Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Hmm.. jag hade personligen lagt undan den och inte sålt den om jag var så nöjd med den i övrigt. Men S verkar väldigt ekonomisk och säljer allt från möbler till kläder och inredningsdetaljer regelbundet.

Säljer hon den för mer än hon köpte den för? Så pinsamt i så fall. Eller är det bud? (Ev högre pris på det sättet). Jag hade skämts ihjäl att sälj den dyrare än jag köpt den för när det är ett felköp i nutid, särskilt när hon är en offentlig person och ”alla” vet vad hon gav för den..

Köpt för 6000 kr, säljs för 10 000 kr.

Åh nej 🤦 jag skäms å hennes vägnar. Visst okej om hon har ett utgångsbud strax under det hon köpte den för och att folk bjuder över så den kan säljas dyrare än utgångspris men så fruktansvärt snålt och korkat (ingen bra image) att nästan dubbla priset?!?

Om det finns en efterfrågan på mattan som gör att hon kan sälja den för mer än hon köpte den för så är hon ju korkad som inte gör det.

Följt bloggen sedan Hedenhös tid. "Tar ut svängarna lite mer" är definitivt inte någonting jag kan instämma i. Tycker att hemmet håller samma färgskala som SB själv numera: lättmjölk till både utseende och känsla. Ett virrvarr av ljust creme och pastell i gråskala.

Lite konstigt är det väl att den säljs efter typ en månad om hon älskade den så mycket? Skrev hon inte typ att om det fanns någon kosmisk rättvisa var hon tvungen att vinna auktionen?

På auktioner tillkommer en ganska stor procentuell avgift, Stockholms auktionsverk tror jag tar 25%, i så fall skulle mattan ha kostat henne 7500 i slutändan men det är ju ändå påslag om 2 och 5 från det hon själv betalade.
Jag tror säkert att ”det är så det funkar” och att hon får den såld snabbt men jag tycker också det är oklädsamt girigt. Jag skulle aldrig köpt något, lagt ut och berättat hur mycket det kostar för att en månad senare sälja den för några tusen mer. Men visst, visst, också naivt att förvänta sig att folk ska idka välgörenhet eller inte vilja få lite extra pengar där man lätt och smärtfritt kan få några tusen.

Angående färgsättningen av lägenheten: såg inte kommentaren nu, så kan inte citera, men inte är det vågat att färgsätta den så som Sandra gjort? Färg på stuckatur, dörrar et c har ju varit inne i flera år nu och det där mjukt grågröna och gräddvita är knappast särskilt spektakulära eller ”modiga” färger. (Men jättefint, tycker jag!)

Nej absolut, men nivån för vad olika personer här anser vara att ”tappa masken”är extremt låg, och alla kommentatorer har sina egna käpphästar. Med tillräckligt många som letar fel i ens person så kommer det alltid, utifrån någons måttstock, finnas fel i vad man väljer att göra, och nu är nivån sådan att varje inlägg upprör någon.

Sonen har för lång lugg, någon ”saknar” hennes förra boende, sambon äter för ofta på McDonalds, det är fel att flyga när man varit sjuk samma vecka, man borde inte åka till Portugal, man borde uppskatta ifrågasättandet från läsarna, man borde inte sälja något dyrare än man köpt det oavsett betalningsvilja hos köparen, man borde sluta drömma, man borde ta körkort, man borde ha en annan matta, man borde ha en annan bokhylla, man borde ha ett annat bord, man borde inte kalla sjukhushanddukar för statliga utan regionala. Det och hundratals andra, helt harmlösa saker, har kritiserats här senaste månaderna.

För mig som utomstående är det helt okontroversiella val, som inte borde kunna uppröra en enda läsare, men där har jag fel hela tiden och jag har bara uttryckt att jag kan ha förståelse för att man ledsnar på folks tyckande, speciellt om man inte har någon annan relation än att man som avsändare får ensidig kritik för att man gjort något man själv velat.

Och gällande färgsättningen så var det inte vad det handlade om, nu var ju frågan varför 3-4 inredningsrep gjorts i lägenheten trots att många här är överens om att det är en medioker lägenhet i jämförelse med deras egna boenden. Finns det någon förklaring till att inredningstidningarna köper det på ett annat sätt än vad den samlade intelligentian här gör?

Förklaringen är mycket enkel - i varje nummer av en inredningsblaska måste det finnas bilder av ett antal hem. Då får de anställda på tidningarna helt enkelt vaska fram hem som de känner till. Om Kenneth i Katrineholm har ett extraordinärt vackert hem som bättre förtjänar att synas i sammanhanget spelar ingen roll eftersom ingen känner till Kenneths hem förrän de av någon anledning gör det. Detta är skälet till att samma människor valsar i olika sammanhang; det är helt enkelt känt att de finns och vad de kan erbjuda för vara eller tjänst.

Ja, det fattar nog alla, att det är så det funkar, ochframför allt ska det väl vara någon som vill visa upp sitt hem av någon anledning. Men jag tror ändå att tidningarna ifråga förbehåller sig rätten att tacka nej om de tycker att det inte är något att vika några uppslag för. Är också mycket väl medveten om att det i många fall är möblerat med möbler o v detaljer från sponsorer, och inte lägenhetsinnehavarens egna.

Minns kanske fel, men såldes inte den där mattan till förmån för någon välgörenhet när hon köpte den? Om så är fallet känns det lite sjavigt att sälja den kort därefter för ett högre pris.

Om hon inte kan räkna ut att en bebis kladdar och tappar mat när den äter borde nån ringa soc. Har hon aldrig träffat en bebis någonsin i hela livet?