivt på de höjder där B-29 flög dagtid.
Nattetid så saknade de som sagt adekvat eldledning.

Ytterligare ett problem för västmakterna mot Japan var bristen på HUMINT.
Japan var ett så extremt slutet och etniskt homogent samhälle
att det var svårt att få insyn i det.

Bara som en jämförelse så tog det USA årtionden att få
hygglig insyn i fredstid i det mycket öppnare Sovjetunionen.

Tyskland var i sammanhanget en barnlek att spionera mot.

En viktig faktor i bombhöjden är självklart ljus. De allierade jobbade från 1943 med "''round-the-clock bombing". USAAF gjorde sitt på dagen och i skydd av mörkret kom RAF.

För britterna innebar detta en lägre bombhöjd. Normal höjd beskrivs i boken "Tail-End Charlies" som
13 000 fot (4000 meter). I jakt på högre precision gjorde försök ända ned till 8000 (vilket ledningen tyckte gav orimligt höga förluster, dessa var inte låga från första början). Detta var höjden över målet, inflygningen och resan hem antar jag gjordes på högre höjd sisådär 20 000 fot (6000 meter).

Angående "dogfights" så kan jag med säkerhet säga att de var ovanliga för de brittiska bombflygarna. De flög i mörker utan några signallampor tända (navigatören hade gardin för sitt fönster). Om de stötte på fientligt flyg gällde det att försöka skaka av sig förföljaren, den bakre skytten var mer som en spanare.

Det skrivs också att den största delen av förlusterna orsakades av egna bomber släppta från högre höjd (återigen, de flög utan signallampor).

Höjden som de flög på var under hela kriget en ledningsfråga det gällde att göra en avvägning mellan träffsäkerhet/förluster. För britterna var kanske inte höjden det största problemet, man hade under hela kampanjen svårt att få flyget att bomba rätt plats!

Innan de tunga bombplanen anlände var tanken att lätta spaningsplan (De Havilland Mosquito) skulle släppa navigeringsmarkörer, men detta var inte bombsäkert (höhöhö) då planet kunde bli nedskjutet, hitta fel, vinden kunde blåsa iväg röken eller så såg man dem på grund av låga moln eller andra anledningar.

Mmmm klart att dogfights var ovanliga för bombflygare? Men att brittiska bombplan blev nedskjutna av tyska nattjaktplan i drivor råder väl ingen tvekan om.

(förlåt om jag låter tyken, är inte meningen, kanske jag missuppfattar dig ? )