2013-03-04, 21:52
#1
Detta är en fråga till er som känner er kränkta, attackerade eller dylikt, av feminismen. Läste t ex ett inlägg här på fb, om att han tänkte att "statsfeminismen var ute efter att förgöra det manliga könet". Är det nån här som känner sig träffad eller tänker/känner på likartat sätt? Motivera isåfall gärna hur o varför.
Hur kan man mena att feminismen (som i stort mest är ute efter jämlikhet o rättvisa åt alla) får er att tro att kvinnor hatar män? Måste man hata karlar bara för att man vill jobba för ett rättvist samhälle? I t ex Pär Ströms programförklaring - Jämställdismen, kan man läsa att han vill ha "ett slut på det utbredda mansföraktet, rentav manshatet som är utbrett i Sverige idag". Va!?? Kan inte nån här i detalj förklara hur han (eller hon?) på ett personligt plan känner sig hatad och föraktad av detta rättvisetänk. På jobbet, känner ni er manshata(n)de där? På krogen, bussen, familjen, semestern etc etc? Och Erik Helmerson känner sig inte behövd.
Varken jag eller mina kvinnliga (o manliga) medmänniskor känner igen oss i detta - vi är inte ute efter att förgöra det manliga könet
! Och inte hatar vi dom heller. Trots att vi är för rättvisa åt alla kvinnor (och män). Om vi har dåliga eller mediokra liv, eller nåt vi är ledsna för - försöker vi heller inte få det till att det är feminismens eller statsskickets, eller regeringens fel.
Det finns ju pinsamma anhängare av feminismen förstås, t ex de där lite bittra typerna i offerkofta, men hoppas vi kan lämna dom därhän. Hoppas det inte lät alltför rörigt det jag skrivit nu.
Hur kan man mena att feminismen (som i stort mest är ute efter jämlikhet o rättvisa åt alla) får er att tro att kvinnor hatar män? Måste man hata karlar bara för att man vill jobba för ett rättvist samhälle? I t ex Pär Ströms programförklaring - Jämställdismen, kan man läsa att han vill ha "ett slut på det utbredda mansföraktet, rentav manshatet som är utbrett i Sverige idag". Va!?? Kan inte nån här i detalj förklara hur han (eller hon?) på ett personligt plan känner sig hatad och föraktad av detta rättvisetänk. På jobbet, känner ni er manshata(n)de där? På krogen, bussen, familjen, semestern etc etc? Och Erik Helmerson känner sig inte behövd.
Varken jag eller mina kvinnliga (o manliga) medmänniskor känner igen oss i detta - vi är inte ute efter att förgöra det manliga könet
! Och inte hatar vi dom heller. Trots att vi är för rättvisa åt alla kvinnor (och män). Om vi har dåliga eller mediokra liv, eller nåt vi är ledsna för - försöker vi heller inte få det till att det är feminismens eller statsskickets, eller regeringens fel.Det finns ju pinsamma anhängare av feminismen förstås, t ex de där lite bittra typerna i offerkofta, men hoppas vi kan lämna dom därhän. Hoppas det inte lät alltför rörigt det jag skrivit nu.