Undvik facket. Inte för att facket skulle vara något dåligt, om man har ett bra fack heh, men för att man skall kunna ta sådana diskussioner som vuxna människor. Det uppskattas också att man kan argumentera kring ett problem och försöka hitta en lösning.
Dock om en lösning inte går att finna så ger man antagligen arbetet fingret eller så går man ned på alla fyra och "tar emot", som man brukar säga. Det finns en tredje väg förstås. Men det är svår och kräver att man vet när man skall vara tyst och när man skall protestera - samt en del om lagen. För att inte nämna att det kräver att man har lite självrespekt och mod att prioritera i enlighet för vad man tycker är viktigt.
Dessutom skall man vara relativt rak på sak när man tycker att något inte är okej. T.ex. det problemet jag har på min arbetsplats sen ca 2 år tillbaka, skamligt att dem skiter i problemet. Hur som helst så vägrar dem betala övertid, OB eller någon form av ersättning som är skälig för utfört arbete i svåra och/eller obekväma förhållanden. De vägrar också erkänna sådant som 11 timmars dygnsvila mellan två arbetsdagar. Det jag prompt gör då är att skita i att jobba övertid oavsett hur mycket jobb som är kvar att göra. Jag har vid flera tillfällen förklarat mig och framfört potentiella lösningar till problemet. Svaret är som oftast att det "funkar" eller "joooo men det är inte möjligt just nu" - mitt svar blir ungefär, i korthet, "Hej då - ses imorgon".
Kort så måste man våga hålla på sitt utan att vara oförskämd eller helt omöjlig. Lyssna och betänk din nästa mening för mycket kan hänga just på hur ordar den. Var alltid beredd, åtminstone, jobba normaltider, 8 timmar, och sen därefter, beroende på arbete och avtal, så bör man välja om man vill ta strid för den kvarstående tiden av dygnet. Något som jag anser borde vare svårt för arbetsgivaren att kräva mer tid av en som arbetstagare att ge ifrån sig utan väldigt goda skäl.
