2013-03-06, 14:42
#13
Citat:
Källa på det: att Jünger var etnonationalist? Var har Jünger till exempel uttalat sig om det tyska folkets etniska särart och specifika värde?
Ursprungligen postat av Banquo
Det här påståendet röjer bristande historiska kunskaper. Begreppet "kulturnationalist" fanns överhuvudtaget inte då Jünger var verksam. På den tiden var det i Tyskland, liksom i Sverige och på alla andra platser på jorden, en självklarhet att ett folk förenades av blodsband. Ingen hade ännu ens tänkt i banor som att en afrikan skulle kunna förvandlas till en tysk genom att "integreras". Det fanns inte heller någon anledning att tänka i sådana banor i och med att det inte förekom någon invandring från länder utanför Europa, och förmodligen inte heller någon nämnvärd invandring från andra europeiska länder. Jünger var utan tvekan vad vi idag skulle kalla en "etnonationalist".
Jünger behövde aldrig ta ställning till massinvandring; sant. Etnicitet berörde han aldrig i sina böcker.
Vad som kan sägas om Jünger var att han under mellankrigstiden var emot demokratin och den allmänna rösträtten. ”Jag hatar demokratin som pesten” stod det till exempel i tidiga utgåvor av ”Das Wäldchen 125”. Han mjuknade med åren, men huvudintrycket är att han föredrog kejsarstaten framför allt det som kom senare: såväl Weimar och nazismen som Tyskland efter 1945.
Sedan kan man se till judefrågan. Jünger skrev till exempel en viss artikel i Schwarzschilds Tagebuch, september 1929, och därmed försvann allt hopp hos Goebbels att vinna honom för nazismen säger Thomas Nevin i "Ernst Jünger and Germany" (1997). I artikeln polemiserade Jünger mot att rasismen blivit central, han raljerade till exempel över att en nationalist skulle behöva äta tre judar till frukost, och konkluderade: ”För oss är antisemitismen ingen viktig fråga.” Med det menade han ”vi nationalrevolutionärer”, de preussiska anarkisterna som vurmade för femårsplaner, militarism och nationalism.
Jünger var ingen vurmare för nordiska nejder, germanskt urhem och germanskt folkkynne. Enligt Elliot Neaman (" A Dubious Past", 1999) var Jünger fri från völkisch, nordiska och rasmässiga idéer. Hans fascistestetik hade latineuropeiska rötter.
Man kan säga: Jünger var inte antivit, långt ifrån. Men han var förhållandevis sval inför idéer om etnicitet.