Påverkas tidsuppfattningen av storleken på ett föremål?

...är en fråga som jag alltid undrat över. Tänk dig om du var lika stor som Jupiter. Du tittar på alla människor som rör sig nere på jorden, då troligtvist genom ett mikroskop, låt oss säga att Johannes går en sträcka på 100m och det tar honom cirka 20sec.
Dessa 20sec uppfattas väl troligaste som 20sec gör för var och en som har en normal människas storlek, men skulle dessa 20sec uppfattas lika långt tid för en person av Jupiters storlek?

Fysiskt sätt skulle väl tiden vara densamma antar jag, men skulle vi psykiskt uppfatta den som detsamma?

Beror helt på hur Herr Jupiter fungerar.

Jupiters ögon vet inte hur stor Jupiter är och hans storlek kan på så sätt inte påverka hans uppfattning. Däremot kan det hända att han sitter ihop på ett märkligt sätt för att se till att han inte kollapsar, och det kan påverka sånt, men det beror helt på hur han fungerar.

Det finns dock en relativistisk effekt som kan vara intressant och som beror på gravitationen han skapar. Den är dock väldigt liten. Slår vad om att du kan googla något om Time dilation in Gravitational fields eller nåt sånt.

En fråga:

Befinner sig denna person av Jupiters storlek på samma avstånd från jorden, som planeten Jupiter gör nu, eller befinner den sig på jorden i din tankegång?

Okej, jag Jupiter var inte menat som Jupiter som sådan, utan det vara bara storleksmässigt taget.
Om någon var liten som en atom, hur lång tid skulle denna person uppleva en sekund i jämnförelse mot någon som var stor som en planet och däremellan har vi människans storlek, som jag satt som en sorts standard storlek i mitt tankelek, eftersom det ändå är människan som satt definition på vad tid är.

Så här går min tankegång bokstavligen: Vi människor uppfattar 1 timme som en timme långt.
En varelse stor om jupiter skulle kanske uppfatta 1 timme som en sekund pga sin storlek.
En varelse liten som en atom kanske skulle uppfatta en timme som en evighet.

Vill påpeka att detta handlar inte om tid som böjs av gravitation pga massa. I så fall har vi svarta håll som om något, skrynklar ihop tid och rum.

Nej, 1 timme hade uppfattats som 1 timme oavsett storlek på varelsen, förutsatt att denne inte är tillräckligt massiv för att böja tidsrymden nämnvärt.

Men mekaniskt sett hade ju tiden varit annorlunda. Tänk att vi konstruerar en klocka i olika storlekar. Först börjar vi med 'nanoteknik' och ett pyttelitet urverk. Sedan gör vi ett några storleksordningar större. Vi fortsätter på samma sätt, tills vi tillverkar ett urverk där de olika komponenterna består av galaxkluster. Tiden som det stora urverket med en urtavla i storleksordningen miljarder ljusår skulle mäta vore oerhört mycket långsammare än den som nanoklockan mäter.